Gute Nacht Spanien – Galen tysk vecka

Tyskland har varit fotbollsvärldens centrum och glödande kärna under veckan som gått. Den inleddes med den tunga nyheten om att Mario Götze lämnar Dortmund för ärkerivalen Bayern München, något som visade sig bara vara startskottet av en rad händelser som vi sent kommer att glömma. Visst, den ytterst anmärkningsvärda övergången var sommarens kanske tyngsta transferbomb, men när det är semifinalspel i Champions League, är blickarna och uppmärksamheten riktade åt ett håll – och bara ett håll.

 Under de ljuva tisdags- och onsdagsaftnarna, bjöds vi på uppvisning av allra högsta klass. Vi bjöds på en underhållande, fullständigt kokande föreställning på två av världens mest högljudda och atmosfärrika fotbollsarenor. Många påstår att ett tronskifte är ett faktum. Att de tyska mentalitetsmaskinen har övervunnit den spanska dominansen. 
Det återstår fortfarande en retur, där de två spanska giganterna kommer göra precis allt för att avancera och nå en drömfinal på Wembley Stadium i nordvästra London. Trots resultaten har vi en intressant vecka framför oss. Ingenting är klart ännu. Mycket kan fortfarande hända.

+++

Låt oss bara, andas ut en aning. Jag satt i en hotellobby på Gran Canaria och såg tisdagens drabbning, med en stor skara tyska fotbollsfantaster. Många av de förväntade sig en seger. Inte så konstigt med tanke på den form och den totaldominans de visat upp under säsongen 2012/2013. Men att deras hjältar skulle fullkomligt mangla självaste Barcelona, vågade de inte ens drömma om.

Det är inte bara att Bayern vann som är det anmärkningsvärda. Det är sättet de vinner på. 4-0 mot laget som fortfarande anses av många att vara världens absolut bästa. 4-0, i en match där siffrorna skulle kunna ha skrivits större. Barca hade, precis som i den första matchen mot Milan, ynka två skott på mål under hela kvällen. Det är ännu en gång en taskig siffra för ett lag som leder La Liga med tretton poäng. Lika taskig som Piques look under tisdagskvällen…

Bayern bjöd på show. Inför ett fullsatt och gungande Allianz Arena, satte Thomas Müller hemmalagets första mål efter 25 spelade minuter. Man brukar säga att motståndarlag alltid är bäst under de första tio-femton minuterna mot Barcelona, men denna gång var dessa inledningsminuter, förvandlade till nittio. Barcelona rullade på boll på typiskt Barca-manér. Handbollsliret från kant till kant. Men Bayern hade tålamod och lät inte katalanerna träla sig igenom den tyska muren. Det skall då också läggas till, att det inte var någon spelarbuss man ställde upp framför sitt straffområde. Det var ett kompakt försvar som ständigt störde och agerade konsekvent mot ett pressat Barcelona som förgäves sökte vägar in i den offsensiva straffområdesboxen. De hade koll på läget, Bayern. Redan från första spark.

Fyra minuter in i den andra halvleken, kom också logiska 2-0. På ett liknande sätt, var det Mario Gomez som klev fram och utökade ledningen. Nu var Vilanova och hans mannar i brygga, en brygga som bara skulle eskalera ju längre klockan tickade.

För när Arjen Robben marcherade in på högerkanten och placerade in 3-0, var saken biff. Det såg man i de vilsna Barcelona-spelarnas ögon. När Müller dessutom satte 4-0 några minuter därpå, var fallet ett faktum. Utklassningen likaså. Bayern lever drömmen, när man nu ska besöka Camp Nou för att behålla den massiva ledningen. Ett mål och Barcelona måste göra sex. 

Men, men, men. Katalanerna har kommit tillbaka förr och det vet vi. Det vet även Bayern. Men jag menar, går det verkligen att rubba ett så solitt bygge? Hur många käppar krävs?

+++

I skuggan av Bayerns överkörning av Barcelona, skulle Real Madrid på onsdagens stå på Westfallenstadion där man togs emot av Borussia Dortmund. Ett Real som haft en komfortabel kvartsfinalresa, mot ett Dortmund som svävade mellan liv och död i tilläggsminuterna mot Malaga. Allvaret hängde i luften – och till och med Dortmunds Jürgen Klopp var suited up på den allvarets afton. José Mourinho var cool i sin mer casuala klädstil.

  Många påstod att Dortmund inte skulle nå längre än semifinalspelet. Det var ’trots allt bara Malaga de mötte och man vann ju bara knappt’. Dessa ’experter’ skulle tystas skarpt. Mannen som fick äran att stjäla showen, heter Robert Lewandowski. 

Den polska målkavalkaden skulle inledas efter bara åtta minuters spel. Mario Götze hittade fram med passningen djupt in i straffområdet, där Lewandowski löpte fram och stötte in ettan bakom en relativt chanslös, vilt vinkande Diego Lopez.

Efter öppningsmålet var det inte något lag som direkt skapade några större farligheter. Dock skulle en straffsituation i den första halvleken, bli omdiskuterad. Marco Reus föll innanför boxen, men domare Kuipers från Holland vinkade avvärjande, till publiken och den gulsvartkläddas ilska och förtvivlan. Ingen straff och istället skulle Los Blancos kvittera med två minuter kvar av den första halvleken. Gonzalo Higuain agerade framspelare när han hittade fram till en helt ren Cristiano Ronaldo som kunde rulla in kvitteringen i öppet mål – på ett riktigt ’’sweaty goal’’-manér.

Till skillnad från tisdagens drabbning, var mötet på Westfallen ett betydligt mer jämt sådant. Kvitteringen var inte helt ologiskt och inget lag var borträknat efter en spelad halvlek. Men tidigt i den andra, skulle Dortmund ta över och sätta sig i ett behagligt och så viktigt förarsäte. Robert Lewandowski stod välplacerad i linje med den gästande backlinjen och kunde trycka in tvåan i den femtionde minuten. Fem minuter senare, bjöd han på en snurrfint innan han dunkade in trean högt bakom bortalagets burväktare. Dortmund var på lekhumör. Inget kunde stoppa deras marsch för tillfället. 

Madrid jagade en reducering och var inte helt långt borta. Modric testade bössan direkt efter, men den annars kritiserade Weidenfeller, stod för en stabil insats i hemmamålet. Det stöd han dessutom fick, från den bakomvarande väggen gjorde  att veteranen höjde sig ytterligare några snäpp.

Dortmunds Gündogan var inte helt långt ifrån att sätta fyran när hans skott strök ribban i den sextioförsta matchminuten. De var stekheta, Dortmund, och skulle innan domaren blåste av föreställningen, få göra ett sista mål. Marco Reus revs ner av Xabi Alonso i straffområdesboxen och denna gång var Kuipers domslut distinkt. Hemmalaget fick straffsparken och vem om inte Robert Lewandowski fick sätta sitt fjärde mål för aftonen. Snacka om show. Fyra mål i en Champions League-semifinal. Fyra mål mot Real Madrid.

+++

Det har gått ett par dagar nu och bragden är smält. Både Heynckes och Klopp ställde upp med reservbetonade lag i sina respektive Bundesliga-omgångar, vilket tyder på att de båda har rutin nog att inse att ingenting är klart. En tuff bortamatch för vardera lag väntar. Det kommer att få ge allt och lite till. Men trots det, går förhoppningsvis mina och många andras drömmar i uppfyllelse i veckan. En heltysk final med två av världens just nu bästa fotbollslag på en så klassisk arena som Wembley. Kan det bli bättre? Nej, jag tror faktiskt inte det.