Arsenals akilleshäl – kantspelet

Stora, fysiska Stoke tog på nytt en viktig skalp mot Arsenal och får trots det oavgjorda resultatet ses som segrare. En blek Cazorla styrde inte upp offensiven som förväntat, vilket resulterade i en uddlös offensiv. Vad är anledningen till Arsenals primitiva offensiv?

Arsenal fortsatte likt sin första match mot Sunderland att anfalla centralt. Podolski och Gervinho som fått chansen som yttrar valde oftast att gå inåt och tappade med det boll. Det formsvaga Arsenal lyckades inte spela ut Stoke centralt, då de inte hade den rätta rörelsen och bredden. Särskilt inte då Stoke oavbrutet försvarade med nio man.

Stokes starka försvar gjorde att Arsenal fick det svårt centralt och chanserna uteblev. Cazorla försökte och försökte, men med två stillastående yttrar är det svårt att prestera. Bollarna fick istället gå mot en markerad Giroud i mitten. Allt skulle av någon anledning gå centralt.

I den andra halvleken tröttnade Cazorla och offensiven blev allt sämre. Bollarna levererades inte mot kanterna och för den delen inte heller centralt. Wenger gjorde till sist ett par offensiva byten och matchtempot höjdes. Oxlade-Chamberlain och Walcott breddade en aning, men inte mycket mer än vad Gervinho och Podolski gjort.

Logiken är enkel. Arsenal måste bredda och få in en ny dimension på kanterna. Arsenal behöver två kantspringare som slickar sidlinjen och får ut motståndarförsvarets ytterbackar. Idag kunde Stoke placera hela laget centralt och täcka upp straffområdeslinjen.

Till nästa match vill jag framförallt se ett bättre kantspel med fler omställningar. Arsenal har två av seriens snabbaste spelare och har på så sätt en fördel gentemot andra lag. Ett måste om de ska kunna mäta sig med Liverpool på söndag.