Lucka 4: Cristiano Ronaldo

När Real Madrid för några år sedan värvade Manchester Uniteds dåvarande storstjärna var jag, liksom många andra, skeptisk. För att det är sällan som ett lags succéspelare och grundpelare lyckas lika bra någon annanstans. Exempel på det finns i Manchester Citys Samir Nasri, Real Madrids Kaká (som visserligen har drabbats hårt av skador) och flera andra.

Men den gången skulle det visa sig att jag hade fel, väldigt fel. Cristiano Ronaldo har bara gått från klarhet till klarhet i mina ögon, och allt eftersom tiden har gått har han endast blivit bättre, mognare och mer ansvarsfull.

Jag har svårt att nämna ens två-tre spelare, i fotbollens historia, som är eller har varit bättre än vad Cristiano (jag väljer att inte benämna honom som Ronaldo, då det bara finns en – Il Fenomeno) har varit år 2012. Olyckligtvis för portugisen så är den bäste av dem alla fortfarande aktiv, vilket har hindrat honom från att nå utmärkelsen som världens bästa fotbollsspelare sedan år 2008. Och så länge Leo Messi finns med i bilden så tvivlar jag på att han någonsin kommer att komma dit igen. Men det går inte att undgå från att spekulera kring ”tänk om”-relaterade banor. För tänk om Messi inte hade fötts, eller om han skulle födas tio år från nu. Då skulle Cristiano onekligen vara den som dominerade totalt, den som styrde och ställde och den som låg steget före alla andra. Men samtidigt lönar det sig inte att tänka sig, hjärnan spelar endast spratt på en. Fotboll är trots allt bara fotboll.

Oavsett om den till synes fåfänga 27-åringen når upp till argentinarens kaliber eller inte, så går det inte att blunda för det fantastiska år som han har gjort. Vilken tröja han än har representerat – landslag eller klubblag – så har prestationerna avlöst varandra i stort sett i varenda match. Jag vill till och med säga att Real Madrid hade inte blivit La Liga-mästare i våras, om det inte vore för lagets bäste målskytt, Cristiano Ronaldo. Inte bara gjorde han överlägset mest mål i laget, sett över hela säsongen. Han gjorde även de klart viktigaste, däribland den avgörande fullträffen när Real Madrid vann säsongens sista El Clasico med 2-1.

Kort efter att portugisen var med och bidrog på största möjliga sätt till ligasegern, väntade ett prestigefyllt EM i Ukraina och Polen. Den snabbe yttern och sina lagkamrater hamnade i den så kallade ”Dödens grupp”, involverandes Holland, Danmark, Portugal och Tyskland. En utmaning utan dess like väntade de vinrödsklädda landslagsmännen, och de behövde Cristianos hjälp. Många förväntade sig att portugiserna skulle tacka för sig redan i den första gallringen – gruppspelet – men det som vanligt starka mästerskapslaget överraskade och avancerade till slutspel, på Hollands fiaskoartade bekostnad. Väl där ställdes de i en jämn kamp mot Tjeckien.

Men det skulle visa sig finnas en tung avgörande faktor. En spelare. En Cristiano Ronaldo. Spelaren lyckades med sitt nickmål – som förblev matchens enda – skicka sitt landslag till semifinal, där det sedermera tog stopp. Smått otroligt att det så pass ”lilla” fotbollslandet fortsätter att gå långt i sådana sammanhang. Sägas ska dock att de har Cristiano att tacka för mycket av det.

Den här hösten har det gått lite tyngre för Real Madrid och den vanligtvis framgångsrike målsprutan. Jag säger inte att han har spelat dåligt, absolut inte, men möjligtvis har vi fotbollsälskare blivit lite bortskämda med hans bollkonster ute på planen. 

Dock tror jag att han fortfarande är fruktansvärt sugen på att återta platsen vid tronen – världens bästa spelare. Leo Messi får se upp, för jag skulle inte bli förvånad om jag ett år från nu säger för mig själv; Cristiano Ronaldo har aldrig varit så bra som han har varit det här året.