Sergio Busquets – I skuggan av fixstjärnorna

Sergio Busquets – I skuggan av fixstjärnorna

De spelar med och mot stjärnor, du har hört deras namn, du vet vilken position de spelar på. Men deras historia, personligheter och privatliv är mindre kända. De håller sig gärna i bakgrunden, levererar inga vidare citat i löpsedelklass och de är inte klubbarnas största affischnamn. De har varit lite av fotbollens okända kändisar, ända fram till nu. I denna artikelserie ska just dessa spelare ostört stå i rampljuset.

Sergio Busquets Burgos

Nationalitet: Spanien
Position: Defensiv Central Mittfältare
Ålder: 27 år
Klubblag: FC Barcelona

Historien om Sergio Busquets börjar långt utanför Barcelonas bullrande innerstad, närmare bestämt i förstaden Sabadell. Han växte upp med mamman Loli Burgos och pappan Carles Busquets. På insidan såg det ut som vilken familj som helst men utifrån fanns det en del förhoppningar, om fotbollen går i gener så fanns det goda förutsättningar för familjen att skapa en fotbollsstjärna. Mamma Loli var syster till ett fotbollsproffs och pappa Carles var själv fotbollsproffs i storklubben FC Barcelona som målvakt. Om du nu undrar varför du aldrig hört talas om Carles Busquets trots att han spelat i Barcelona så finns det en god förklaring, efter 18 år spenderade i klubben har han enbart spelat 79 ligamatcher för A-laget. De flesta matcher Carles fick göra under sin karriär var i andra och tredjedivisionen, i La Liga var det för det mesta bänknötande i skuggan av förstemålvakterna som kom och gick.

Som liten fick pojken Sergio Busquets spela i flera olika lokala klubbar, han var skicklig, oerhört teknisk precis som sin pappa. Det märktes verkligen att Sergio var något utöver det vanliga och en spelare att hålla ögonen på. Men i Spanien är du sällan ensam om att vara talangfull, än mindre ensam om att vara tekniskt skicklig. Han spelade som en anfallare, hade bra fysik, var stark i luften och gjorde en hel del mål. Problemet var att det fanns dussintals andra talangfullare anfallare runt om i Spanien och det var ingen som blev förvånad när namnet ”Sergio Busquets” saknades på listan över inkallade spelare till Spaniens U15-landslag.

Vid den här tidpunkten spelade han i Jàbac, en klubb som hade samma status i Spanien som IFK Österåker har i Sverige, det vill säga ett ytterst obskyrt rykte. Men Sergio var ju son till en gammal Barcelonaspelare med goda kontakter och på lokal nivå var unge Sergio ett stort namn så till sist kom intresse från FC Barcelona. Det intresset mynnade ut till en övergång till storklubben och deras välmeriterade akademi, La Masía. Övergången var inget som helst tecken på att de hade att göra med en potentiell världsstjärna utan man såg att han hade viss talang och gav ungdomstruppen bredd samtidigt som han eventuellt kunde höja sig flera snäpp i framtiden. Han var då 17 år och längst bak i ledet i sitt nya lag.

Svår tid i akademin

I en tuffare miljö med högre krav och bättre motståndare blev Sergios brister som anfallare alltmer uppenbara, han hade förfärligt svårt att spotta in mål. Det blev 7 mål på 26 matcher i U19-laget som 18 åring vilket knappast tog honom närmare ungdomslandslagen. Akademitränarna kliade sina huvud, de hade att göra med en extremt skicklig spelare men det funkade inte på anfallspositionen. Man började experimentera, kanske mittback? Han var ju trots allt lång men det kändes som ett slöseri på de tekniska kvalitéer han besatt, men mittfältare då? Jo mittfältare skulle kanske funka bättre för den unge Sergio.

Positionsbytet kom att innebära enormt mycket för karriären. Man upptäckte en annan lite mer dold egenskap hos den nyomskolade mittfältaren, han hade inga problem att slita hårt. Fanns det luckor i försvaret så var han där snabbt, skulle anfall sättas igång så var han där, behövde medspelarna ett passningsalternativ så var han där. Än så länge fortsatte han ratas av ungdomslandslagen men det var en annan person som fick ögonen för honom, och han var inte vem som helst. Klubbikonen Pep Guardiola var och tränade FC Barcelona B i tredjedivisionen, han hade fått nys om att hans vän, Carles Busquets, hade en son i U19-laget som till skillnad från sin pappa inte spelade målvakt. Nyfiket kikade Guardiola på Sergio och såg något i honom som de spanska ungdomslandslagen missat gång efter annan.

Över en sommar förändrades den omskolade mittfältarens liv, Guardiola flyttade upp honom till B-laget och de två funkade väldigt bra ihop. Säsongen i B-laget blev en enda stor framgång, Sergio Busquets växte ut rejält och briljerade när laget vann sin serie och blev uppflyttade. Få hade haft koll på honom, han ploppade upp ur ingenstans och plötsligt var han en spelare att räkna med. Det hårda jobb han lade ner i defensiven gick de flesta obemärkt förbi men taktikern Guardiola visste bättre, han såg spelaren klubben desperat behöver: En fysisk spelare som är länken mellan baklinjen och mittfältet samt besitter tekniken för att spela tiki-taka fotboll.

Spel för FC Barcelonas A-lag

Efter uppflyttningen blev Guardiola tränare för FC Barcelonas A-lag. Det var en kaotisk transfersommar 2008 för FC Barcelona, Pep storstäda truppen och legender som Ronaldinho, Deco och Zambrotta lämnade klubben. Med sig från B-laget hämtade Pep både Pedro Rodriguez och Sergio Busquets. Många Barcelonasupportrar undrade kanske, vem f@n är Sergio Busquets? Är det inte den ständige andremålvakten Carles Busquets pojk? Ska han in och spela mittfältare i detta stjärnfyllda lag? Sista frågan var fullt befogad, ett urval av centrala mittfältare i truppen var: Andrés Iniesta, Xavi, Seydou Keita och Yaya Touré. Men vid det här laget hade Sergio vant sig vid att vara borträknad, han gjorde det han kunde bäst: Slita som ett djur på planen. Belöningen kom i en match mot Racing Santander där han fick debutera från start, efter matchen var han så upprymd att han ringde sin pappa:

– Pappa jag ska spela om titeln!
– Du gör mig nervös, ta det bara lugnt och spela tryggt.
– Pep säger samma sak till mig: ”Var lugn, jag känner dig så jag visste att du skulle spela bra”. Det var därför han (Pep) valde mig.

Det blev knappast redigt med bänknötande för mittfältaren, istället slet han sig in i startelvan och imponerade stort. Han hade hunnit bli 20 år innan samtalet kom från Juan Ramón López Caro, dåvarande tränare för Spaniens U21 landslag. Efter alla år av ratande var han till sist uttagen, det var en match mot Schweiz U21 där mittfältaren fick göra ett mål (matchen slutade dock 2-1 till Schweiz). Månaden efter U21-landskampen skrev han på en förlängning med Barcelona på fem år. Kontraktet var både en belöning men också en tydlig markering till Arsenal och Juventus som jagat stjärnskottet.

En finalmatch i Rom

Livet lekte för spanjoren och med Guardiola vid rodret så nådde FC Barcelona oanade höjder. Först säkrade man ligaguldet, sedan tog man guldet i Copa del Rey också men den stora matchen hade ännu inte spelats. Kvällen den 27:e maj 2009 var det klar himmel och lagom varmt i Rom (+23° C), men framförallt skulle det spelas Champions League-final. Gästerna var FC Barcelona och Sir Alex Fergusons Manchester United, två storlag i en sista kollisionskurs för säsongen. Guardiola hade ytterbackarna Dani Alves och Eric Abidal avstängda vilket ledde till en del huvudbry. Sylvinho fick därför spela till vänster, Puyol fick agera högerback och Yaya Touré fick bli mittbackspar med Pique. Framför backlinjen hade man den defensiva mittfältaren Busquets, för ett år sedan spelade han i division tre och nu en Champions League-final.

Matchen slutade 2-0 till Barcelona vilket innebar att man tagit trippeln. Hur var Sergio Busquets insats i matchen? Det finns en video som har klippts ihop nästan tre minuter lång som visar Sergios highlights i matchen. Det är en enda lång kavalkad av brytningar och igångsättande av spel, man får verkligen kämpa för att orka se hela videon. Sömnpiller är nästan en underdrift! Ändå gjorde han en fantastisk insats, han hindrade boll efter boll från att nå Cristiano Ronado och Wayne Rooney. När konfetti skingrats, champagnen skumpats och pokalen hämtats hem till Barcelona så kunde Sergio summera debutsäsongen med ett ord: Lite för många gula kort (12) men annars en succé!

Efterkommande säsonger kom han att bli en nyckelspelare i Barcelona och spanska herrlandslaget. Med landslaget tog han EM och VM guld (år 2012 respektive 2010) och är än idag en viktig kugge. Efter ett fiasko i VM i Brasilien kom nyheten att Carles Puyol lägger skorna på hyllan, i samband med avskedet insisterade Puyol för klubbledningen att ge Busquets hans tröjnummer (Nr. 5). Mittfältarens insatser är anledningen till att han fått spela 360 matcher för Barcelonas A-lag. Klubblojaliten i kombination med prestationerna är också anledningen till att en klubblegend som Puyol insisterar för att lämna över sitt tröjnummer.

Problemet är att defensiva brytningar och uppspel är inte så upphetsande att se, det går helt enkelt inte att marknadsföra Sergio Busquets som en fixstjärna. Det hjälper heller inte att han har en oerhört låg profil utanför plan. Det finns egentligen bara en kontrovers kring honom och det är hans filmningar. Han besvarade kritiken med att säga att filmningar är en del av spelet och innebär att man spelar intelligent. Men ett kontroversiellt uttalande är inte mycket att hänga i julgranen. Sanningen är att han varit i skuggan av andra under hela sitt liv, det är dock skillnad på skugga och skugga. Som liten var det i hans fars skugga, i tonåren var det i akademispelarnas skugga och nu är det i världsstjärnornas skugga, för Sergio Busquets är detta nog med framgång.

Källor: Wikipedia, El Pais, Mundo Deportivo, Marca, The Guardian, www.fcbarcelona.com

LÄS ÄVEN: Lucas Leiva – I skuggan av fixstjärnorna