Helsingborgs IF – en svängig säsong

Efter att ha charmat publiken rejält under hela säsongen 2011 så var jag en av många som bara inte kunde vänta tills Allsvenskan 2012 skulle dra igång. Laget hade vunnit allt som gick att vinna och det kändes som att ”nu kan nog bara formen gå uppåt”. Och det verkade även lovande när laget under försäsongen satsade på att värva unga talanger, exempelvis Emil Krafth, Jere Uronen och Loret Sadiku. Detta tillsammans med Walid Atta som skulle täcka upp för Peter Larsson som återvände till FC Köpenhamn. Utöver dessa lyckades man också locka Daniel Nordmark till Skåne och man lånade in succén Alfred Finnbogasson från Lokareen.

Men när träningsmatcherna började sätta igång märkte man att det var något som inte stämde. Det kändes inte som samma sug som det varit under hela guldåret. Visserligen bar de första motståndarna tunga namn som Wisla Krakow och Dinamo Zagreb, och att förlora med ”bara” 2-0 respektive 1-0, fick ändån ses som acceptabla förluster. Men när det sedan vände hemåt Norden och det bara kom kryss mot lag som Silkesborg, Öster och Ängelholm. Det var då oron började komma. Var laget verkligen  ”mätt” som man läste överallt, de skulle ju försvara SM-guldet, men hade problem med lag som Ängelholm, som Svenska mästare hade man problem med lag som spelade i Superettan.

Sedan kom dagen som fick mig att börja hoppas igen. Den 24:e Mars, AIK gästade Olympia på ett soligt men kallt Olympia. Svenska mästarna Helsingborg mötte andraplacerade AIK för att se vilket av lagen som hade konserverat formen på bästa sätt inför Allsvenskan 2012. Efter en ganska tafatt första halvlek så var det ett helt nytt Helsingborg som kom ut på plan i andra halvlek och dominerade kraftigt mot AIK. Det gav en nytt hopp om att denna säsongen skulle kanske kunna bringa med sig något gott ändån. Vi skulle kanske kunna försvara det Allsvenska guldet.

Sen kom Norrköping borta. Dagen då man trodde allt skulle stämma, men nejdå. Norrköping är det klart bästa laget och spelar ut svenska mästarna utan vidare problem och vinner med 1-0. Redan då insåg man att årets säsong blir nog en besvikelse, om man jämför med förväntningar man hade med sig. Och målvakten Pär Hansson yttrade såhär sent på säsongen att ” Detta året har mycket gått stolpe ut, medans det gick stolpe in ifjol”. Och det stämmer såväl överrens med säsongen 2012 för Helsingborgs del. Man har inte haft det rätta flytet med sig, varken i allsvenskan eller Europaspelet. Detta i kombination med ett tränarbyte mitt under säsongen under konstiga former gjorde att säsongen mynnade ut i en sjätteplats i ligan.

Man har dock lyckats med bedriften att ta sig ut till ett gruppspel i Europa. Efter att ha fallit mot Celtic i Champions League play-offen så hamnade man i Europa League och lottades mot Levante, Hannover 96 och Twente. Och hitintills är det väldigt blandade känslor för alla som följt matcherna. Man har spelat bra mot starkt europeiskt motstånd, men som sagt inte haft det rätta flytet. Man slarvade vid en frispark i Spanien, slarvade hemma mot Twente och tappade en 2-0 ledning, och de två matcherna mot Hannover är nog något som alla helsingborgare helst glömmer. Hemmamatchen föll man på slarv i de sista sekunderna av matchen, och i tyskland axlade en fransk domare vid namn Fredy Fautrel huvudrollen i matchens sista minuter efter att Helsingborg svarat för en stark upphämtning i andra halvlek.

Men kan man vara nöjd med säsongen som Helsingborgare?  Ja, det kan man egentligen vara. Även om det inte lär bli något Europaspel nästa säsong(chansen i Cupen finns ju fortfarande kvar) så kan man ändå se tillbaka på vissa ögonblick under säsongen som gör en stolt. 2-0 hemma mot Sunderland, 3-0 och 3-1 totalt mot Slask Wroclaw och 7-2 hemma mot Kalmar FF hemma gjorde att man som supporter kan sträcka lite extra på sig.

Helsingborgs framtid bör se ljus ut, om de styrande karaktärerna i klubben kan  börja förhandla med spelare och ledare. Personligt tycker jag att man bör säkra upp Mattias Lindström med minst ett år till. Sedan bör man ge Daniel Andersson en roll likt den som Daniel Andersson i Malmö har, där spelaren finns registrerad men mantlar rollen som en tränare.

Andra viktiga karaktärer är såklart Nikola Djurdjic och Alejandro Bedoya som båda har utgående kontrakt och har varit tongivande sedan de anslöt till Helsingborg i somras. Frågan blir dock fall det går att behålla båda spelarna rent ekonomiskt. Där kan endast framtiden ge oss svaren, efter den sista matchen i Nederländerna den 6:e December när HIF har spelat klart den sista minuten av säsongen 2012.

Men det är inte bara spelare som är osäkra efter säsongen. På bänken sitter Åge Hareide som kom till Helsingborg i somras på ett korttidskontrakt för att leda klubben när Conny Karlsson valde att lämna Helsingborg. Resultaten har varit blandade och löftet om att ”vi ska först till Champions League, och sedan ta en plats i topp-3” infriandes inte. Det diskuteras flitigt om vem som kommer att hålla i tömmarna på Olympia säsongen 2013 och en som nämns som redan klar är Östers Succétränare Roar Hansen. 

Vem  som än leder laget kommer utan tvekan att ha press på sig från supportrar, styrelse och övriga att  leda laget till framgångar i form av SM-tecken, Europaspel m.m. Möjligheterna tycker jag själv är goda till allt det där, bara man kan sammansvetsa laget och ”få tillbaka” den hungern efter guld, som fanns där 2011.

På en femgradig skala får Helsingborg betyget ”3”. Efter att ha haft förväntningar på stordåd i Allsvenskan och kvalet till Champions League, så lyckades klubben ändå att ta sig ut i Europa, stått för starka prestationer mot duktigt internationellt motstånd, så är jag nöjd. Klart att drömmen hade varit att ha fått ytterligare en chans till Europaspel genom att ha knipit en högre placering i Allsvenskan. Men det är upp till bevis inför 2013, där det känns som att klubben kommer vara en av aspiranterna till SM-guldet.

Adam Kylberg