Benvenuto, Champions och Euro

Hej folket! Som ni ser ovan så är mitt namn Rasmus Hammarström. Om ni följt Silly Season Sverige noggrant så har ni kanske noterat att jag sysslar med en hel del på sidan, med ett intresse för i stort sett allt.

Men jag har inte riktigt fått chansen att briljera på hemmaplan – fram tills nu. Jag brinner för den italienska fotbollen, där passionen är starkare än någonsin tidigare. Mitt intresse för den italienska calcio föddes när Milan straffade Juventus i Champions League-finalen 2003 på Old Trafford. En ganska kort kärlek kanske några säger, men då ska vi notera att jag själv är ganska ung och att det speglar mer än halva mitt liv. Och förhoppningsvis får det vara huvudingrediensen i mitt framtida liv.

***

Champions League-kollen – Hur f*n gick det egentligen?

Milan: Vi börjar med tisdagens match, där Rossineri rullade in på San Siro. Man kanske ska säga att det ligger en sorts förbannelse över San Siros nylagda gräs, för Milan får inte in bollen. Tisdagens gäster var belgiska Anderlecht, som får ses som en tillräckligt svag motståndare för att tre poäng ska bli ett faktum. Men matchen slutade 0-0 och jag har en del åsikter om hur matchen genomfördes.

• Skador: Rossineri har som vanligt problem med skador, vilket en sammanställning av Gazzettan visade med fasansfulla siffror. Montolivo saknades på planen på tisdagen, med sin fina spelförståelde och sitt passningsspel, som han visade upp med Violas ett flertal säsonger. När han är borta har Milan ingen backup-plan. Varken Ambrosini, Nocerino, De Jong, Flamini eller Emanuelson kan styra spelet på samma sätt. Dessutom är Pato och Robinho borta, vilket gör laget väldigt uddlösa framåt, med väldigt lite kreativitet.
• En annan femma jag vill påpeka är Allegris roll. Det känns inte som att han tror på det nya Milan, där han hittills envisats med att använda de gamla reserverna före nyförvärven. Bara Nigel De Jong och Pazzini har fått chansen helt. Jag är tveksam till att Bojan Krkic värvades in för att bli femtevalet. Och när Yepes går före Zapata och stundtals också Acerbi, så är det något lurt med situationen.

Juventus: Nu får vi äntligen surra om onsdagens möte också – och vilket möte det blev därefter. De regerande mästerna från London väntade på Stamford Bridge, med ett ungt och lovande lag. Problemet var dock att Juventus återigen var äckligt disciplinerade och hitade vägar framåt i banan, även när Andrea Pirlo punktmarkerades bort. Lagets fina inställning med hög och aggrasiv press lönade sig i slutet av den andrta halvleken, när inhoppare Quagliarella kvitterade. Det finns mycket jag vill hissa i detta lag och man kan bara filosofera kring hur bra La Vecchia Signora blir när Conte finns vid sidlinjen igen.

• Disciplinerat spel: Jag råder er att i nästa omgång bevaka hur den gamla damen egentligen spelar sig igenom en match. Hur alla ligger i rätt positioner och startar den aggresiva pressen i rätt tillfälle. Conte har verkligen lyckats med sitt bianconeri och nu har man skickat signaler i Europa om att man vill ha mer.
• Andrea Pirlos roll: Här vill jag inte bara stärka hur pass bra han är för Juventus. Visst, när de möter lag som inte väljer att punktmarkera bort den skäggige mittfältaren, så kan han briljera med sina perfekta passningar, långa som korta, höga som låga. Igår fick vi dock svar på hur man klarar sig utan Pirlo, för Marchisio och Vidal bland annat, tog över kommandot på mitten. De visste redan om Chelseas taktik och dessa herrar stod för en gedigen insats. Dan sistnämnda fick även göra mål – briljant!
• En punkt till kör vi – Nyförvärven: Här vill jag jämföra med Milan. Man höll kvar sin stomme i laget, även om nu situationerna skiljer sig en aning mellan lagen. Men iaf, det gav Conte chansen att bygga vidare. Nyförvärven av Asamoah, Isla och Giovinco är riktigt bra. En välbehövlig boost i det fartfyllda Juventus, där hälar inte existerar. Mycket lovande och jag tror mycket på Turins stolthet.

*****

Avslutningsvis ska vi ta en till på Europa League-matcherna:

Napoli tar emot AIK: Oj, ett riktigt kul möte på förhand, där man ändå ska lyfta ett varningens finger för gästerna. AIK har hittat formen och kommer till San Paolo med gott självförtroende. Men kollar man på lagen i sin helhet, så ska det inte vara något hot för Napoli. Bortsett från Lavezzi och möjligtvis något tapp mer, så är det nästan samma Napoli idag. Det sägs dock att Napoli kör sitt B-lag, vilket kan straffa sig.

Lazio mot Tottenham: Dagens svåraste nöt att knäcka. Tottenham är vassa och har nu fått sin vinst i Premier League, vilket gör att det kanske lossnar nu. Lazio har dock en fin form och vi såg Hernanes läckra show i helgen mot Chievo. Två baljor där den ena var vackrare än den andra. Sen vet vi hur Klose kan vara. Det smäller när man minst anar det. Jämnt!

Udinese mot Anzhi: Svårtippat, där Udinese kommer till Europa League efter den snöpliga missen av Champions League. Nu har man dock fått ladda om, men med en match mot Milan i helgen kan det bli ett reservbetonat Udinese som ställs på benen. Anzhi är samtidigt inte att leka med och det kan bli åka av. Även här är det svårt att tippa. Kryss?

Inter mot Rubin Kazan: Ett pånyttfött Internazionale tar sig an Rubin Kazan. Jag ser egentligen bara tre poäng för Inter, även om vi vet att Rubin Kazan kan ställa till det. Hemmaplan för italienarna dock och jag tror stenhårt på tre poäng till Nerazzurri.