Lidberg betraktar: ”Frankrikes återtåg har börjat”

Att skapa sig ett rykte tar tid. Att bygga upp någonting som är beständigt kräver sin man. Men att riva ner och rasera det som byggts upp, det är lättare. Att fastna i ett fack pga sina prestationer är också ganska lätt, fråga lag som gamla Wimbledon,Grekland och för all del Lasse Lagerbäck. Den gamle gråskallen brukar ha för vana att inleda sina föreläsningar med ett: ”Grattis, nu ska ni få lyssna på Sveriges tråkigaste man”. Med en typen av självdistans kan man ganska enkelt förhålla sig till tingens ordning.

Självdistans är kanske inte det första ordet man använder för att beskriva den franska landslagsfotbollen. Med levande legender som Zidane och Platini samt en hel räcka med legitimerade och diplomerade bråkstakar så har den franska fotbollen det senaste decenniet långsamt sjunkit ner i ett mörker som man inte till fullo varken kunnat eller velat ta sig ur. Nu har man dock tagit taget, rensat ut och satsat nytt. Även om Didier Deschamps mannar inte sattes på några större prov mot ett svagt Honduras så fanns ingredienserna för att man kanske kan se fram emot en ny storhetsperiod, om inte annat bygga upp sitt minst sagt skamfilade rykte.

Karim Benzema blev mannen på allas läppar i gårdagens match. Med två och ett halvt mål, och dessutom inskriven i historieböckerna som den förste som testat det nya målkamera systemet, så var han den som gav ”Les bleus” en skjuts in, om inte bland favoriterna så åtminstone bland de som får räknas som outsiders i turneringen.

Med turneringens, i mina ögon snyggaste tröjor, så gav sig den relativt nykomponerade, men ack så intressanta startelvan, sig in i en ny era av fransk fotboll. Även om man periodvis föll ner i honduranernas tempo så visade man ett kroppsspråk och en attityd till varandra som hade fått den svenske ”filosofen” Hamrén att le. Borta är bråkstakar som Nasri, M´Vila och översteprästen Anelka. Ribery är en oomstritt skicklig fotbollsspelare, men frågan är hur mycket han är till lagspelare och på vilket sätt han hade bidragit till Deschamps mission att ”ena Frankrike”. Nu är det bara vänsterbacken Evra kvar av ”myteristerna” från Sydafrika och han har nått den aktningsvärda åldern att hans status har falnat något. Han vet att hans plats och uppgift är att bidra med rutin och den spelskicklighet som han periodvis besitter.

Förutom Benzema så imponerade de bägge dynamiska yttrarna Valbuena och Griezmann med ett rörligt och positivt spel. PSG-blocket Matuidi och Cabaye är intressant även om man inför mötena med bättre motstånd kan ställa frågetecken för dels Matuidis bollbehandling och dels Cabayes fysik. När det smäller på lite så har den före detta Newcastleeleganten emellanåt lätt för att vara lite rädd om tårna. Mittbacksparet Varane/Sakho är ett av fotbollsvärldens allra intressantaste. Låt vara att de inte är de mest rutinerade, men de kompletterar varandra på ett ypperligt vis. Den elegante spelskicklige Varane och den mer hårdföra, men igår förvånansvärt bollsäkre Sakho.

Faran med att ha en så förhållandevis ”lätt”(?) grupp som Frankrike hamnat i är väl att man kanske inte får den där sista procenten med sig in till slutspelet. Man behöver någon tät match för att adrenalinpåslaget ska bli sådär lagomt som det behöver vara när åttondelarna närmar sig. Nu är ju i och för sig vare sig Schweiz eller Ecuador några dussinländer, men att de ska kunna rubba frnasmännen ser jag som tveksamt.

Sparkapitalet? Den gräsligt övertände Pogba som tillhörde de svagaste korten i ett elegant spelande franskt lag. Får man igång honom så adderar det ytterligare en dimension till det franska laget lagom till slutspelet.

Gruppens andra match då? Jo, en märklig mix mellan sömnpiller och explosioner. När det väl hände grejer i den matchen så hände det rejält. Avslutningsminuten var ju smått överjordisk när Ecuadors friläge och chans till vinstmål byttes till en Schweizisk omställning och vinstmål. Schweizarna imponerade inte igår, men det känns som att man har en växel till att gå på. Den härlige Shaqiris andra halvlek tycker jag lovar mer inför fortsättningen. Den Schweisiskt naturaliserade kosovoalbanen har ett stort spel i sin lilla kropp. Nackdelen är såklart att han över en säsong får alldeles för lite speltid i ett till bredden stjärnspäckat Bayern. Kanske läge att söka sig vidare för att kunna nå det där sista steget mot superstarklass?

 Men bäst på plan igår? Valon Behrami, en slitvarg utan dess like. En tvåvägsspelare som kommer att göra en oändlig massa nytta för Schweiz i detta mästerskap.

Sista matchen från gårdagen var Argentina-Bosnien, och det som naturligtvis är det klarast lysande från den matchen är att det ser ut som att Messi bestämt sig för att gräva ner sitt eget personliga VM-spöke och begrava det så djupt det går. Och om sanningen ska fram så ser det ut att vara exakt det Argentina behöver om gulddrömmen ska leva vidare. För det man som lag presterade igår var sannerligen inte värdigt en guldkandidat. Bosnien var väl så bra under stora stunder och även om Bosnien är ett habilt fotbollsland så ska Argentina inte behöva ha så stora problem som stundtals var fallet. Och det är kanske bäst att man tar tag i detta omedelbart, när man i nästa omgång tar sig an Iran. För ni vet ju hur snabbt det går med ett rykte…