Il Uomo Ragno-En spindel i nätet

Ögonblicksbild: Tredje juni 1987. Platsen är Råsunda fotbollsstadion och det är hörna. Glenn Strömberg ställer sig i sin vanliga position framför målvakten för att förhindra denne från att komma ut och boxa undan bollen. Den långhårige, tuggummituggande målvakten är dock en problemlösare och tar helt sonika tag i Strömbergs långa man och drar ett rejält tag i den så att mittfältaren får vika undan. Burväktaren fyrar av ett bländande leende och följer upp sin aktion med att skicka iväg en spottloska mot Sveriges nummer sju. Il uomo ragno, spindelmannen hade presenterat sig.

Sverige besegrade i och för sig Italien, men Strömberg & Co fick vika sig senare under hösten när man förlorade med 2-1 på San Paolo i Neapel och missade avancemang till EM 1988.

Att välja en stor karaktär som burit nummer ett är en lika inspirerande som grannlaga uppgift. Olika förslag och tankar har susat fram och tillbaka och valet föll till sist på en av de största karaktärerna i buren på 80 och 90-talet, Walter Zenga.

Mina egna minnesbilder av Zenga är att jag tyckte att han verkade vara en extremt osympatisk och arrogant människa. En målvakt som inte hade en ”Brad Friedelsk” verka utan att synas-aura över sig, utan istället lyckades göra till och med den enklaste skopa till en ”Teve-räddning”. Utöver denna narcissistiska inställning till målvaktsspelet så var han en keeper som munnen konstant glappande på, inte sällan var han dessutom behängd med en guldkedja som vilken rotweiler som helst skulle upplevt som rena strypkopplet.

Trots alla dessa, i mina ögon, negativa egenskaper så var det något som fascinerade med denna utåtriktade och i många fall kontroversiella målvakt. Även om han var Inter trogen under största delen av sin karriär så var han periodvis mycket kritisk mot ledningen och var hårsmånen från att byta klubb till Napoli, som vid denna tiden leddes av den överlägsne Diego Maradona. Övergången rann dock ut i sanden och ledningen lyssnade till Zengas kritik, angående bl.a ogenomtänkta värvningar, och plockade in bl.a den framgångsrika och starka tyska trojkan Matthäus,Brehme och Klinsmann. Detta var ett drag som ledde till Zengas enda ligatitel i karriären.

Efter den mer ”seriösa” delen av sin spelarkarriär hamnade Zenga i USA och MLS där han representerade New England Revolution. Han väntade dock inte länge med att visa sin kontroversiella sida då han bl.a firade ett New England-mål med att rusa ut till sidlinjen och hångla upp sin flickvän, allt medan motståndarna Tampa Bay Mutiny var en hårsmån från att sätta bollen i det tomma nätet.

Han hann dessutom med att, tillsammans med samma flickvän,återvända till Italien för att skådespela i en italiensk såpopera. Rastlösheten var alltid närvarande och därför lade han ner skådiskarriären för att återvända till New England som spelande manager under en säsong.

Spindelmannen hade inga som helst planer på att lämna fotbollen utan har under det senaste dryga decenniet fortsatt sin bana som manager. Med mindre hår och mer mage så har den vandrande keepergycklaren under de senaste tretton åren avverkat managerpositioner i tolv olika lag i USA, Italien, Rumänien, Serbien, Turkiet, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Han har inte sällan tagits från sitt uppdrag av mindre nöjda klubbledningar och det återstår ju att se hur länge hans nuvarande arbetsgivare i Al Nasr Dubai är nöjda med hans insatser. En stor del av hans gamla fans i Inter, samt gamla lagkamrater, förordade att han skulle få ta över tyglarna i Milanoklubben efter den sparkade Claudio Rainieri, men då det Inter nu framförallt behöver är lugn och ro samt kontinuitet så känns inte ”Il uomo ragno” som rätt val.

Spindelmannen i seriehjälten Peter Parkers tappning åtnjöt egenskaper som styrka,spänst,vighet och reaktionsförmåga, och det är just de egenskaperna som fick fansen att förära Zenga med sitt smeknamn. Zengas liv i övrigt har emellertid väldigt lite gemensamt med förlagan då denne var blyg, tillbakadragen och lite nördigt försiktig och det är ju Zengas diametrala motsats. Man kan kanske tänka sig att Zenga dock hade önskat sig lite av dessa drag insprängda i den arroganta,kontroversiella och burdusa framtoningen.

Då denna lista ska framhålla de stora karaktärerna framför de mest framgångsrika spelarna så hade kanske Zenga kunnat undvika en plats på denna lista om han hade haft ännu mer gemensamt med ”Il uomo ragno-originale”?

Nästa gång jag plockar fram en gammal legendar ur tröjnummerkartoteket så är det en av de mest osannolika internationella fotbollsstjärnorna som burit nummer två, eller något nummer alls för den delen..missa inte det!