Krönika: Fotbollens skilda världar

Vi börjar med den mörka delen av dagens verklighet och det inte direkt otippat att jag nu syftar på Milan. Italienarna lever i ett dagligt helvete för tillfället, där alla Rossoneris drar sitt hår, är nere på sina knän och ber en förbannad bön om att frälsaren ska återvända. Zlatan Ibrahimovic och Thiago Silva offrades för klubbens ekonomi och Silvio Berlusconis egoism samt politiska satsning. Det har som alla vet lämnat den italienska storklubben strandade i helvetet. Inledningen har varit rekordusel, Allegris stol vacklar frenetiskt och med den meriterande lagstommen borta kan allt falla isär när som helst.

När domedagen nu är här med Champions League-premiär, kan det bli slutet för många i den italienska modestaden. 2012 är ett dystert år för milanisti, där tron för mayakalenderns förutspådda undergång får sägas vara starkare än någonsin. Den som nu står där bak och ska försvara ett vacklande, skadebenäget Milan är en spelare vid namn Daniele Bonera. Det säger mycket om klubbens situation, där man likt Starbucks sålt den utsökta koppen från de finaste kaffebönorna till köpvilliga fransmänn med stora framtidsplaner. Det har sen Milan valt att ersätta med det där billiga Eldorado-märket, med förväntningar om det bättre och där det bästa utlovats till kunderna. Men som alla vet har säsongens första koppar bjudit på en besk och bränd eftersmak av besvikelse på San Siro.

Vi finner samtidigt ett glädjerus på andra sidan planen när Anderlecht kommer till San Siro på tisdagen. Ett lag som efter ett par års frånvaro är tillbaka i finrummet, och som inleder med förutsättningar om att de har allt att vinna. Belgierna vet även att Milan vacklar och att man själva dessutom är ett bättre lag än på mycket länge. Att det finns svenskar i laget drar bara på mina smilgropar allt mer, när Behrang Safari har möjligheten att visa sig på en av världens största scéner – och faktiskt till att skina. Med beredskap på att det är en match som Anderlecht har råd att förlora och där drömmar kan slå in, svävar klubben till mötet på moln.

Men det finns dock en sak som kan jämna ut dessa skilda världar och förenas i samma verklighet igen. Vid hemmavinst kommer Anderlecht att falla ner från himlen och landa med fötterna på verklighetens marken igen, medvetna om att det blir en kamp om avancemanget.  Samtidigt skulle Milan ta sig från Berlusconis ekonomiskt lagda grav, upp till ytan och springa fritt omkring på respektens och vinnarnas land igen.

Skulle det dock bli bortavinst… Ja, då kan vi endast spekulera i hur framtiden kommer utveckla sig. Jag är dock redan säker på att Allegri börjat spekulerat…