Slutsatser från genrepet

Årets genrep hemma på Söderstadion, mot finska HJK Helsingfors, slutade som bekant i en bitter 0-2-förlust. Många analyser har på efterhand poppat upp här och var – de flesta med positiv utgång med mycket cred åt den andra halvleken – men att blunda för problemen leder oss ingenstans. Vill vi ta oss någonvart måste vi öppna ögonen och ta fingrarna ur öronen och inse att vi måste kämpa, även i de mest självklara matcherna.
Så vad behöver finslipas? – Ja, tack för att du frågade:

Först och främst var inställningen fel redan från första början. Man gav upp allt för lätt och det kändes inte som att man hade lärt sig någonting alls från den föregående säsongen, eller den innan, eller den innan, eller den… ja ni förstår.

Sen var det den där delen med anfallet – där jag oftast hänger upp mig. Under den tidigare delen av försäsongen har detta varit vårt absolut minsta problem, men när det väl gäller, i genrepet, där det bara ska sitta, där sumpar man det. Man måste bli mer precisa i sina anfall och framförallt skaffa sig en spetts-striker uppe på topp (som Montpellier hade Giroud, Häcken hade Waris och AIK med Bangura); det saknar vi. Man må ha ett gäng jämna anfallare, men ingen som sticker ut ur mängden – ingen målkung som regelbundet gör det han ska. Men förhoppningsvis kan väl Sundin eller någon annan av grabbarna växa till sig den rollen?

Men nu till det positiva – för allt var trots allt inte bara ris:

Mittfältet är något vi ska vara riktigt stolta över. Kennedy, Christoffer Carlsson, Ledgerwood, Husidic och Besara är sannerligen inget att leka med; även om jag, personligen, hellre hade sett Besara från start istället för Husidic.
Dessutom vill jag ge ett plus i kanten till Castro och Rynell, som på egen hand höjde laget utmed deras inhopp i sista kvarten. Det är den typen av inställning vi behöver. Så Castro, om du ser detta: Förlåt för min sågning i det tidigare blogginlägget – mer av detta vill jag se.

Kom gärna med egna åsikter nedanför i kommentarfältet, kring era tankar inför premiären. Snart smäller det.
Det är vi som är Hammarby. 

Christian Sundqvist