EXTRA: Henrik Rydström lägger av

Henrik Rydström har tillhört Kalmar FF sedan tidigt 90-tal. Veteranen har varit med på resorna mellan Allsvenskan, Superettan, SM-guld och nedflyttningar, men nu har också hans färd nått sitt slut.

Efter vad som kommer att bli 20 år i den rödvita tröjan, lägger 37-åringen skorna på hyllan efter säsongen. Listerby-sonen väntar en ny roll inom klubben, något som dock ännu inte är definerat.

– Det finns ingenting definierat och jag har stor respekt för tränarrollen. Jag vet vad som krävs, och tänker inte tanken på att ta ett huvudtränarjobb eller att bli assisterande utan utbildning eller erfarenhet från golvnivå, sade Henrik Rydström till småländska Barometern och fortsätter.

– Om jag kommer att trivas som tränare eller ledare har jag ingen aning om. Men om det finns en ambition i Kalmar FF är det lättare för mig att trycka undan fotbollsspelaren i mig. Och jag är glad att föreningen inte ser mig som någon lattjo lajban-person som man bara placerar i organisationen utan vettiga uppgifter, tillägger han.

– Backar man undan och ser på det med distans, är det förmodligen föreningens störste spelare som nu slutar, säger han till Barometern.

Rydström själv har uttryckt sina tankar i sin DN-blogg, där han bland annat beskriver känslan efter mötet mellan Svante Samuelsson och sportchefen Thomas Andersson-Borstam.

”Det här är inte det första mötet vi haft under året. Men om vi tidigare mest resonerat i största allmänhet närmar vi oss nu något konkret. Och även om vi haft en samförståelse i resonemangen och även om jag under hösten känt något jag aldrig tidigare känt – att det på något sätt kanske är nog nu – vill en del av mig ducka för det oundvikliga.

Sedan information om nye tränaren, det finns ett huvudspår, men inget är klart, ”men vi berättar för dig först eftersom du är lagkapten”.

Jag tänker att om de formulerar sig så är det kanske som spelare de ser mig nästa år. Jag försöker tolka signalerna. Tonläget. Nyanserna.

Vad tycker de? Vad vill de? Vad vill jag själv? Jag har brottas med motstridiga känslor den senaste tiden. Jag både vill och inte vill spela vidare.

Och när vi sedan väger alla saker mot varandra – truppen, kontrakt som går ut, vilka spelare har vi centralt på mittfältet, ny tränare, ny situation och att Kalmar FF ser mig som någon som de vill ha som ledarkraft och att det kanske är bra tajming för det nu – blir det så konkret. Så verkligt.

Jag ska inte spela i Kalmar FF mer.

Luften går ur mig.

Jag ser ner på mina händer. Jag tvinnar dem, försöker få kontroll på det som rör sig inombords. Jag märker att jag gråter. Fan. Sitter jag här och gråter?
Svante säger något, jag vet inte om jag svarar. Thomas frågar något, jag hör inte riktigt vad.
Jag reser mig upp. ”Jag måste gå.”
Jag kan inte sitta kvar. Jag måste i väg. Bort.

Jag går ner för trappan, ner till souvenirshopen, jag gråter, tur att ingen jobbar en söndag, tur att ingen ser mig och jag öppnar dörren och går ut från kansliet, går bort från GFA, till min bil och det känns som om någonting har gått sönder.”