Ikväll sluts min cirkel – farväl Söderstadion

Den 27:e juni år 2007. För många ett datum som lätt bara försvinner in i mängden – framför allt för er äldre läsare som haft Söderstadion med sig genom praktiskt taget hela livet. I mitt presentationsinlägg då jag först började skriva här på Stockholmsbloggen, så talade jag om min första match uppe på Söderstadions läktare. Jag befann mig då, under denna ljuva sommarafton, högt upp i kanten av den södra läktaren tillsammans med min moster och hennes pojkvän. Framför oss satt en skäggig man med på tok för mycket alkohol i blodet, och för varje minut som gick så störde han sig allt mer på mosterns pojkväns blåvita Göteborgshalsduk. Matchen var nämligen mellan Hammarby mot IFK Göteborg och det hela slutade lyckligtvis i en 3-1-seger för oss grönvita. Det var datumet då mitt grönvita liv tog fart på allvar. Det var datumet då jag slutade med att gilla Hammarby och övergick till att älska. Idag så kliver jag in på den arenan för sista gången. Tack Söderstadion, tack för allt.

Söderstadion – den plats som sett mig ur så många vinklar. Den plats som beskådat mig ur så många känslomässiga perspektiv; som sett mig skrika ut min lycka och gråta ut min sorg. På något sätt känns det helt ofattbart att denna ”Cinderella Story” slutligen skulle nå sitt slut. Det som började på en solig juniafton uppe på södra läktaren, kommer ikväll att avslutas på Östra – den läktarsektion som jag sedan mitten av säsongen 2009 har kallat för ”min”. Mestadels på grund av sektionens billiga biljettpriser, men även för att man uppe högst upp av läktaren får en viss överblick som min aspergianska hjärna bara älskar.

Med mig under min resa som hammarbyare har jag samlat på mig många nya vänner, mestadels från den ”storväxte barndomsvännen” Morgan – han som genom hot fick mig att först börja stödja föreningen. Så någonstans i denna text känner jag ändå att jag, på ett så klyschigt manér, borde tacka alla de som stått ut med mig uppe på Östra läktarens ståplats – i regn likaväl som sol. Så ett stort tack till Dennis, Fia, Anders, Victor, Sebbe och framför allt till Morgan. Framtiden på Tele 2 tillsammans med er är någonting jag ser fram emot.

Avslutningsvis känner jag även att jag borde förklara anledningen till att just kvällens match mot Varberg blir min sista: Det är nämligen så att jag, mellan den nittonde juni och åttonde juli, kommer att sticka till Kina för att besöka en polare som spenderat det gångna året i Shanghai. Men ni behöver inte oroa er. Jag har fixat in en vikarie här på bloggen under den tiden ni går miste om mig. Så efter Degerfors-matchen, den femtonde, kommer Silly Seasons egen Hektor Säll, att för en kort stund ta över. Så var snälla mot honom!

Tack för mig och jag hoppas verkligen att vi ses ikväll på Söderstadion.

”Aldrig ska jag glömma dig. Du är mitt liv, den jag mest älskar.”

Christian Sundqvist