En hyllning till Ivan Turina

Idag har hela fotbollssverige stått still. Tyvärr är det inte av någon positiv orsak, utan en väldigt tragisk händelse. När jag såg rubriken ”AIK:s målvakt Ivan Turina är död” trodde jag att det var ett skämt, eller jag ville i alla fall tro det. Jag kollade igenom alla möjliga källor som jag överhuvudtaget kunde hitta för att hitta någonstans där det skulle stå att allt bara var en bluff. Sedan insåg jag att det inte var någon bluff utan verklighet – en förjävla pissig verklighet. Jag kan inte förstå att när Ivan linkade av planen skadad mot Gefle skulle det bli det sista vi skulle se av honom – någonsin.  

Dödsorsaken sägs vara ett medfött hjärtproblem som Ivan dock blev friskförklarad ifrån. Det är extremt ovanligt med plötslig hjärtdöd hos unga människor, det är endast 1 till 3 personer per 100 000 som avlider på detta sätt. En utav de är tragiskt nog Ivan Turina, som hade två ettåriga barn och en gravid sambo. Alla tankar åt familjen, som kommer få det tufft i framtiden, men vi aikare står vid er sida. Fyfan vad fotboll känns meningslöst just nu. 

Jag har länge tyckt att Ivan har varit en utav våra absolut bästa spelare – om inte den allra bästa. Han löste våran målvaktskris 2010 när det såg som värst ut. Utan honom skulle vi aldrig nå Europa League ifjol och få uppleva det magiska äventyr som vi fick göra. Han gav oss den stabilitet som ledde till att vi med säkerhet kunde säga att vi hade Sveriges bästa försvar. Därför är jag jävligt stolt över att få ha haft äran att vara supporter åt och stötta och skälla på Ivan, som enligt mig var Allsvenskans bästa målvakt.

Återstår att se hur de andra spelarna i AIK tar det här. Svårt att säga om jag skulle kunna prestera om en sådan ledare plötsligt, över endast en natt, skulle försvinna. Vi har redan sett darriga ut i säsongsinledningen, men hur kommer vi att vara efter det här? Kommer vi att falla ned i bottenträsket och tillslut degraderas till Superettan? Jag hoppas att detta inte sker, och att vi istället blir ännu starkare, då vi ska kämpa för Ivans skull och lyfta Lennart Johanssons pokal i hans minne. 

Jag tror stenhårt på att Kyriakos ”Kenny” Stamatopoulos kan göra ett bra jobb mellan stolparna, men det blir självklart en svår utmaning att fylla Ivans skor. Det känns dock oerhört dumt att tänka på eventuella ersättare just nu, så den analysen tar jag hand om i nästa blogginlägg.

Vi supportrar älskade Turina, och han själv älskade klubben. Han skrev på ett kontrakt i somras som skulle sträcka sig till och med 2016 och stämningen då var harmonisk. Jag hoppas att varenda öre av den obetalda lönen går oavkortat till familjen, som verkligen behöver det.

Det finns så otroligt mycket att skriva om Ivan, jag blir tårögd bara av att skriva om det här… Men jag avslutar här och nu med en riktig klyscha: Legender dör aldrig.

Vila i frid Ivan den store. 

P.S. Riktigt fint av Hammarby och Djurgården att skita i rivaliteten för en gångs skull och stå vid oss Gnagares sida när vi behöver det som mest. 

Hektor Säll