Atlético – från förlorare till vinnare

Dag och natt

Efter en miserabel inledning av Atlético säsongen 2011/2012 med Manzano vid rodret skulle stora förändringar ske.

Atlético de Madrid har blivit ett helt annat lag. Man ligger på en andraplats i la Liga med endast ett eskalerande Barcelona framför sig som slår alla möjliga rekord. Hur kommer detta sig då, att laget från Madrid ligger på en andraplats och spelar en effektiv fotboll?

Vi får gå tillbaka ungefär ett och ett halvt år tiden när Gregorio Manzano var tränare i klubben. Atléticofansen var redan innan säsongen mycket negativt inställda till “Goyo”. Manzano hade varit i klubben tidigare och var en tränare som absolut inte hade samma ambitioner som klubben han blev anställd av, att nå Champions League. Under försäsongen hade det varit ganska turbulent då Sergio Agüero lämnat för Manchester City och det talades även om att lagets andra stora målskytt, Diego Forlán var på väg till Inter. Som Agüeros ersättare hade man tagit in talangen Adrián López från Deportivo som efter en tvist med sin gamla klubb skrev på för Atlético för 4 år.

Man inledde säsongen i Europa League-kvalet där man mötte enkelt gick vidare från båda dubbelmötena med Strömsgodset och Viktoria Guimares. Hemmamötet mot Guimares skulle dock bli något alldeles extra. Efter en mållös första halvlek kom ett besked som fick alla på arenan att ställa sig upp och applådera av glädje. På storbildsskärmen kom det upp en bild på Radamel Falcao med den colombianska flaggan i bakgrunden. På bilden stod det ”#Välkommen Falcao” och lyckan var nu total på Vicente Calderón.

Ligapremiären hemma mot Osasuna blev ingen höjdare. Porto och Falcaos agent Jorge Mendes hade klyddat till det med papperna och nyförvärvet fick inte spela i premiären, trots att han hade presenterats. Matchen slutade 0-0 i den stekande solen på Estadio Vicente Calderón och ett besviket Atlético fick. Matchen spelades kl 12 på en söndagsförmiddag och de flesta satt med tidningar över huvudet för att inte bli för påverkade av solen.

I andra omgången av LigaBBVA åkte man till Mestalla och Valencia där Falcao och det andra nyförvärvet, Diego fick debutera. Valencia stod emot bra och Falcao fick återvända till Madrid med noll poäng efter att Soldado nickat in matchens enda mål.

Vändningen skulle komma, i alla fall för ett litet tag. I omgång tre mötte man Racing Santander på hemmaplan och här lossnade det rejält för Atlético.  Man vann med hela 4-0 efter hattrick av Falcao och ett mål av Adrián.

Omgången därpå flöt det bara på. Atlético hade två hemmamatcher i rad och den andra matchen var väldig lik den första. Vinst med 4-0 och Radamel Falcao gjorde sitt andra hattrick på fyra ligamatcher och Atléticoprodukten Álvaro Domínguez  gjorde det fjärde.

Det pratades mycket efter matchen mot Sporting att Atlético var ett stabilt lag efter att bara ha släppt in ett mål på fyra matcher i ligaspelet. Omgången därefter skulle man åka till Camp Nou och möta Barcelona. Matchen slutade hela 5-0 och detta var början på en dålig period. Från det att ligan började mot Osasuna hade man endast fem vinster på 16 matcher. Laget låg även nära en nedflyttningsplats och Atléticofansen skanderade att de vill ha en ny tränare, bland annat Luis Aragones och Diego Simeones namn skanderades och dagen innan julafton stod det klart. Legenden och den före detta Atléticospelaren Diego Simeone hade tagit över Manzanos plats på bänken och kritat på för 1,5 år.

Cholos första match var borta mot storsatsande Málaga. Simeones mannar lyckades få med sig ett kryss vilket var väldigt bra med tanke på att det var hans första match på bänken och knappt hade fått in sin taktik.

Atlético vann de tre följande matcherna i ligan mot Villareal,  Real Sociedad och Osasuna. Matchen mot Real Sociedad på La Anoeta var Atléticos första bortavinst under säsongen 2011/2012 och då vann man med hela 4-0.Argentinaren hade nu fått sin prägel på laget och trots att spelarna var i extremt dåligt fysiskt skick körde man på.

Europaspelet slet mycket på spelarna. Man vann alla matcherna i Europa League vilket gjorde att ligan blev lidande. Två matcher som detta visades i var  bortamatcherna mot Racing Santander (0-0) och Sporting Gijon (1-1) där laget såg väldigt krampaktigt och hade svårt att skapa några målchanser samtidigt som Toño (Racing) storspelade när de rödvita spelarna väl fick chansen.

Spelet på planen var inte det enda som ändrades mest. Det var allt annat också. Mentaliteten, tänket, klubben. Egentligen allt ändrades i och runt klubben. De rödvita ränderna fick en mening och Simeone lät vaktmästarna på Estadio Vicente Calderón byta nätet på målen från helt vita till rödvitrandiga. Precis som det var senast när Atlético vann ligan, 1995/1996, med Simeone i laget. I laget fanns även Atléticos nuvarande sportchef,  Luis Caminero.

Diego Pablo Simeone lever för fotbollen. El Cholo utstrålat vinnarmentalitet och har ett psyke som få personer har på denna planet. Han har överfört detta till spelarna i laget och har fått alla att dra på samma håll.