Helgens match + Goitom + Ett sista farväl av Turina

Jävla skit. Det är så jag känner efter slutsignalen på Guldfågeln Arena. 2-1 i baken mot Kalmar FF, som på förhand kändes som en match vi skulle vinna. I och för sig, när beskedet om att Henok Goitom var skadad spred sig ett par pessimistiska tankar i mitt huvud, men resultat var och är självklart en stor besvikelse. Men med det spel vi hade förtjänar vi inte mer än så, eller kanske som mest ett kryss för Martin Lorentzons skott i stolpen. Kul att Atakora får göra mål igen, det var ju ett tag sedan han hittade nätet senast.

Finns inte mycket att säga om matchen faktiskt. Vi spelade för dåligt helt enkelt medan Kalmars talaner fick leka med vårt försvar. Skärpning gubbar, mot Öster ska det bli tre poäng!

Insats: 2/5 poäng. 

***

Hur viktig är egentligen Goitom för oss? Många klagorop gällande prestigevärvningnen hördes under förra hösten, där man tyckte att han för var slö, för oengagerad och helt enkelt i stor utsträckning för dålig.

Nu är det dock andra bullar, om man ska använda sådana löjliga uttryck, då Henok kanske är vår viktigaste spelare (efter Ivans tragiska bortgång).Han spelade en central roll i vår sensationella utspelning av IFK Göteborg förra måndagen, men nu utan honom såg vi ytterst uddlösa ut. Kennedy är sig inte lik utan sin lekkamrat, så Goitom, kom tillbaka fort som fan, vi behöver dig.

*****

Då så, då ska vi snacka lite om hyllningsmatchen för Ivan Turina. Ni kanske tänker: ”Vad fan, det skrivs ju om den där Turina hela tiden”, men det här är faktiskt det sista blogginlägget, i alla fall på väldigt lång tid, som kommer att kretsa kring den bortgångne målvakten. Det känns fortfarande som att det är ett tomrum i mig som aldrig riktigt kommer att fyllas, och det enda sättet som jag kan fylla det på i dagsläget är att bara få skriva av mig. 

Inför matchen hyllade man Turina på samma sätt som inför mötet med IFK Göteborg, med samma mäktiga tysta minut, samma mäktiga tifo, samma mäktiga allt. Ja, om ni missade det så kan ni kolla in mitt förra blogginlägg här: http://se.sillyseason.com/bloggar/stockholmsbloggen/varldens-kansligaste-match.

Jag älskar tanken att man spelade matchen i två 27-minuters halvlekar. En rolig idé, även om den någonstans känns självklar.

Jag hoppas att intäkterna blev stora, då pengarna går oavkortat till Ivans familj som är försatta i misär, både känslomässigt och ekonomiskt. 10 000 åskådare bådar i vilket fall gott. Tyvärr kunde jag inte vara på plats, men en Pay-per-view från CMore får vara mitt bidrag till den drabbade familjen.

För er som undrar slutade matchen 1-0 till kroaterna efter mål från Ante Rukavina i den 23:e minuten i första halvlek.

Det var en mäktig tillställning, och det känns skönt på ett sätt att man har gjort den här slutgiltiga hyllningen, och vi alla, framförallt Ivans egna familj, kan börja ta våra små, små steg framåt och gå vidare. Nu är sista kapitlet i sörjandet skrivet, nu ska vi bara vinna våra matcher för Ivans skull. Fast vi kommer aldrig att glömma bort dig Ivan Turina, legender glöms aldrig bort.

Å vi e AIK

Hektor Säll

You must be logged in to post a comment Login

Leave a Reply