GAIS borta – en riktig skitmatch, del två

Hur kan något som började så bra gå så fel? Kvällens match mot GAIS låg som bäddad för en succé, med framgångskuddar, styrkelakan och hela paketet. Men vad fasen gick egentligen fel? Hur kunde vi egentligen tappa det övertag vi hade i första och göra bort oss så i andra? Inte för att jag tror att någon här egentligen bryr sig, men jag slängde ihop en kort resumé av kvällens skitmatch på gamla, nya – fan vet jag – Ullevi, för den stackare som vill känna medlidande eller någon GAIS-supporter som vill känna skadeglädje. Fan rätt oschysst alltså.

Som jag tidigare har varit inne på i tidigare inlägg så anser jag att vi trots allt är på god väg. Vi förde spelet så som vi vill och under den första halvleken fick vi GAIS att göra precis det vi ville få dem till. De pressades ned i defensiv zon och fick nöja sig med ett fåtal kontringar. Den första halvleken kändes som något utav en fortsättning på veckans tidigare möte mot Landskrona, fast med annorlunda laguppställning. Det såg bra ut och det kändes som att Gregg visste vad han gjorde när han slängde ihop elvan. Med Nahir i en mer släpande anfallsroll och en mer offensivt vågad backlinje såg det i flera stunder ut som ett sexmanna-mittfält – spelet var brett och på alla håll och kanter. Det enda som saknades inför den andra halvleken var farten i spelet – och mål såklart – men det skulle väl till att släppa, eller?

Ett allt mer uppjagat GAIS klev in och ökade pressen tidigt in i den andra halvleken och för första gången idag blev Hammarby tvungna till att spänna musklerna defensivt – och som man lyckades. Redan i den 52:a matchminuten kom hemmalagets Joel Johansson in i straffområdet och gick på skott mot Hopf. Men tack vare en lysande räddning från Johannes och uppoffrande försvarsspel av Theorin så löste sig situationen och här har vi även Ullevis ena vänsterstolpen att tacka.

Men utifrån en snabb kontring av GAIS, så skulle det till slut braka ihop. Den för dagen sylvasse Joel Johansson trillade i den 76:e matchminuten ihop i vårt straffområde och domare Glenn (valet av namn på denne i samband till laget han dömer tål att diskuteras) pekade instinktivt på straffpunkten. Jag önskar jag kunde kalla det kontroversiellt, men det vore en lögn – inget överdrivet, men trots allt straff. Andreas Drugge slog straffen säkert via stolpen och in i mål. Bitter, som fan.

Med mindre än kvarten kvar av matchen var det svårt att vända på steken – speciellt med tanke på hur vårt målskytt sett ut under den gångna säsongen. Lallet var nära i åttionde och även Schuler lyckades väl få något mot mål. Men just nu vill jaga bara att det ska bli måndag, så att man kan samla ihop sig på Söderstadion.

Nästa match som sagt på måndag hemma mot J-Södra. Vi ses väl på Söderstadion? Forza!

Christian Sundqvist