Lidberg betraktar: Tysk varg utan bett

Har ni hört den där om de tre små grisarna och vargen? Ja, det är det ju klart att ni har. Och då tror jag att ni också snabbt att ni är med på att det var en halv sådan saga som berättades igår på Old Trafford. Vargen kom till Manchester, huffade och puffade, men till sist så fick vargen åka hem igen och de tre små grisarnas hus stod kvar, om än lite skamfilat i hörnen.

Ingångsvärdena är kända. Manchester United kommer från sin sämsta säsong i mannaminne, och med en ny manager som utmålats som ”The chosen one”. Alla som besökt ett nätforum, eller som för den delen överhuvudtaget följt med i fotbollsvärlden de senaste månaderna, vet att prefixet ”The Chosen” tagit sig många andra skepnader. Det står ju ställt utom tvekan att det hus som ”The Chosen one” har byggt tillsammans med sina små grisar har fått utstå mycket under säsongen. Många är de lag som, för övrigt inte nödvändigtvis har iklätt sig vargskepnader, har huffat och puffat och fått ”Drömmarnas Teater” att bågna våldsamt. Den nye skotten i stan har emellertid tålmodigt satt upp det som blåst ner igen och till gårdagens match så hade han, förutom byggmaterialet även kryddat det hela med en portion hjärta och lite matjord i fickorna.

Ingångsvärdena för ”vargen” var också klara. Man kommer från en säsong av fullständig dominans på hemmaplan. ”Filosofen” Guardiola har utvecklat perfektionen till något utomjordiskt. Han har tagit den Barca/Dortmundska gegenpressen till nya höjder och har dessutom lagt till den katalanska La Masia-skolans viktigaste ingrediens, nämligen bollinnehav,bollinnehav och åter bollinnehav. Man har helt enkelt tagit fotbollen under 2014 ytterligare en nivå.

Läge för utklassning alltså? Eller som en bekant till mig uttryckte det: ”Ikväll kommer Bayern att slakta United” Njaa, nu blev det ju inte riktigt så även om man periodvis hade ett bollinnehav och ett tryck som skulle kunna få vilket lag som helst att säcka ihop. Men genom att parkera bussen på ett intelligent och bra sätt och med spelare som hade tummat på att den här vargen får använda rejäla lungor för att välta detta hus, så lyckades man stå emot den värsta urkraften och tom skrapa ihop till första halvleks bästa chans när den unge,talangfulle, men något oslipade, Welbeck överskattade sin egen tekniska förmåga när han skulle prova en chipp helt friställd med Neuer. Utöver detta så var det i princip spel mot ett mål när Alaba plöjde ner längs vänsterkanten, ”Robbery” var två allerstädes närvarande hot och mittfältsgeneralen Kroos matade fram crossbollar i parti och minut.

Tyskarna visade en provkarta på att man har alla ”finverktyg” och ”fininstrument”. Igår saknade man emellertid det sista verktyget, släggan, eller för all den en klassisk måltjuv. Sånt brukar kunna kosta i slutändan.

I gårdagens betraktelse så flaggade jag för att detta inte skulle bli någon lätt match för Bayern. Jag hade ju dock tippat 2-1, och sett till spelet och bollinnehavet så var naturligtvis de tyska mästarna värda att vinna matchen. Resultattavlan talar ju som bekant alltid sitt tydliga språk, och nu får man vända hem till Allianz Arena med, i och för sig ett bortamål, men även ett United som känner att man lever, att man är med. Om tron kan försätta berg får vi se när returen ska utspela sig. Det mesta tyder nog på att Bayern ska reda ut detta, men ska också sätta in i sammanhanget att man har Hoenessaffären som en skugga över sig, att man bara klarade 3-3 mot Hoffenheim i helgen(låt vara med en B-betonad elva). Om man till den mixen adderar att man har två givna startspelare i Martinez och Schweinsteiger avstängda så finns det fog för att United kan drömma vidare.

Den andra kvarten ska jag erkänna att jag inte har så bra koll på. Jag har sett målen och jag måste nog säga att trots Atleticos utomjordiska ledningsmål, och det faktum att man lämnar Nou Camp med ett kryss, så tror jag fortfarande att Barca är knappa favoriter att klättra in i semifinalrundan. Detta bygger jag delvis på traditionen och vinnarkulturen, men också att Atleticos superstjärna Diego Costa fick linka av med en förmodad bristning. Att sedan Neymar ramlar lättare än ett höstlöv i november är ju däremot lite tristare att se. Det behövs ju ingen varg som huffar och puffar för att det ska ske om man säger så..  

Kvällens kvartsfinaler? Tja, det stora för oss i Sverige är naturligtvis Zlatan och hans PSG som möter densammes gamle tränare ”The Special one”.

 Det har svängt lite om de blå den sista veckan, speciellt efter att Crystal Palace gjort, som mina elever ofta säger, kaos med Chelsea. Mourinho har helt rätt i när han säger att han saknar slagkraftiga anfallare med den jämnhet som behövs på den här nivån. Etoo blixtrar till ibland, Ba håller inte klassen och Torres, ja var ska man börja. Den som är det vassaste ”anfallshotet” känns som Schürrle och jag är tveksam till att det kommer att räcka hela vägen. Man kan kanske krångla sig förbi PSG, men sen är det stopp.

När vi ändå är inne på ”projektet PSG” och Zlatan så ska man veta att man redan ifjol var i kvartsfinal och att man nu är ett år äldre, visare och starkare. Man kommer följdaktligen att vara en betydligt svårare fisk att fjälla för Mourinho än man ifjol var för Barcelona. Man har vässat truppen med Cavani, som trots att han har uttryckt flyttönskningar i allt väsentligt är exakt den forward som ”den specielle” saknar.

Real Madrid och Dortmund är sista paret ut och ifjol gjorde de svartgula getingarna från Dortmund processen kort med Madrid. Så kommer det självfallet inte att bli i år och ”Los Blancos” är på förhand klara favoriter. Man ska dock aldrig underskatta den gode Klopps ”Houdiniförmågor”, och Madrid kommer att få gå All-in för semifinalplatsen, tro mig!

Tips för ikväll? Well, vi såg ju hur det gick med gårdagens tips men med kniven på strupen säger jag, utan att någon varg huffat och puffat på mig, 2-0 till Real och 2-1 till PSG. Vi får se om lyckan står mig bi bättre idag. Facit i morgondagens betraktelse.