Krönika: Den som lyfter när resten faller

Sverige gick in i mardrömsscenariot i den första halvleken. Underläge och en VM-dröm som blev allt mer bara en dröm. Men hoppet hölls vid liv genom Andeas Isaksson, och Blågult kunde ännu en gång knyta ihop säcken och stå som segrare vid slutsignalen.

Jag tänkte tillägna den här texten till vår burväktare. Målvakten med kanske Europas sämsta spel med fötterna, men med mirakelinsatser som en hel nation lever vidare på. Ena dagen blir han oförtjänt kritiserad, nästa står han och gör frilägesparader mot Champions League-mästaren David Alabas framstorming.

Faktum är att det österrikiska spöket gav rejält med bendarr i halvtid på svenskarna. Ledningen för gästerna var dock bara 0-1, och i den andra halvleken vändes matchen. Efter slutsignalen pratas det främst om hjältar som Zlatan Ibrahimovic och Kim Källström, och visst har de gjort sig välförtjänta av dessa hyllningskörer. Men det som ska beundras är spelare som sträcker på ryggen och står upp när det blåser motvindar som starkast.

Isaksson var de första 45 minuterna placerad mitt i stormen Katrina. Svensk efter svensk tappade fotfästet. Martin Olsson sprang runt och hittade inte markeringen, Bayern-proffset Alaba sprang åttor runt Per Nilsson och Mikael Antonsson, och vanligtvis stabila Anders Svensson nickskarvade bollen fram till gästernas ledningsmål. Men det turkiska ligaproffset Isaksson stod där, som han gör, och sträckte ut sina långa ben och armar och förhindrade dödsstöten att slå. 

Nyligen fylld 32, och med en ny bragdartad insats i bagaget. Sveriges hopp levde vidare, matchen vände och vid slutsignalen fick åskådarna fira hemmalagets vändning på Friends Arena. Isaksson kommer att få sina hyllningar dessa dagar, det är jag säker på. Men diskussionen, den helt oförtjänta diskussionen, om vem som ska stå mellan stolparna kommer att fortsätta.

Det brukar talas om att ”Johan Wiland är vår bästa målvakt”eller att ”Kristoffer Nordfeldt är framtiden”. Men folk som fortsatt kritiserar att Isaksson inte ska vara första målvakt, får allt som oftast kapitulera med sina uttalanden när han gång på gång överglänser sina konkurrenter. Rami Shaaban har försökt, Eddie Gustafsson har försökt, Pär Hansson och Johan Dahlin har försökt, Johan Wiland har… Ja, ni fattar. Isaksson har i drygt ett decennium funnits där, mellan stolparna, och felprocenten är antagligen riktigt låg. Någon enstaka tabbe finns det säkert, men det är ytterst sällan träbenen har ställt till det för gamle ’Isak’.

Nu väntar ett ovisst Play Off-spel, ett dubbelmöte där varje mål kan bli avgörande. Det gör mig lättad att gamle Andreas Isaksson kommer att stå mellan stolparna, och hålla drömmen vid liv så länge det bara går. Tack för igår, tack för morgondagen. Och ett stort tack om vi får uppleva en ny magisk mästarskapssommar.