”Robin van Persie kunde skött Sagna-situationen snyggare”

Jag har alltid varit positiv till tufft spel. Jag har hyllat de spelare som vågar gå över gränsen och tar en extra tackling för sitt eget lags fördel. Spelare som skyddar målet med både kropp och själ för att kunna ge keepern en hjälpande hand. John Terry är en av flera sådana spelare. Fotbollsspelare som krigar för klubblagets emblem.

Här och var sker det en annan typ av regelbrott. Tacklingar med dobbarna först och bensaxar i syfte att skada. I förra veckan var det Stephane M’Bia som tappade humöret och sparkade liggandes ner Arsenal-backen Thomas Vermaelen.

Jag kunde inget annat än att ventilera saken på bloggen, då hans beteende är oacceptabelt. Queens Park Rangers hade (som sagt) en god chans att vinna matchen och var länge det drivande laget. M’Bias vansinnestackling förändrade allt och gav Arsenal en chans att avgöra matchen. Arsenal vann till sist matchen och M’Bia utsågs rättvist som syndabock.

Jag anser ändå att det finns en typ av regelbrott som är värre. Ni undrar säkert hur något kan vara värre än att sabotera för laget, ledningen och tränaren? Men det största felet en fotbollsspelare kan göra är ändå att vanhedra en tidigare klubbs supportrar och sparka ner spelare, kanske gamla vänner från ex-klubben.

För drygt två år sedan fick jag bevittna en av engelsk fotbolls mest omtalade övergångar, då Emmanuel Adebayor lämnade Arsenal för Manchester City. Klubbarna drabbades samman under hösten och självklart fick Adebayor chansen från start. Togolesen spelade bra och gjorde även ett vackert nickmål, men bar sig samtidigt åt som ett svin.

Adebayor började med att sparka ner just Robin van Persie och fortsatte med vansinnestacklingar mot bland annat Alex Song. Adebayor krönte dessutom eftermiddagen med att ta en rusch över hela planen och fira matchens första mål framför Gunners-supportrarna. Ett vidrigt beteende som fick honom avstängd från ett antal Premier League-matcher.

Under eftermiddagen var det Robin van Persies tur att göra om Adebayors bedrift. van Persie började matchen bra och visade Gunners-supportrarna respekt, då han tog efter trenden att inte fira mål mot gamla klubben.

Det var istället i den andra halvleken som van Persie grovt tacklade Bacary Sagna med dobbarna först. En tackling som på många sätt känns väldigt onödig. Sagna har precis kommit tillbaka från ett benbrott och kunde med lite otur råkat på ett nytt. Pinsamt beteende av van Persie som kunde skött situationen snyggare. Holländaren var självklart bättre en Adebayor, men kunde som sagt skött situationen bättre.

*****

Jack Wilshere gjorde likt van Persie ett par fula tacklingar och fick rättvist syna det röda kortet. Jag anser dock att Wilsheres tacklingar ingår i spelet. Självklart är det aldrig korrekt att bryta mot spelreglerna, men han gör det ändå med stil. Han ger stormatchen ”derby-feeling” och gör tillställningen till något utöver det vanliga. Tacklingar som behövs för att få stämning och fart på läktarna.

*****

Bortsett från tacklingarna och fulspelet var lördagens stormatch en publikfriande sådan. Manchester United var sett över hela matchen det bättre laget och vann rättvist. Det går alltid att leta fram domarfel och andra orättvisa sekvenser, men det känns ändå som United skulle vunnit i vilket fall.

Arsenal var till skillnad från Manchester United uddlösa framåt och lyckades inte skapa speciellt heta chanser. Det var istället Fergusons superduo Rooney – van Persie som tillsammans lekte sig igenom Gunners-försvaret och vände ut och in på Thomas Vermaelen. United var för bra den här eftermiddagen och går rättvist upp i serieledning.