Summering av den första akten

Den franska hösten och vintern har varit som en salig blandning mellan Liseberg, Skansen och Disney World. Lag har stundtals spelat bländande några matcher, för att sedan prestera på division 3-nivå mot sämre motstånd helgen efter. Stjärnor och profiler har kommit och gått. Nya klubbar har etablerat sig i toppen, samtidigt som andra – på ett överraskande vis – har sjunkit till botten. De här två årstiderna har involverat allt, och lite till. Det har varit underbart. Visst är fotboll underbart.

Vid några tillfällen under den här hittills gångna säsongen i Ligue 1 har jag gett mig på konsten att ”betta” på ett par franska matcher, i hopp om att fylla ut hålen i plånboken. Men med tiden insåg jag att det var lönlöst. En enorm tur skulle krävas för att kamma hem vinsten på de franska matcherna, medan den logiskt tänkande spelaren fick se sina pengar kastas i sjön. För det var nämligen sällan som det fanns någon logik i de resultat som kom.

När säsongen nu har nått halvvägs och vi blickar mot tabellen, så kan man konstatera hur otroligt jämnt det är. De toppande lagen (PSG, Marseille och Lyon) ligger på exakt samma poängskörd efter 19 matcher. Bara det är värt att uppmärksamma. Därefter skiljer det endast fyra poäng mellan fjärdeplacerade Rennes och niondeplacerade Nice.

Väl i botten är det betydligt mer åtskiljaktigt. Stackarna i Nancy har endast mäktat med en trepoängare på hela halvåret. Segern kom i premiären i höstas, vilket lämnar klubben med 18 raka ligamatcher utan vinst. Smått tragiskt.
Även nykomlingen Troyes har haft det svårt, och befinner sig därför blott två poäng över jumbon. Sägas ska dock att framgångarna har ökat under de senaste veckorna innan det här uppehållet.

Om vi vänder tillbaka kalenderbladen till i våras, en tid då Montpellier charmade alla med sin vinstframbringande fotboll. Något som sedan belönades med en ligatitel. Men nu, vad har hänt? Laget är inte ens på den övre halvan av tabellen, trots att de faktiskt inte har spelat så dåligt som resultaten visar. Jag antar att jämnheten är en faktor till placeringen, men visst hade man kunnat kräva mer av ett regerande mästarlag.

Samma sak gäller Lille, som kom tvåa förra säsongen och lyckades därmed få en gratis Champions League-plats utan kval. Det såg även lovande ut inför den här säsongen, då de till skillnad från Montpellier förstärkte spelartruppen. Namn som Salomon Kalou och målsprutan från Valenciennes, Nolan Roux, anslöt, men ändå har prestationerna dalat.

Några lag som dock har gjort bra ifrån sig – i alla fall mestadels – är de vi finner i toppen, som jag nämnde tidigare. Paris Saint-Germain, Marseille och Lyon. Vilka kommer stå som segrare?

Huvudstadslaget, och det mest intressanta med svenska ögon sett, PSG, leder i nuläget tack vare bäst målskillnad. För många var det väntat, och för de flesta var det förväntat.
Miljardklubben som har värvat stjärnor som Zlatan, Thiago Silva och Ezequiel Lavezzi för att komma dit de är, står helt klart med det bästa spelarmaterialet på pappret.
Något som i mina ögon bör förbättras är dock ännu försvarsspelet. För att nå titeln, och avancera långt i Europa krävs det, kan de inte hela tiden förlita sig på Thiago Silvas avgörande rensningar eller Salvatore Sirigus imponerande räddningar. Även om den individuella skickligheten för dem långt.

Det andra topplaget som är bland de hetaste i jakten på trofén är den gamla stormaktsinnehavararen, Lyon. Förmodligen den klubb som har hållit den jämnaste nivån sett över hela halvåret, vilket är förklaringen till varför de ligger så pass bra till som de gör.
Något annat som är värt att nämna är den anmärkningsvärda blandningen av spelare i truppen, som tillsammans utgör en dödlig lagmaskin. Unga talanger, rutinerade rävar, hårdslitande bulldozerar och flera andra karaktärsspelare spatserar på planen, i laget som innehar den mest attraktiva startuppställningen sett till variation.

Slutligen landar jag på Marseille, som under inledningen av säsongen var de som tog taget om taktpinnen, och verkade vid vissa tillfällen vara oslagbara. Det jämnade visserligen ut sig sedan, och ett par bottennapp är orsaken till att laget aldrig drog ifrån på riktigt. Något som måste hända mer sällan, eller helst inte alls, för klubbens del om de ska ha en chans att få gripa tag om pokalen.

Men vad är en (halv)säsongssummering utan skrällagen. Vad är ens en säsong utan dem. Och i år har de varit fler än någonsin förut.
Det lag som dock har charmat mig mest är femteplacerade Lorient. Absolut finns det andra heta kandidater, så som Saint-Etienne, Toulouse och Valenciennes, men på grund av deras tillfälliga formsvackor har de inte nått riktigt lika långt fram.

Redan i den första omgången, när Lorient ställdes mot stjärnspäckade PSG, visade de vilka kvalitéer som finns i laget – trots att det är föga namnkunnigt. Genomgående under hela hösten och vintern har de visat fotbollsåskådarna att hjärta och vilja övervinner mycket på planen, något som jag bara kan hoppas smittar av sig till andra klubbar. Helst redan efter årsskiftet.
_____________________________________________________________________________________

Här nedan har jag listat några utav höjd- och lågpunkterna från halvåret:

Det största utropstecknet (spelare): Zlatan Ibrahimovic, Paris Saint-Germain.
    Kommentar: Svensk eller inte, det går inte att undgå hylla anfallaren för de bedrifter han har åstadkommit. Han betyder i stort sett allt för att PSG:s offensiv ska fungera. 18 mål på 19 matcher talar väl även det sitt klartydliga språk.

Det största utropstecknet (lag): Lorient.
    Kommentar: Skrällen, som jag talade varmt om tidigare. Det mesta är redan sagt, men jag kan bara hoppas för ligans skull att deras succé håller i sig. I alla fall ett litet tag till.

Den största floppen (spelare): Yann M’vila, Rennes.
    Kommentar: Den franske landslagsmannen, som har spåtts en lysande framtid, var hett eftertraktad i somras men valde att stanna i sitt hemland. Efter en utekväll under ett uppehåll fick han dock se sig petad av tränaren i klubblaget, och när han väl har fått spela har han knappt varit notabel. 

Den största floppen (lag): Montpellier.
    Kommentar: Även här är det mesta redan framfört. Någon förändring måste ske för laget som briljerade i våras, men nu ses som ett mittenlag.

Den bästa elvan (4-3-3):

MV: Stephane Ruffier, Saint-Etienne

HB: Anthony Reveillere, Lyon
MB: Thiago Silva, Paris Saint-Germain
MB: Aurelien Chedjou, Lille
VB: Benoit Tremoulinas, Bordeaux

HM: Alain Traoré, Lorient
CM: Steed Malbranque, Lyon
VM: Dimitri Payet, Lille

HY: Wissam Ben Yeder, Toulouse
ANF: Zlatan Ibrahimovic, Paris Saint-Germain
VY: André Ayew, Marseille

De snyggaste målen (rankat 5-1):

5. Ludovic Obraniak – Evian-Bordeaux 2-3

4. Alexandre Lacazette – Lyon-Bastia 5-2

3. Romain Alessandrini – Nancy-Rennes 1-3

2. Alain Traoré – Rennes-Lorient 0-2

1. Marco Estrada – Montpellier-Bastia 4-0

Håller du med mig, eller är jag helt bakom flötet? Kommentera via Facebook eller Twitter @DavisTTR

Au Revoir och god fortsättning på er allesammans!