The Tyne-wear Derby + Arsenal-vändning

Michael Turners fullträff i minut 56 fick tusentals Arsenal-supportrar att börja bita på naglarna. Arsenal hade inför matcherna hämtat in åtskilliga poäng på rivalerna Tottenham och Chelsea som inför matchen låg en seger framför Gunners, en seger ifrån den åtråvärda Champions League-platsen.

Arsenal hade spelat extremt tafatt under den första halvleken och trots en stor fördel vad gäller bollinnehav haft svårt att hitta de riktigt farliga målchanserna. Jag fick känslan av att spelarna var trötta och helst av allt bara ville få med sig de tre poäng som stod på spel. Detta är en farlig känsla då varje match är viktig, vilket Turner påvisade vid Norwichs ledningsmål.

I samma stund som Turner prickade in 0-1 insåg Wenger att de så viktiga poängen höll på att glida honom ur händerna. 30 minuter, tre mål och tre byten senare hade Arsenal besegrat Norwich med komfortabla 3-1 och därmed avancerat till en tredjeplats.

Arsenals vändning tycks av många vara enbart tur, vilket jag ställer mig helt emot. Jag anser att Arsenal helt enkelt har den styrkan att avgöra sent, då de har en fin tradition som en mästarklubb men även en bred trupp. Gunners är i grunden ett bättre lag än Norwich och genom att sätta in tre nya klasspelare i Podolski, Walcott och Oxlade-Chamberlain kunde Wengers mannar ta vara på de chanser som skapades i slutskedet av matchen.

Imponerande är också att större delen av Arsenals trupp hittat formen inför säsongsavslutningen. I förra omgången var det Rosicky som klev fram, medan det nu var Walcott och Giroud. Arsenal har trots alla försäljningar en väldigt bra trupp och de namn som krävs för att knipa en Champions League-plats. Spurs får passa sig!

*****

Tråkigt nog handlade inte efterspelet enbart om Arsenals vändning, utan även om den straff som Mike Jones tilldömde Arsenal efter att hans assistent vid sidlinjen meddelat honom. Straffen var solklar och skulle i vilket fall blivit straff. Det som stör Norwich-spelarna är istället att Jones trots fri syn tänkte fria Norwich från straffen, medan linjedomaren från en betydligt sämre vinkel kunde se att det var straff.

Jag tycker dock det är tramsigt att detta beslut ska överskugga Arsenals makalösa vändning. En solklar straff ska alltid vara straff även om beslutet tas av linjedomaren. Jag anser att det var bra av linjedomaren som upptäckte tröjdragningen och meddelade huvuddomaren. Det är bara tramsigt att göra händelsen större än vad den egentligen är. En straff är alltid en straff!

*****
”The Tyne-wear derby” kan var det mest fysiska derbyt som existerar i England just nu. Fotbollen är i sig väldigt fysisk på de brittiska öarna, men i jämförelse med derbyna mellan Newcastle och Sunderland osar det italiensk fysik på övriga Premier League-matcher. Cheick Tioté, Steven Taylor, Phil Bardsley och inte minst Lee Cattermole är några av de spelare som smällt på lite extra under de senaste sammandrabbningarna och därmed höjt derbykänslan ytterligare ett snäpp.

Dagens derby var inget undantag från vad jag fått se tidigare, då spelare som Steven Taylor, Cheick Tioté och för Sunderlands del Alfred N´Diaye visade var skåpet skulle stå från start. Det var dock inte bara fysiken som skulle prägla detta derby utan istället känslan av att Sunderland är tillbaka, och det för att säkra ett nytt kontrakt i världens bästa fotbollsliga. 

*****

Adam Johnssons 0-2-mål var helt otroligt i sig, men överskuggades på gott och ont av tränaren Paolo Di Canios passionerade firande. Jag måste säga att jag blev oerhört glad över att se Di Canios målgest. Det vittnar om att italienaren kan klubbens historia och om att han tänker göra allt i sin makt för att hålla kvar Sunderland i Premier League och därmed även få fortsatt förtroende på tränarposten.

Det ska bli hyperspännande att följa denna galning och hans manskap under den resterande delen av säsongen, då de trots ett otroligt tufft spelschema har en god chans att hålla sig kvar. Eftermiddagens derbyseger lär dock ge spelarna nytt hopp om ett nytt kontrakt och möjligen ge spelarna luft under vingarna inför kommande sammandrabbningar.

*****

David Vaughan har under hela sin karriär setts som en medioker spelare, en spelare som slår de lätta passningarna och gör precis vad coachen har sagt till honom. Vaughan har dock alltid varit utrustad med en enorm häxpipa, vilken han visade prov på idag.

Det var efter en öppnande pass av Sessegnon som walesaren slog till från vänster och hängde in bollen i den bortre burgaveln. Vaughan har säkerligen aldrig gjort ett snyggare eller viktigare mål i sin karriär än det här då han för en gångs skull vågade gå emot tränarens ord. 

Jag är personligen väldigt svag för otroligt kraftfulla skott likt det Vaughan slog till med och skulle utan skam kunna rangordna Vaughans mål i klass med det som Modric pangade in för någon säsong sedan. Otroligt kul för Vaughan och Sunderland som nu går för ett nytt kontrakt!

*****

Mer om FA-cupen får ni i måndagens ”Englandspodden”, där helgens hetaste händelser debatteras och diskuteras aktivt.

*****

Twitter: ”ZeebPearson”