Home / Fotboll / Söndagskrönikören: Fenomenet Liverpool

Söndagskrönikören: Fenomenet Liverpool

By on 6 oktober, 2013
”Nu är det äntligen över. Efter flera års lidande så är vi slutligen tillbaka på toppen”, sa en nära vän till mig för ett par dagar sedan. Han, likt allt för många i min bekantskapskrets, är en av de stolta, höghästridande supportrarna till den klubb som för tillfället befinner sig i toppen av Premier League – Liverpool. Mina sympatier står olyckligtvis inte med honom, men trots det kan jag inte låta bli att fascineras av det märkliga fenomen, eller kanske den tillfälliga nytändning, som inträffat på Anfield. Förra säsongen var man mediokra, i år är man titelkandidat – detta, för det mesta, utan förra säsongens skyttekung Luis Suarez. Vad kan detta bero på?
 
Inom fotbollens värld drar vi allt för lätt förhastade slutsatser. Vi måste minnas att Brendan Rodgers knappast öppnade sin första säsong i klubben med någon direkt succé. Redan tidigt in i hans Liverpool-karriär kan jag mig minnas sånger om hans avgång och upprörda tweets från ilskna Reds-supportrar. Han var uträknad och allt var kört, men man valde trots detta att låta honom stanna kvar. Kanske detta berodde på att man var alldeles för stolta för att få ytterligare en tränare sparkad och således en ny fiaskostämpel på sig? Vad vet jag?
Det jag nyss beskrev handlar egentligen inte bara om ”dåtidens” Liverpool, men även om dagens Manchester United – eller för att dra in det på en svensk nivå; Hammarby. Dessa klubbar är, eller var, samtliga alldeles för hastiga och på tok för desperata efter en snabb vändning – man vill ha resultat direkt, utan att låta tiden och rutinen arbeta sig in i laget.
 
Den förändring som sker i dagens Liverpool påminner väldigt tydligt om vad som hände i Manchester United under åttiotalets slut, då Ron Atkinson ersättes av Sir Alex Ferguson. Klubben hade inte vunnit ligan sedan år 1967(!), men efter några år med Fergie, med kontinuitet i laget, lyckades man, år 1993, vinna ligan på nytt.
Liverpool vann senast den engelska högstadivisionen år 1990, det var alltså under den tiden som man inte ens kallade det för Premier League. Men nu verkar det som om Brendan Rodgers lyckats vända på denna trend och väcka zombien Liverpool, till liv. Staden lever på nytt.
 
Denna krönika lämnar egentligen mer tankeställare än svar på frågan jag ställde i början av den. Vad Liverpools makalösa höst hittills har berott på kan man nog inte ge ett konkret svar på. Vissa säger värvningarna, andra säger fansen, några säger tränaren – själv vill jag nog bara omfamna allt detta till en stor klump av gojsighet (om det nu är ett ord) och kalla det hela för Liverpool. Ett Liverpool med tålamod och kontinuitet som håller på att få sin förlorade tid tillbaka.
Related

You must be logged in to post a comment Login

Leave a Reply