Krönika: Avskedstal till Sir Alex Ferguson

I nuläget, i skrivande stund, så känns hela den här situationen som en sjuk dröm. Som en bisarr mardröm som helt plötsligt blev till verklighet och som nu står framför mig som en stor, grå, tung cementkloss. För även om jag visste att den här dagen förr eller senare skulle komma så förändrar det inte slagkraften i käftsmällen. Att Sir Alex Ferguson, den man som alltid funnits där, som min egen fotbollsfarsa, helt plötsligt lämnar över sin 26 år långa roll som manager i Manchester United fanns för mig bara inte på kartan – det gör det fortfarande inte. För i mina, för tillfället tårfyllda ögon, kan Manchester United bara coachas av en person och det är han, Sir Alex Ferguson.

I min ringa ålder har jag enbart fått beskåda en manager på Old Trafford och det är ju han. All lycka jag fått uppleva sedan 5 års ålder, som supporter till Manchester United, har han legat bakom. När Champions League-pokalen lyftes i Moskva år 2008, när vi bärjade den nittonde ligatiteln och för att inte tala om superåret 1999 – all denna lycka har jag honom att tacka för. Egentligen är det helt sjukt när man tänker på hur mycket en person, som man inte ens känner, kan ha influerat ens liv.

Redan minuten efter att nyheten hunnit sprida sig började folk hej vilt spekulera kring en ”ersättare”, men själv har jag nog inte ork att göra det än. Visst, gubben lever, men det Manchester United som jag lärt känna, som jag har vuxit upp med och som jag älskar har nu bytts ut. Bara tanken av att se någon annan ens försöka ta över Fergusons roll smärtar i både hjärta och själ. Jag tror inte riktigt att jag förstått det hela riktigt än. Jag behöver mer tid.

Idag dog en stor del utav mitt hjärta och jag kommer antagligen aldrig att få tillbaka den ovärderliga biten. Gubben lämnar miljontals supportrar ensamma och rädda med många frågetecken i huvudet: ”Vad händer nu med Rooney? Kommer PSG ta honom? Ronaldo då? Nu kommer väl inte han vilja återvända?”, men han gör det så som få andra managers har gjort – han gör det med flaggan på topp och glimten i ögat. ”In Fergie we trust” och det kommer jag alltid att göra, jag är helt övertygad om att det löser sig, för gubben vill bara klubbens bästa.
Tack, Sir Alex Ferguson. Tack för att du alltid har varit med oss stolta, rödklädda supportrar genom alla dessa år. Tack för att jag, med handen på hjärtat och med stolthet i rösten kan säga att jag har varit supporter under Sir Alex Ferguson, tidernas största manager.