AIK – en misslyckad lyckad säsong

AIK gick som vanligt in med målet att vinna SM-guld trots tveksamheter från alla möjliga håll och kanter. Varken experterna eller tränarna på upptaktsträffen trodde på AIK trots en lyckad säsong bakom sig. Kanske var det för att man förlorat sina guldklimpar i form av Mohamed och Tetteh Bangura. Eller var det för att konkurrenterna helt enkelt såg starkare ut. Nu när säsongen är över kan jag med en enkel mening sammanfatta hela säsongen: en misslyckad lyckad säsong.

AIK satsade på i stort sett samma trupp som året innan med en tillspetsning i form av den costa ricanske landslagsmannen Celso Borges, samt en joker i unge stjärnskottet Robin Quaison som flyttades upp från U-truppen. Redan i premiärmatchen mot Mjällby fick vi alla se Stockholmklubbens uppenbara problem. Kreativiteten på mittfältet fanns inte. Det upphaussade nyförvärvet Celso Borges visade små små små glimtar av vad vi skulle få se senare under säsongen. En gnutta hopp tändes då Robin Quaison byttes in och gång på gång visade småprov på kreativitet och i AIK:s fall nytänkande.

Matchen mot Mjällby lämnades med bitter eftersmak. Omgången efter gästade AIK Kalmar i vad som skulle bli Celso Borges match. Först tog man ledningen tidigt i första halvleken via Martin Mutumba. Kalmar kvitterade i 84:e minuten. Men i den sista minuten slår mittfältaren Helgi Danielsson ett enastående inlägg som hittade Borges panna. Bollen var placerad i målvaktens högra hörn och segern var ett faktum. Efter matchen var costa ricanen lyrisk.
– Och alla spelare där hjälpte till (pekandes mot bortaläktaren). För de är faktiskt spelare i mitt tycke. Kolla bara på ståplatsen, den är f*cking full, sa han till Canal+.

Nu väntade ljusa tider tänkte AIK-fansen. Men matcherna efteråt följdes upp med kryss på hemmaplan och segrar på bortaplan. Efter kryss hemma mot IFK Göteborg och Sundsvall och segrar i Gefle och Södertälje (samt ett kryss emellan mot Helsingborg) så var det dags för Stockholmsderbyt mot rivalen Djurgården. Ett derby som såg förlorat ut efter att Petter Gustafsson gett Djurgården ledningen mitt i andra halvlek. Men ett fullständigt bisarrt självmål i 89:e minuten av Marc Pedersen, fixade ett kryss till AIK mycket turligt.

Det som kom att skapa rubriker efter derbyt var att AIK:s mittback Alexander Milosevic, som under matchen befann sig på Norra Stå, ställde sig upp på muren och agerade capo eller klackledare som man också säger. Ramsvalet föll på ”En sjukdom, en smitta, en djurgårdsfitta” vilket inte gillades av väldigt många. Hos AIK-fansen växte han dock.

Resten av majmånad visade man upp ett stundtals fantastiskt spel, i vissa stunder sambafotboll. Elfsborg borta förlorade man med 1-0 trots stor AIK-dominans och mängder av missade jättechanser. Man följde upp det med att spela 2-2 mot Örebro på Behrn Arena. De svartgula ledde med 1-2 fram till matchens slutskede då ÖSK kvitterade via en straff  som blev mycket omdiskuterad. Norrköping hemma på Råsunda avfärdade man utan någon vidare problem trots underläge med 0-2 i en liten del av första halvlek. Man avslutade sedan med en seger som satt långt inne mot Gais med 1-0 efter segermål av Viktor Lundberg. Man gick in i EM-uppehållet med känning på toppen.

Den 2 juli var det dags igen. Efter en månad av fotboll i världsklass var det dags att återvända tillbaka till den usla men ack så charmiga allsvenskafotbollen. För AIK var det dock inte så roligt. Man åkte på ordentligt med stryk borta mot Malmö med 4-0. Efter matchen stannade supportrarna kvar på bortaläktaren och krävde utlåtande från spelarna och tränarna. Kapten Tjernström kom till slut fram och bytte ord med fronten av bortasektionen.

Kvartsamtalet i Malmö kanske var en lysande idé då laget tog tre raka segrar mot Häcken och Åtvidaberg på Råsunda samt Mjällby borta. I den sistnämnda matchen satt segern långt inne efter straffmål av Robert Åhman-Persson i 84:e minuten. Var det dags att börja drömma om guld?

Resten av augustimånad följdes upp med en 1-2-förlust hemma mot Kalmar för att sedan besegra Örebro och sedan Gais på Gamla Ullevi. Nu var det dags att haussa upp guldhybrisen ordentligt. Nyförvärv av den majestätiska mittbacken Daniel Majstorovic, utlandsproffset Henok Goitom och hemvändande Mohamed Bangura gjorde att man plötsligt hade Allsvenskans bredaste och starkaste trupp. Utmaningen var att få igång alla tre samtidigt som man kunde prestera i Europaspel och i den inhemska serien samtidigt.

Det är söndag den 2 september. Allsvenskan börjar gå mot slutskedet och den nagelbitande guldstriden. Helsingborg skulle gästa AIK hemma på Råsunda. Och visst, Helsingborg tog ledningen både en och två gånger. Men bara en räknades av domaren. Matchen slutade med att Lorentzson som så många gånger förr höll sig framme på en hörna och kvitterade för att matchen sedan skulle avgöras av Celso Borges i den 92 minuten. Råsunda förvandlades till en kokande gryta. Bilden av 14.000 supportrar som står upp och sjunger ”drömmar av guld” finns nog kvar i mångas näthinnor. Guldhybrisen var ett faktum!

Den 16 september var det dags för ännu ett derby mot rivalen Djurgården. Den här gången skulle man spela brallorna av östermalmarna efter en fullständig överkörning. Segern kröntes av mål av Karikari, Bangura och Borges. AIK var nu glödheta! Mohamed Bangura hade börjat prestera. Nyförvärvet inför säsongen, Celso Borges, blev en helt enastående spelare nu när han flyttats ner till mitten. Bäst av allt var nog att målet med Kwame Amponsah Karikari uppfylldes. Efter utlåning till Degerfors i Superettan kom han tillbaka som en helt ny striker. Målen östes in från ghananen.

Kommande matcher skulle guldhybrisen få sig en rejäl törn efter 2-2 borta mot Norrköping och 1-1 hemma mot guldkonkurrenterna Elfsborg. Två matcher som AIK borde ha vunnit med tanke på hur matcherna såg ut. Vinst i dessa två och guldet hade nog varit bärgat. Trots två bottennapp hängde man sig ändå kvar i toppen.

Gif Sundsvall besegrades på Norrporten Arena i en mycket svettig match för stockholmarna. Ett 2-1-underläge och tydligt missnöjda fans. ”Byte AIK” och ”Agera prestera” skanderades från bortaläktaren. Det syntes på spelarna att stressen började komma ordentligt. Men två spelare behöll kylan: Mohamed Bangura och Viktor Lundberg. Det slutade med att dessa två Lundberg. Lundberg skulle sedan avgöra matchen med ett elegant klackmål. AIK höll sig kvar i guldstriden.

Två raka ofattbara bottennapp hemma mot Gefle och Syrianska förstörde säsongen. Förlust mot Gefle och kryss mot Syrianska gjorde att man definitivt var borta från guldstriden. Det som måste svida mest är att endast en seger hade räckt för att ändå ha guldchans in i det sista. Matcherna mot Norrköping, Gefle och Syrianska är matcher man borde vunnit och således bärgat ett tolfte SM-guld. Man åkte istället till Häcken utan den där riktiga hungern, kryssar borta. Efter matchen höll ytterbacken Nisse Johansson ett tal för fansen: ”Det är så jävla starkt att så pass många tog sig ner ändå gubbar. Vi hade aldrig klarat oss utan ert stöd, det betyder verkligen mycket. Tack så mycket”.

Man fick i alla fall ett fint avslut genom att besegra Malmö med 2-0 i sista matchen på Råsunda. Fansen kan ha skapat den mäktigaste inramningen i allsvenskans historia. Det fick vara avslutet på en misslyckad lyckad säsong.

Hur se framtidsutsikterna ut och framförallt den kommande säsongen?

AIK ska givetvis gå får SM-guld som vanligt. Redan nu är man en av de absolut största utmanarna om guldet. Truppen är så gott som färdig. Den absolt bredaste och starkaste truppen har kryddats till med nyförvärv av BP:s succespelare Nabil Bahoui och Djurgårdens Kennedy Igoananike. Man får dessutom en ny mäktig arena med en akustik värt namnet. Trycket inne på den arenan kommer att skapa ett helvete får motståndarlag. Det som talar mest för AIK, förutom det som redan är nämnt, är den ständiga guldhybrisen och fansens krav på prestation.

Betygsätt säsongen från 1-5 med motivering

Jag ger säsongen 3/5 i betyg. En misslyckad lyckad säsong tror jag beskriver allt. Misslyckandet var att missa SM-guldet, på det sättet man gjorde det dessutom. Lyckandet var att få en såpass stark trupp hungrigare än någonsin inför kommande säsong samt att man faktiskt vet vad laget går för nu. Allt annat en SM-guld 2013 är ett misslyckande.

Jonael Makaveli