En hyllning till Daniel Tjernström

Det finns mycket här i världen som man förknippar AIK på ett eller annat sätt, men det är få saker som verkligen är AIK. En av de få saker är Daniel Tjernström, världens i särklass bästa kapten som är Gnaget själv personifierat. Allt AIK någonsin betytt och stått för har representerats av Daniel under de 14 år som han har varit här. Imorgon tar en av fotbollsvärldens vackraste spelarkarriär sitt slut, och då vill jag passa på att tacka Daniel Tjernström för allt han någonsin gjort för oss, både klubb och fans. Trots att det inte finns nog med superlativ för att hylla en hjälte i denna kaliber är detta ett försök till en regelrätt hyllning av Daniel Tjernström, legendernas legend.

1999. Det var året då en helt ny epok skulle födas. AIK kunde presentera Daniel Tjernström, då 25 år gammal, som nyförvärv från Örebro. Det de flesta inte visste då var att en legend hade anlänt till klubben för att stanna. Han har lett oss genom både segerrika och dystra tider exemplariskt, och hans individuella kvalitet har alltid var oklanderlig. Nu har hans speltid minimerats mer och mer ju fler år som går, och nu är det dags att lägga de där, vid det här laget, slitna skorna på en alldeles för dammig hylla sätta punkt för en av svensk fotbolls viktigaste spelarkarriärer.

Om vi ska titta tillbaka på lite godbitar vill jag framförallt peka ut det helt extraordinära år 2009 som något alldeles extra. Omgång 30, IFK Göteborg skulle ta emot AIK i seriefinalernas seriefinal. Det var bara en sak som gällde för båda lagen – vinst. En helt vanlig trepoängare skulle räcka för att få lyfta Lennart Johanssons pokal. Ja ni hör själva, allt stod på spel. Men våra drömmar av guld såg ut att bli gråa efter att hemmalaget tog ledningen genom Thomas Olsson efter ett riktigt skitmål. I pausvila var stämningen i AIK-klacken, som vi alla vet alltid är så livlig, var helt knäpptyst.

Sedan vände det.

Antonio Flavio gav oss hoppet tillbaka genom en kvittering, vilket gjorde att vi hade ligavinsten i egna händer igen – men jäklar vad göteborgarna pressade, de hade till och med ett skott i stolpen och som AIK-supporter kändes det som en tidsfråga innan vi hade förlorat greppet om den där pokalen igen. Då klev han in på planen. I den 85:e minuten löper han in i straffområdet från sin vänsterkant och får mirakulöst in vinstmålet – målet som säkrade ligaguldet på alla sätt och vis. Vem var det, jo, Daniel Tjernström. 34-åriga Tjernström.

Det finns en enda AIK:are som kunde prata under en hel vecka efter det där målet, signerat Daniel Tjernströms vänster. Ramsorna om att Tjerna ska spela i landslaget kändes helt plötsligt självklara, fan självklart ska han till landslaget.

Sedan att han ledde laget till både en Svenska Cupen- och en Supercupen-titel, vilket bildade en historisk trippel visar om något vilken fenomenal ledare han är.

Det var länge sedan som jag blev så glad som när jag läste att Tjerna troligtvis ska fortsätta i AIK i en ny roll – vilken det blir återstår dock att se. Självklart ska han vara kvar i klubben,  hans genuina fotbollskunnande är ett måste att ta tillvara på. Och snacka om vilken förebild han är för de unga talangerna i klubben, även för mig är han, har alltid varit och kommer för alltid vara, en idol. En fantastisk fotbollsspelare kombinerat med en unikt underbar personlighet. 

Nu är året 2013. Det är helt sanslöst att du har spelat i AIK i 14 år. Jag blir faktiskt tårögd när jag skriver denna text, jag som trodde att jag var en tuff kille. Jag hoppas innerligt att vi får se dig snart igen och leder klubben framåt – precis på det där sättet som du, och bara du, kan göra. 

Tack för all glädje du har skänkt oss. Tack för allt hopp du har givit oss. Tack för att du har lett oss genom alla mörka tider. Det låter som att jag tillber en gud, men du är fan så nära något sådant man överhuvudtaget kan komma.

Tack för allt Tjerna.

Hektor Säll