Premiäranalys med bakläxa – vi kan bättre

Premiären slutade på ett vis som var allt annat än förväntat och högen av hemläxor inför mötet mot Värnamo, växte sig bara allt större. Som jag nämnde i tidigare blogginlägg, det vill säga det efter genrepet mot Helsingfors, så var det offensiven som ytterligare en gång visade sig vara problemet. Allt för få bollar kom fram i bannan och passningarna såg stundtals arroganta ut, men framförallt så kunde ingen förvalta bollarna man tog emot. Sundin såg sorligt slö ut och Adelstam märktes knappt av – båda dessa kan så mycket mer! 

Offensiven blev dock bättre i andra halvleken när man satte in Castro på topp istället för Adelstam. Han lyckades skapa betydligt fler chanser på egen hand och kunde få igång anfallet på vis som man inte lyckades med i första och likt i genrepet höjde hans inhopp spelet betydligt.

De stora ikonerna måste våga ta mer plats; och med dessa syftar jag framförallt på Kennedy och Sundin. Kennedy, måste få mer utrymme i spelet och bör kliva in mer i banan för att hjälpa till centralt och inte bara på kanten – utmed detta skulle han även ha enklare att komma till skottläge framifrån och inte bara från kanten. Men viktigast av allt är att man ger honom mer bollar när man ser ytan. Han är trots allt en av lagets absolut viktigaste spelare och ska ha mer boll än vad han fick igår.
Vad gäller Sundin vill jag bara se en generell höjning. Den kvalité som syntes igår är inte godkänt för en spelare av hans manér; bara för att man spelar i Superettan ska man inte släppa den allsvenska klassen.

Vad gäller försvaret är jag trots allt nöjd. Med handen på hjärtat var Ljungskile det lag som skapade flest chanser och vi kom undan rätt billigt med ett poäng. Ledgerwood, i högerbacksrollen igen gick förvånansvärt bra och han lyckades stoppa en hel del farliga målchanser. Figueroa, gjorde även sitt på andra sidan backlinjen och mest minnesvärt är nog räddningen på mållinjen i matchens slutskede – utan det hade vi inte ens fått ett kryss i denna sorligt minnesvärda premiär.
Efter en knäskada tvingades Schleebrügge kliva av i halvtid, men ersattes av en peppad Monday James, som gjorde en minnesvärd insatts. Framförallt kapade han en kaxig Alabi, i Ljungskileanfallet och även om han fick smaka gult så var det, för en Bajensupporter, minst sagt värt det. Hoppas det kändes för fanskapet.

Så hur ska man sammanfatta detta på ett snyggt sätt då? Vi hade i alla fall tur med vädret? Nja, skämt åsido. Men vi lär hur som helst behöva höja oss ett rejält snäpp om vi ska upp till Allsvenskan i år. Skapa fler chanser, håll nerverna i styr och tappa inte kontrollen som i slutet av första då det uppstod en hel del gräl med motståndarna (visst Alabi var (är) ett rövhål, men låt oss försöka släppa det). Mer fokus på spelet och mindre på omgivningen – det bästa sättet att lyckas är trots allt att strunta i vad de andra håller på med.
Dessutom måste man skapa mer ytor och våga ta löpningar med boll (your heard me, Sundin!).

Aja, vi vann i alla fall kampen på läktarna…

Forza Bajen!

Christian Sundqvist