Omgång 9: Domaren i rampljuset på Stade Vélodrome

Så var ännu en helg fullspäckad med härlig fransk fotboll till ända. En helg präglad av sällsynt många mål, intressanta resultat och avslutningsvis ett klassikermöte på Stade Velodrome. Marseille bjöd upp till dans mot Paris Saint-Germain och vice versa i bataljen i vilken man på förhand frågade sig vem som skulle bli förgrundsfigur. Cavani? Valbuena? Eller kanske Zlatan? Nja, svaret på mångas läppar efter slutsignalen löd nog ”Clément Turpin”.

Omgången smygstartade sedvanligt med en match på fredagen. Dagen brukar vanligtvis – nästan i stil med den sena söndagsmatchen – presentera något av de topptippade lagen för att locka nationellt intresse. Den här fredagen var ett undantag. Men de fotbollsfanatiker som ändå knappade in rätt station på tv:n kunde i efterhand skatta sig själva lyckligt lottade. För underhållning, det bjöd Bastia och Lorient på.

Namnkunniga Bastia får med tanke på de förstärkningar som gjordes innan säsongen nästan benämnas som en av säsongens besvikelser. Sebastian Squillaci, Romaric och Milos Krasic är för att nämna några nytillskott i höstens laguppställning. De har samtliga gjort rätt anonyma första intryck i höstens ligaspel. Men på fredagen vaknade de till liv – på bottenlaget Lorients bekostnad.

Bam, bam, bam, bam! Gästernas enda mål hjälpte föga denna kväll. Den tillhörde istället Bastia-spelarna och publiken på Stade Armand Cesari vilka i korrelation med varandra satte målprägeln på resten av omgången. Mötet slutade 4-1 och både Krasic och Romaric tillskrevs varsin balja i målprotokollet. Kan det vända för Bastia nu, månntro?

Efter att ännu en dagsruta i kalendern hade gått till det förflutna var det dags för nästföljande att bli högaktuell. Sex matcher gick av stapeln på lördagen men det finns en jag vill lyfta fram, varifrån det finns ett lag jag vill hylla. Med risk för att göra en stor skara av läsarna besviken kan jag redan nu avslöja att det inte rör sig om Monaco. För kanariefåglarna fortsatte att visa gott gry genom att återigen visa sig starka på hemmaplan där tre nya poäng inkasserades – för tredje matchhelgen i rad.

Det är såklart Nantes, ”Chippen” Wilhelmssons gamla klubbadress, det pratas om. Nykomlingen – som jag gav en oförtjänt låg tabellplacering i mitt förhandstips dess säsongsinledning att döma – ligger nu på en imponerande femteplats i Ligue 1. Den placeringen säkrades då ännu en stabil seger på Stade de la Beaujoire-Louis Fonteneau (det där med korta och konsista arenanamn verkar inte vara något för Frankrike) blev ett faktum.
Denna gång var det Evian TG som fick vända hem tomhänt efter 0-3 i baken. Mycket på grund av Nantes skyttekung, serben Filip Djordjevic, som med sina två mål i matchen nu är uppe i totalt sex ligamål hittills. Med den siffran besitter anfallaren en delad andraplats i skytteligan – blott ett mål bakom Monacos Radamel Falcao. Lägg därtill att två av colombianens sju mål har kommit till på straff. Det – och det faktum att Nantes är en betydligt mindre bollinnehavande och anfallsskicklig klubb än Falcaos motsvarighet – gör Djordjevics prestation än mer imponerande.

Djordjevic iklädd Nantes gula hemmaställ, varifrån namnet ”kanariefåglarna” kommer.
När sedan alla fredagens, lördagens och de två inledande av söndagens matcher var färdigspelade återstod det bara en. Men intresset för den var säkerligen större än för resten av omgångens tillsammans – i varje fall från internationella åskådare. Le Classique – Marseille mot Paris Saint-Germain skulle på förhand ansluta till kategorin av säsongens ”att se”-matcher. Och visst var den bitvis underhållande, missförstå mig rätt. Men båda lagens rädsla för att förlora tillintetgjorde matchens offensiva frenesi och viljan att pulvrisera motståndets försvar – till förmån för sidledspassningar i otal, och för att inte tala om filmningarna.

Inför avspark, när spelarna alltjämt marscherade ut på det tv-spelsgröna gräset på Stade Vélodrome, fångade kameramannen en textbanderoll på Marseilles sida av läktarna. ”D’argent ne fait pas des bonheurs”. Jag tog skolfranskan till mitt förfogande och översatte till något i stil med ”pengar gör inte lycka” – vilket var en direkt passning till PSG:s ökända värvningsfilosofi som blev en extra krydda inför den redan upphaussade matchen.
Man visste att Clément Turpin, domaren för kvällen, är en flitig användare av såväl gula som röda kort sedan innan matchstarten. På de fyra senaste ligaframträdandena hade Turpin delat ut fem utvisningar. Det rådde därför farhågor bland lagen på förhand. De besannades innan den första halvleken var slut.

I en omdiskuterad situation tilldömdes Marseille straffspark dryga halvtimmen in i matchen. Det var inte själva straffsparken som var omdiskuterad, den var rätt självklar. Men när Turpin slet fram det flammande röda kortet ur bröstfickan blev stämningen abrupt hätsk. Reprisbilderna visade tydligt att Thiago Motta inte använde sig av några dobbar i sin satsning, likväl att Valbuena å sin sida gjorde det även om han var först på bollen. Nåväl, André Ayew förvaltade straffen och satte sitt lag i förarsätet.
Men PSG kom tillbaka. Först genom Maxwells modiga ”Kenneth Andersson”-nick vilken ställde Mandanda i målet. Sedan i andra halvlek när Turbin pekade mot straffpunkten återigen. Denna gång utan att dela ut något rött kort. Ibrahimovic tog som så många gånger förr hand om den på bästa sätt och fastställde slutresultatet till 2-1, innan han några minuter senare fick utgå på grund av skada.
Därmed tog huvudstadsklubben ännu en meriterande skalp vilken säkerligen försätter Monaco i en svettig sits i toppen av tabellen, då de känner att försprånget som de tidigt roffade åt sig är upphämtat.

Zlatan utgick skadad i Le Classique. Tungt avbräck för både PSG och Sverige ifall det är allvarligt.

Samtliga resultat från omgång 6:

Bastia – Lorient 4-1
Monaco – Saint-Etienne 2-1
Guingamp – Rennes 2-0
Lille – Ajaccio 3-0
Nantes – Evian 3-0
Toulouse – Nice 1-0
Valenciennes – Reims 1-1
Montpellier – Lyon 5-1
Bordeaux – Sochaux 4-1
Marseille – Paris Saint-Germain 1-2

Det var allt för den här gången! Kommentera via Facebook eller Twitter och tyck gärna till, det skulle verkligen gläda mig!

Au revoir