Talangkollen (del 2): Neal Maupay

Då var det dags för Ligue 1-bloggens andra spelarporträtt i kategorin gällande landets allra största talanger. Förra gången framhävdes Troyes-ynglingen Corentin Jeans sensationella resa från att vara uträknad till att göra succé i Frankrikes högsta liga. Men hans imponerande prestationer till trots står han underlägsen dagens ämne, Neal Maupay, vars namn bör läggas på allas minnen då han säkerligen snart kommer vara namnet på allas läppar.

För blotta ögat ser Nices mörkhårige spjutpets med nummer 18 på ryggen ut att vara en erfaren seniorspelare, med tanke på hans smått felfria rörelsemönster och fysik. Det är till stor del det, i kombination med gudabenådade fotbollskvalitéer, som har medfört att han redan har kunnat prestera så pass bra på en så pass hög nivå.

Misstolka mig inte, det är ingen jätte direkt. Tvärtom. Spelaren mäter 171 cm på längden, och väger 69 kg, vilket förvisso är övervägande del muskler. Men något som ofta glöms bort är att fysik innebär mer än styrka och längd.
     De mest väsentliga egenskaperna för att lyckas i fotbollsvärlden har gått från just dem till snabbhet, smidighet och spänst. Det räcker med att kasta en blick mot Leo Messi och hans fantastiska prestationer för att inse det. Eller se den mörkhårige Nice-anfallaren med nummer 18 på ryggen i aktion. Med undantaget att han råkar vara född 1996.

Att beskriva den mångfaldige strikern med endast ett par adjektiv är svårt, och otillräckligt för en sådan komplex och skicklig spelartyp som Maupay är. Han rör sig listigt i straffområdet, vilket tillför att hans mål stundtals kan se enkla ut. Men han är mer än en simpel måltjuv.
     Tonåringen besitter utöver det en eftertraktad förmåga att behandla bollen på, vilket han gör med fin känsla och hög fart genom att ständigt ha den nära sig. Även spelsinnet är något extraordinärt för en ung kille som här hemma i Sverige nyss hade kunnat ta mopedkörkort. Maupays intelligenta spelsätt får dock åskådaren att glömma bort det faktumet, och för de okunniga i publiken som inte inhandlat ett matchprogram lär han förbli att misstas för en erfaren seniorspelare. Även om det nu inte är många på Stade du Ray som inte vet om sitt lags guldklimp.

Den 14 september 2012, då Neal var 16 år och 32 dagar ung, blev han historisk i landet genom att vara den tredje yngste spelaren någonsin som debuterat i Ligue 1. Nice vann då med 3-2 utan att ynglingen gjorde något mål i sitt inhopp. Det skulle dröja nästan exakt två månader innan det föll, mot Evian TG FC, vilket gav en försmak på vad som komma skall.
     Sedan dess har Maupay kontinuerligt varit en del i Claude Puels lagbygge som har lett till stora framgångar för det hemmastarka laget som har tagit ligan med storm och nyligen var uppe och nosade på Marseilles tredjeplats i ligan. Därför är det inte underligt att anfallaren har satt både sitt hittills andra och tredje mål den här säsongen – och kanske kommer det mer.

Det är svårt att låta bli att leka spågumma när det kommer till dessa underbarn. Ambitiösa drömmar avlöser varandra och allt ser hela tiden ut att vara klippt och skuret för framgång. Men det är så oerhört viktigt att visa tålamod för dessa spelare, och framförallt låta spelarna själva ha tålamod. I Maupays fall tror jag att en flytt till en mer etablerad storklubb skulle göra mer skada än nytta. Låt honom istället utveckla sitt spel ytterligare några dimensioner med hjälp av det som är viktigare än alla storstjärnor till lagkamrater, mästartränare och påkostade träningsanläggningar tillsammans – speltid. Speltid och förtroende.

Så många spelare har fallit bort under vägen mot det glamourösa livet som fotbollsspelare, där de ofta har spåtts lysande framtider. Men jag har svårt att se hur Neal Maupay ska lyckas bomma chansen att nå dit han vill. Sällan förut har jag sett en sådan komplett spelare med sådana offensiva kvalitéer för sin ålder som den Versailles-födde har visat. Jag vill inte tro att det är ännu en bortfallande talang vi har att göra med. Inte den här gången.

Neal Maupays matchvinnande mål mot Evian, vilket var spelarens första mål i Ligue 1.
(OBS: Klicka på ”Titta på Youtube”)

16-åringen får en uppmuntrande klapp på axeln av Nice-tränaren Claude Puel.