Söndagskrönikören: PSG – en storklubb i graven

Året är 1986 och PSG, eller mer korrekt sagt Paris Saint-Germain, har nyss bärgat sin första ligatitel. Fyra år senare, och i åtta år framöver, kommer Parisklubben gå in i det som kommer att kallas för sin första storhetstid – då man plockar titel efter titel och går mot stora framgångar ute i Europa. PSG har inte alltid varit vad man är idag, för en tid sedan så var man rentav större än så. Det här är historien om Paris Saint-Germain – en före detta storklubb som gick i graven.

Den tolfte augusti år 1970 grundades Paris Saint-Germain, efter en sammanslagning mellan Paris FC och Stade Saint-Germain. Laget inledde sitt seriespel i dåvarande andradivisionen, men efter blott en säsong flyttades man upp till högstaserien.
Visiten på toppen blev dock inte långvarig då klubben splittrades; Paris FC bröt sig loss och kvar blev ett PSG som tvingades börja om i tredjedivisionen. Supportrarna flydde och man föll i publiksnitt från 10 030 till 675. Två år senare var man dock tillbaka i högstaligan, ironiskt nog var det just då Paris FC trillande ner ifrån den.
Nu började man få rullians på saker och ting, och än idag har man inte trillat ur varken Ligue 1, eller dåvarande Division 1, sedan uppflyttningen år 1974.

Efter flera år som ett mittenlag blev det slutligen dags för PSG att göra ett ryck och säsongen 1981-82 tog man sin första stora titel – Coupe de France.  Året därefter blev det inte bara spel i Cupvinnarcupen, men dessutom lyckades man, med holländaren Kees Kist i spetsen, vinna cupen på nytt. Tre år senare kom dessutom den första ligatiteln. PSG var på väg uppåt och började nu vinna alltmer respekt som en storklubb, inte bara hos andra klubbar men även hos de egna supportrarna.

År 1990 brukar de flesta beteckna som klubbens inledning till storhetstiden, men själv föredrar jag att skjuta fram det något år till säsongen 91/92. Det var året då man slutade trea i ligan och kvalificerade sig till UEFA Cupen; vilket man året därpå tog sig ända till en semifinal i. Men allt var inte solsken och regnbågar på Parc des Princes. Klubben hade fruktansvärt stora problem med huliganism och firmorna Supras Auteuil och Tigris Mystic skapade inte bara bråk med andra klubbarna supporterfallanger, men även inom den egna klubben. Bråken såg ut att aldrig kunna lösas och klubben valde istället att vända blicken bort från det och fokusera på spelet. Och trots att alla oroligheterna vid sidan av planen fortsatte så kämpade laget vidare och säsongen 93/94 tog man sin andra ligaseger. Två år senare kom dessutom den där efterlängtade Cupvinnarcupen och allt som allt blev det nio stycken titlar under klubbens nittiotal – men efter det började det långsamt dala nedåt.

Några år senare fick man nöja sig med ett fåtal utspridda titlar lite här och var – mestadels från cupen – klubbens egna ess. Men trots det att PSG:s snittplacering under 00-talet var en medioker niondeplats lyckades man fortfarande få ha spelare så som Ronaldinho och klubbens interna skyttekung fem år i rad, Pauleta, i laget. Storklubben Pari Saint-Germain gick i mina ord i graven vid millennieskiftet, men utmed Qatar Investment Authoritys köp av klubben har man nu inlett något av en återuppståndelse. Dock var det även detta som tog död på klubbens stora supporterskara, vanliga fans likaväl som de mer extrema, då många ansåg att klubben hade ”sålt sin själ”.

Det är ett nytt PSG vi ser idag, med nya spelare, tränare, ägare och supportrar. Ett nytt PSG vars drömmar om en ny storhetstid bara står i sin ouvertyr. Frågan är väl om man någonsin kommer komma upp i den fulla kaliber som laget var i en gång i tiden. Mycket har förändrats sedan dess och mer kommer att förändras. Projekt PSG rullar på som vanligt, allt i sin fulla ordning.