Assyriska hemma – jag går i krig med Berhalter

Innan ni drar några förhastade slutsatser utav rubrikvalet, så tänk lite på det. I början av säsongen sa jag ”låt Besara spela från start”, och självklart spenderade han sin första tid i Hammarby utanför startelvan… Några matcher senare skrev jag om att Rynell eller Lallet skulle få ersätta Kennedy ute på kanten, och vad gör han då? Jo fan, då passar det att peta in Besara – men på fel position! Och nu gör han det igen, herr Berhalter alltså – jävlas med mig genom att peta Schuler, som jag alldeles nyss hyllade som vår räddare för den kommande säsongen. Kort och gott, grabben måste ju avsky mig…

Antagligen tappade jag hälften av mina läsare redan i den inledande ingressdelen, men till er som är kvar så vill jag skänka er ett stort och varmt tack! Jag lovar, jag ska inte tycka synd om mig själv så mycket i det här inlägget. Typ.
Hur som helst, ny match med nya tag och för en gångs skull så blev det ju en seger också!  Skönt att se, även om det inte kom ifrån en grönvit spelare den här gången. Men ibland kan det vara rätt skönt att se en motståndarspelare sätta den i eget nät. Som man säger – skadeglädje är den enda sanna glädjen. Men även om fallet är sådant kan vi inte förlita oss på att motståndarna alltid ska göra målen i framtiden med. Vill vi uppåt så måste även våra anfallare kunna måla.

Men åter till textens huvudinnehåll, min ”krigsförklaring”, eller snarare mitt experiment. Om Gregg nu ska se till att göra motsatsen åt vad jag säger hela tiden, så testar vi det här:

Så här ska Bajen spela i nästa veckas match mot Brage:

Kennedy ska inte spela. Skadad eller ej, vi klarade oss bra utan honom.

Schuler hör hemma på bänken, fortsätt som senast!

Besara på kanten – fina grejer!

Varför inte testa Hopf uppe på topp, när vi ändå är i farten liksom?

Resultatet är inte det viktiga, huvudsaken är ju att grabbarna har kul!

Så nu får vi se om någon respons kommer i nästa veckas möte. Jag väntar med spänning! Förhoppningsvis är ni med mig då också. Simma lugnt.

Christian Sundqvist, med en sorgband runt hjärtat och tankarna hos de anhöriga till Ivan Turina.