Silly Season möter: Henrik Rydström

Henrik Rydström är på väg att avsluta sin 19:e säsong i Kalmar FF, laget vars tröja han bär med en kaptensbindel på armen. Den 36-årige Blekinge-sonen är idag en utav Allsvenskans mest rutinerade spelare, samtidigt som han må vara spelaren som väcker mest känslor hos både moståndarspelare- och fans.
Vi på Silly Season Sverige har tagit initiativet att göra en exklusiv intervju med mittfältsmotorn, där du kommer att få svar på; varför han har så korta shorts, hur hans framtidsplaner ser ut och vem som är Allsvenskans största retsticka, enligt honom.

Inte många omgångar återstår av säsongen nu, och ditt Kalmar befinner sig på en plats kring mittenskiktet av tabellen. Har året motsvarat era förväntningar?
  – Nej. Vi hade hoppats att vara med i toppstriden. Kanske inte den absoluta toppstriden, men att i alla fall vara med konstant på övre halvan, få matcher av topp-karaktär.

Om vi ska vända blickarna mot de övriga lagen i Allsvenskan, och landa på guldstriden. Vilket lag håller du som favoriter till att bli Svenska Mästare år 2012? Varför?
  – Ja, säg det? Jag vet inte. Jag tror jag sa Elfsborg inför säsongen. Men deras löjligt usla facit på vanligt gräs gör att de inte borde få vinna. Och just därför vinner de väl.

Låt oss lämna årets Allsvenskan ett tag nu, och istället fokusera på dig. Du är närmare 40 än 30 år nu, och du inleder din 20:e säsong i Kalmar-tröjan nästa vår, Henrik. Hur länge planerar du att spela på den här nivån? Vad vill du göra efter du har lagt skorna på hyllan?
  – Ett klassiskt svar, jag vill spela så länge kroppen känns bra. Och i dagsläget känns den, peppar, peppar, bättre än när jag var 25 år. Jag har kontrakt till 2014, men vi får se om det blir som spelare hela vägen. Efter nästa säsong ska vi, jag och Kalmar FF, utvärdera situationen. Annars är tanken att jag ska bli verksam inom Kalmar FF, i någon roll.

Hur kommer det sig att du har ägnat hela din aktiva karriär inom Sverige? Har det aldrig funnits intresse från andra klubbar utomlands?
  – Jo, det har det funnits. Faktiskt. Men jag har verkligen älskat Allsvenskan. När jag var yngre var det en dröm att få spela i Allsvenskan och jag ville inte byta bort den mot exempelvis holländska ligan eller Serie B eller dylikt. Sedan har jag gjort val där jag prioriterat min sociala situation i Kalmar.

Trots din imponerande meritlista så sitter du på noll framträdanden i landslagssammanhang. Är det något du själv har valt, eller har du helt enkelt aldrig fått förfrågan?
  – Jag var på ett U-21-läger 1996…i övrigt har jag aldrig varit aktuell. Jag brukar skoja att jag tackat nej till landslaget. Men som sagt, jag har aldrig fått frågan. Personligen tycker jag att jag någon gång borde fått åka med på januari-turnén, men samtidigt har jag aldrig drömt om landslag. Efter det där U 21-lägret blev jag luttrad. Vi som kom från mindre klubbar (då låg Kalmar FF i Söderettan) konkurrerade inte på samma premisser som storstadsklubbarna. Och numera tycker jag att landslagsfotbollen bara är i vägen för klubblagsfotbollen.

Erik Hamrén tog i dagarna ut sin andra VM-kvalstrupp, där vi fick se relativt nya ansikten i sådana sammanhang. Spelare som Tobias Sana och Mathias Ranégie fick båda plats i 23-mannatruppen – och båda är spelare som du har mött under säsongen. Vad har du att säga om dem?
  – Ranegie borde varit uttagen tidigare. Oerhört nyttig spelare. Men visst blir det lite komiskt att han för någon månad sedan inte var rätt spelartyp, enligt Hamrén. Några matcher i Italien och plötsligt är han rätt spelartyp?
Sana, han har ju knappt platsat i Blåvitt när vi mött dem. Antingen har han kommit in i slutet eller blivit utbytt. Om han ens spelat. De gånger jag trots allt spelat mot honom har han imponerat med sin kvickhet och påhittighet. Dock, han har sällan klarat av att länka ihop det med de andra i laget, det har blivit isolerade händelser. Men uppenbarligen har han gjort det bra i Ajax! Det är fantastiskt vilken resa han gjort den senaste tiden.

Vem är den bästa spelaren, och du får inte säga dig själv, som Allsvenskan har att bjuda på i nuläget?
  – Någon i Häcken.

Många ser dig som en utav svensk ligafotbolls största profil utåt, både på gott och ont. Har det varit någon slags ”taktik” från din sida, att väcka känslor? Varför tror du att det kommer sig att många spelare kan störa sig på dig?
  – Absolut inte. Ingen taktik. Tror snarare det är så att jag förstår spelreglerna i media. Jag har jobbat till och från på lokaltidning i Kalmar, började redan 1994. Då lärde jag mig hur det fungerar. När andra drar sig för att få rubriker och uppståndelse vet jag att det blåser över på någon dag. Och sedan är det nog också en reaktion mot så många trista idrottsutövare, jag vill inte vara en av dem.
Jag fattar ju också varför så många stör sig på mig. Att jag har glimt och kan driva med mig själv går dem förbi. Kvar finns bara en skränig kille som mest täcker ytor.

Vem ser du själv som ligans största retsticka?
  – Selakovic. Överlägset.

Slutligen, så måste jag fråga det vi alla vill veta. När man tänker på dig, Henrik, är det ofta man drar paralleller till ditt mest anmärkningsvärda attribut ute på planen – nämligen dina shorts. Ligger det en tanke bakom storleken, och har du alltid varit ett fan av små matchställ?
  – Man kan säga så här – jag har under stora delar av min karriär avskytt de stora shortsen jag tvingats spela i. Jag vill ha det som i början av 1980-talet. Vansinnigt snyggt. Så det är en reaktion mot 1990-tals modet.
 

5 Snabba med Henrik Rydström

Hamrén eller Lagerbäck?
  – I dagsläget Lagerbäck.
Stockholmsfans eller Skånefans?
  – Haha, gillar båda. fast mer hatkärlek till Stockholmsfans.
Premier League eller La Liga?
  – La Liga.
Ett mål eller en perfekt glidtackling?
  – Mål.
Tobias Carlsson eller Nanne Bergstrand?
  – Tobinho.