AIK grusade MFFs gulddrömmar

Förutsättningarna var klara. MFF behövde en seger samtidigt som Elfsborg var tvugna att tappa poäng mot Åtvidaberg för att säkra guldet. AIK hade en Europa-plats i tankarna, men det blev inte så eftersom Häcken besegrade Sundsvall.

AIK öppnade matchen bra och styrde i princip under hela matchen. I första halvlek var det Robin Quaison som testade Johan Dahlin ett par gånger, utan att det skulle resultera i ett mål. Det var annars chansfattigt åt de ljusblå, Hamad var undantaget med en volley strax över.

Efter 33 minuter lurade AIK och Lundberg bort Vinzents på kanten innan han spelade lågt och hårt in för framrusande Bangura som, med vaden, kunde stöta in 1-0 till AIK. Det blev även resultatet som man gick in till halvtidsvilan med.

För MFFs del i den andra gällde bara full fart framåt. Man visste att Elfsborg ledde med 1-0 och man bytte in Alex Nilsson nästan direkt efter pausen för att trycka på framåt. Trots deras satsning offensivt så skapade man i princip ingenting.

Det var istället AIK som styrde och ställde, både spelmässigt och chansmässigt. Om man inte var loja så hade man kunnat dunka in ett par bollar till då MFF flyttade upp allt. 

Viktor Lundberg skulle göra tvåan när rollerna var ombytta mellan han och Bangura skapade målet. Bangura lurade upp Albornoz innan han spelade in till Lundberg mitt framför Dahlins ögon och Lundberg satte dit bollen.

Sista delen av matchen präglades av hängiga huvuden och desperata och värdelösa uppspel från bortalaget då man fick reda på, med en kvart kvar, att Åtvid hade kvitterat. Man lyckades inte göra något åt saken och Elfsborg blev mästare, Häcken tvåa, MFF trea och AIK slutade utanför Europaspel.