Lidberg betraktar VM: De tilltalande före de största

Den som väntar på något gott väntar alltid för länge. Man minns det som igår. Finalen 2010, Holland hade parkerat alla bussar de fick fatt på, Nigel de Jong försökte karatesparka ihjäl Xabi Alonso och allt var på väg att gå mot ett sånt där ödesmättat straffdrama som inte ens den mest inbitne thrillerälskare kan få för sig att älska fullt ut.

Nu slutade sagan vackert denna gång. The good guys genom finsnickaren Andres Iniestas försorg lyckades skicka finalen in i facket av lyckliga slut. Kommer det att bli lyckliga slut den här gången? Inte säkert. Kommer det att bli vackert? Periodvis och stundtals. Kommer det att bli ett spännande VM som engagerar och berör? Alla dagar i veckan. Man har ju som sagt väntat alldeles för länge.

Det här med förväntanspirret i magen inför ett stundande VM försvinner aldrig med åldern. I alla fall inte för en total fotbollsnörd som en annan. Jag minns mitt första VM. Det var 1978 och Sverige åkte raskt ut i gruppspelet. Italien, med den fascinerande mittfältaren Giancarlo Antognoni blev, tillsammans med brassarna Nelinho och Dirceu (kolla deras skruvar på Youtube, de är mina favoriter). Jag var sju år, men slukade varenda match jag kom åt och minns att min far väckte mig till vissa matcher(VM gick i Argentina). Finalen startade med ett konfettiregnande stadion i Buenos Aires och planen var mer vit än grön. Den kedjerökande tränaren Menotti höll på värsta Mourinho-maner sina mannar kvar i omklädningsrummet långt efter att holländarna äntrat banan. 120 minuter senare och en formtoppad Mario Kempes senare frälstes hemmanationen hela vägen till himlen och tillbaka.

Det finns många likheter mellan detta mitt första VM och det som vi nu står inför. Pirret i sjuåringens mage står inte långt efter pirret i 43-åringens mage. Att under en månads tid få njuta av i stort sett de finaste spelarna klotet har att erbjuda är lika fantastiskt nu som då. Hemmalagets självklara roll som favoriter, även om Brasilien är större favoriter än Argentina var då, är en annan kittlande ingrediens.

Den tydligaste likheten är den som kanske är den jobbigaste att hantera. Kritiken och stormen mot VM. Vi vill ju alla gärna lite till mans sålla bort det jobbiga, och det faktum att VM:et står inför en massa kritik även från ”fotbollsfolk” är något som vi inte lättvindigt kan bortse ifrån. Missförhållandena för folket och de bristfälliga säkerhetsrutinerna i samband med arenornas byggande är bara toppen på det isberg som finns i fonden till detta fotbollsmästerskap. 1978 höjdes röster för att Sverige inte skulle åka. Militärjuntans förtryck av det argentinska folket, med bla bortförandet och mordet på den svenska medborgaren Dagmar Hagelin var sådant som fick opinionen i Sverige att vända sig emot ett deltagande.

Fest eller pest kan diskuteras. En klar skillnad från 1978 är att Sverige inte är med, och sett till det senaste halvårets resultat och framförallt spel så ska vi nog skicka en tacksamhetens tanke till Ronaldo som sköt bort oss. Nu är jag inte hundra inläst på vilken seedningspool Sverige hamnat i. Men att bara ha tagit Portugals plats rakt av i samma grupp som Tyskland, Ghana och USA hade nog inte varit att föredra.

Under gruppspelet är det tänkt att Lidberg betraktar ska landa på en skärm nära er. Insikter och åsikter om det ena än det andra kommer att levereras. Under åttondelarna intar jag radioskugga i Kroatien för att återkomma lagom till kvartsfinalerna.

Som ett avstamp inför starten ikväll vill jag leverera min ”drömelva” med kommentarer. Den som känner mig eller följt mig i skrift tidigare vet att jag sällan har med de ”allra största” i mina elvor utan väljer att fokusera på spelare som säger mig något, som engegerar. Och Messi och Ronaldo, de ger inte många blipp på min radar. Håll tillgodo:

MV-Manuel Neuer: Från att ha gått från multitalang till världsmålvakt så tappade Neuer formen en bit in på fjolåret. Rapporter om skador oroar, men om Neuer står i målet så har Tyskland den gedignaste av grunder att stå på.

HB-Pablo Zabaleta: Från att för några säsonger sedan känts som utfyllnadsspelare så har den offensiva argentinaren växt till en av Premier Leagues vassaste backar

MB-Thiago Silva: Eleganten. Den som måste vara tryggheten bredvid den flaxige Luiz om det ska bli något guld för Brasilien

MB-Vincent Kompany: Inte samma hysteriska form som för någon säsong sedan, men är fortfarande en jätte i ordets alla bemärkelser

VB- Philipp Lahm: Den multifunktionelle ”Mikael Nilsson deluxe” kommer mest troligt inte att spela på den här positionen i VM. Men i min elva ska han ha en plats

DM-Yaya Toure-Den ivorianske jätten kommer att bära Elfenbenskusten på sina axlar

DM-Xabi Alonso Spanjoren bidrar med elegans, rutin och hårdhet, allt i ett.

HM-Ivan Rakitic Den elegante kroaten kommer att bli ett av VM:s utropstecken. Sanna mina ord

CM-Toni Kroos Krossbollarna och långskottens kronprins i världen. Snart mogen för världsherravälde

VM-Eden Hazard Den belgiske virtuosen står för teknik,speed och målfarlighet

CF-Luis Suarez Positiva skaderapporter gör att vi kan räkna med en uruguayan som är på bettet.

Detta som sagt mina högst personliga tankar. Feel free to disagree!

Hur går det då? Jo, jag sticker ut hakan även här. Tyskland blir världsmästare och slår Uruguay i finalen. Brasilien då? Tar brons efter hård batalj mot Argentina.

Säkert tips? Nej. Brukar jag ha rätt? Sällan!

Nu kör vi!