Krönika: Min kärlek till fotbollen

– En del människor tror att fotboll är en fråga om liv och död. Jag avskyr den inställningen. Jag kan försäkra er om att det är mycket allvarligare än så.

Bill Shankly, legendarisk manager i Liverpool FC, förklarar det vackra spelet fotboll. Det spel som skänkt så mycket glädje och så mycket sorg till människor världen över att det måste betraktas som heligt.

Den organiserade fotbollen såg dagens ljus 1863, då det engelska fotbollförbundet bildades. 150 år senare sitter jag här, femton år gammal, och skriver en krönika om sporten jag blivit totalt förälskad i. Jag vet inte riktigt varför – ingen av mina föräldrar har något större intresse för fotboll – men redan i tidig ålder var jag helt besatt. Jag gick ut varje rast i förskolan, lågstadiet och mellanstadiet, oavsett om det bara var tio minuters rast, ösregnade eller var en decimeter snö ute.

På lunchrasterna åt jag alltid upp så snabbt som möjligt och väntade på att läraren skulle låta mig gå och spela fotboll. Jag kommer ihåg att vi (jag och mina klasskamrater) aldrig ville att rasterna skulle ta slut. När vi vann friidrottstävlingarna i skolan blev det ofta bråk om vad bollen skulle användas till och vilka som skulle få använda den, så vi fick helt enkelt turas om.

När vi började högstadiet slutade alla spela fotboll på rasterna, men jag har fortsatt spela i min lokala idrottsförening – Jämjö GoIF – ända sedan jag började för nio-tio år sedan (jag fyllde femton för knappt tre månader sedan). Jag älskar att spela fotboll och det dröjer nog ganska länge innan jag slutar spela och börjar fokusera på annat. De känslor man får i kroppen under en match är svåra, nästintill omöjliga, att hitta någon annanstans. Det är det jag älskar inom fotbollen, det är så många känslor inblandade hela tiden.

Men det är inte bara det egna spelandet som intresserar mig. Jag har också massvis med böcker, tidningar, filmer och spel som handlar om det vackra spelet. Det mesta jag gör på fritiden handlar uteslutande om fotboll. Jag är som bekant skribent här på Silly Season Sverige sedan maj 2012 och har skrivit om fotboll i olika former ända sedan jag var tolv år gammal. Jag har alltid funnit det intressant att skriva om sporten, det är mitt största intresse här i livet och att få chansen att skriva om det jag älskar allra mest är något som jag värdesätter högt.

Jag gillar att dyka djupt ner i statistik och onödig fakta, framför allt när det gäller VM, och jag har många kunskaper som jag förmodligen aldrig kommer få nytta av ute i det verkliga livet (bortsett från när det gäller att imponera på någon som jag känner). Men jag känner ändå att det är kunskap som jag absolut inte vill vara utan. Den kunskapen är en viktig del av mig. Många har sina speciella kunskapsområden och mitt är VM-historia.

Varje helg är det nya matcher som ska ses – helst ska man se så många som möjligt – och varje match är unik. Vad som helst kan hända. Det är det som är så fantastiskt. Även om ett lag är storfavoriter på förhand kan det andra laget stå där som segrare efter nittio minuter. Även om ett lag leder med 4-0 och allting verkar vara avgjort kan det andra laget – någonstans, fråga mig inte varifrån – hitta oanade krafter som de inte ens själva visste om att de hade. Det är något jag älskar med fotbollen. Även om man är säker på att ett lag kommer vinna så dyker det varje säsong upp nya skrällar och mirakel som skrivs in i historieböckerna och blir förevigade i klubbens – eller nationens – historia.

Det fina med fotbollen är också att det alltid kommer nya matcher. Man behöver inte gå och sura i flera veckor efter en förlust, det kommer alltid en chans till nya segrar. Man lever upp på nytt och börjar hoppas på nya framgångar. Jag, som Manchester United-supporter, är inte den lyckligaste människan i världen just nu. Det kan jag erkänna. Men det gäller att aldrig tappa hoppet och alltid stå bakom sin klubb i vått och torrt. Förr eller senare kommer resultaten tillbaka igen. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, som det så vackert heter.

Jag älskar fotboll – och jag kommer fortsätta göra det så länge jag är vid liv.