Krönika:Let bygones be bygones

Övergångar är aldrig enkla saker. Känslorna svallar över hos managers, fans och andra fotbollsintresserade när stora övergångar görs. Man är så uppe i sitt att man inte för sitt liv kan förstå att kelgrisen som man ägnat x antal säsonger åt att dyrka,älska och upphöja till skyarna helt plötsligt utför det ultimata sveket. Den som varit husgud innan blir nu svikare,idiot,pengakåt fotbollshora och alla andra tillmälen som vips gör en spelare till paria för miljontals människor.

Själv har jag såklart mina sympatier hos ett visst lag och jag ska inte på något sätt påstå att jag blev överlycklig när vår störste stjärna för några år sedan lämnade ”min” klubb under speciella omständigheter. Någonstans känns det dock som att vi fotbollsfans måste se sakerna ur ett annat perspektiv ibland.

 Vi kan uttrycka oss på sätt som egentligen ligger långt utanför den eller de personer vi är när vi går till kontoret, sätter oss i skolbänken eller tar hand om våra egna barn.  Vad är det i vårt galopperande intresse och supporterskap som gör att Robin Van Persie idag är en amöba världen över?

 Robin van Persie har till dags lagt åtta säsonger av sin karriär i Arsenal. Han har gjort sammanlagt 278 framträdanden och gjort 132 mål. Har han inte då dragit sitt strå till stacken? Har inte han betalat igen vad han är skyldig klubben? Kanske inte. Det beror kanske helt och hållet på vilka glasögon man har på sig.

Att sälja en spelare till en lokalkonkurrent eller toppkonkurrent är naturligtvis ofantligt mycket värre i den enögda supporterpöbelns ögon. Hade Robin Van Persie skrudat sig i Juventus svartvita tröja till hösten så är jag inte säker på att det hat som nu exploderar på supporterforum,twittersidor etc hade nått samma extrema höjder.

För någonstans tror jag att den genomsnittlige Arsenalsupportern anade var det här skulle sluta sedan det stod klart att RVP inte ville förlänga sitt kontrakt på Emirates. Jag är också övertygad om att Wengér visste hur det skulle sluta även om han naturligtvis känner det som att han fått ett lass citroner i sin franska näbb, nu när det blev klart att det var rödmulen i Manchester som snodde godbiten för honom.

Om man för ett ögonblick funderar kring och problematiserar kring den kultur som innebär att man helt ogenerat kan explodera i hat över en sådan övergång. Är det rätt? Är sådana känslor befogade? Både ja och nej skulle jag vilja påstå. Att känna en besvikelse och enorm frustration är naturligtvis helt i sin ordning. Men när det tar sig uttryck i den typen av rent hat som framförallt nätet inbjuder till då ställer jag mig mera tveksam.

Hundratals miljoner är vi fotbollsnördar som följer utvecklingen i världsfotbollen i allmänhet och våra favoritlag i synnerhet. I och med internets och informationssamhället totala genomslag så sprids det du tycker och tänker snabbare än vinden och jag skulle vilja påstå att där har vi ett ansvar som vi inte kan frånsäga oss. Genom att delta i internethat( och ”in real life” hat) för den delen så spär vi på en intolerans som skenar allt mer. Det duger inte att säga att ”Det är så det funkar”. Vi får lyfta blicken och se den större bilden.

Och om vi ska vara riktigt ärliga så finns det ju övergångar i Arsenals historia som varit ännu värre(läs Ashley Cole). Robin Van Persie har gjort sitt i klubben och för det tycker jag att fansen borde vara honom evigt tacksam. Han har stannat kvar när andra stjärnor har hoppat strömhopp till andra klubbar. Man ska också veta att en säsong som den Van Persie gjorde ifjol har han inte varit i närheten av någon tidigare säsong, då det istället allt som oftast handlat om ideliga skadeproblem och en hel del målsumpande. Det finns inga som helst garantier för att Van Persie hade presterat på samma nivå ytterligare en säsong och det finns inget som säger att han tvunget kommer att göra det i Manchester heller.

Det kommer nya tider och nya hjältar och nu kommer en tvåveckorsperiod som kan komma att definiera Arsenals säsong 2012/2013. Det gäller för Wengér och övrig klubbledning att välja om man vill gråta över spilld mjölk eller om man vill använda den kvarts miljard som nu ramlar in på kontot till att investera för Arsenals framtid. Personligen tror jag att man kommer att göra det senare. Om supporterna kommer att glömma bort RVP:s ”svek”? Ja, se det är en helt annan fråga.