Lidberg betraktar: Festen startar på nytt

70 dagar är en väldigt lång tid i vissa sammanhang, ja man kan till och med sträcka sig till att 70 är en relativt stor siffra överhuvudtaget. 70 är exempelvis antalet skott USA:s hockeydamer sköt i kvartsfinalen mot Sverige och 70 är väl dessutom det antal dagar som de rappa norrmännen kommer att ta på sig att lösa gåtan med den ”försvunna vallan”.

Varför detta tjat om 70 undrar vän av ordning nu? Jo, det är det antal dagar som gått sedan gruppspelet i Champions League tog slut. 70 dagar av längtan,julmat,lite snö och ännu mer längtan. Längtan efter det bästa som fotbollsåret har att erbjuda. Nu är vi där, vid den andra akten. Klockan har ringt och nu har fotbollens medelsvensson fått packa sig hem och kvar i salongen finns den finaste av fotbollsadel som Europa har att erbjuda. Tisdagar och onsdagar kommer under våren vara synonymt med fotbollsgodis av finaste sort. Tisdagskvällen var en förfest som hette duga. Fortsätter det med samma fart,fläkt och målproduktion så står vi inför en fotbollsvår utan dess like.

Att Barcelona under först Tito Vilanova och sedan Gerardo Martino har haft svårt att hitta samma höjder som under Pep Guardiola-eran är ingen större hemlighet. Detta i kombination med Manchester Citys obändiga,kraftfulla offensiv gjorde säkerligen att många med mig var intresserade av att se om Eastlands blåa hjältar skulle kunna sätta press på blaugranas. Svaret från Barca? Possession,Possession,Possession. Under de första 20 minuterna fick engelsmännen knappt sniffa på bollen. Xavi,Iniesta och deras adjutanter rullade.rullade och så rullade de lite till. Det ska dock i ärlighetens namn sägas att man i detta läget inte fick ut speciellt mycket. Man letade efter öppningar, men Yaya Touré och Fernandinho stängde effektivt de vägar som man sökte in till rättvända spelare i sista tredjedelen. En sak som Barcelona dock förbättrat i detta spelet är tålamodet. Under Guardiolas tid hade man större fart och kunde med ännu tydligare löpmönster öppna ett motståndarförsvar. Idag krävs det ett betydligt större tålamod och det är säkerligen därför man inte har samma självklara pondus och överlägsenhet längre.

City då? Jo, efter den inledande anstormningen så jämnade man ut spelet och kunde så småningom genom Silva och Negredos försorg jobba sig fram till vissa möjligheter, men man fick också tydligt känna att det var ett helt annat motstånd än det som bjuds på veckobasis i Premier League. Det som blev det tydligaste och mest kännbara såret för Manchester City i detta möte var naturligtvis den händelse som ledde fram till Barcas ledningsmål.

Plötsligt hittade spanjorerna en av de där nycklarna som man så intensivt sökte under första halvleken. Man satte med en distinkt passning Messi i ett rättvänt läge mot den enda spelare som City inte ville att Messi skulle möta, eller i alla fall borde de inte vilja det.

Missförstå mig rätt nu, Martin Demichelis är, och har framförallt varit, en habil fotbollsspelare. Han har hållit en plats i Bayern München under åtta säsonger och han har även hunnit med en klart godkänd sejour i Malaga. Tiden har dock hunnit ifatt argentinaren och han har vid ett flertal tillfällen under hösten visat sig vara sårbar just mot den typen av speed som spelare av Lionel Messis kaliber representerar.

Man kan dividera och argumentera för eller emot det domslut som Jonas Eriksson tog i situationen. Repris efter repris har vevats och det finns säkerligen nästan lika många åsikter som det finns människor som sett situationen. Fällningen iscensätts onekligen utanför straffområdet, men fortsätter på något märkligt vis in i straffområdet och det är svårt att protestera alltför högljutt och målchansutvisningen är ju fullständigt självklar. Manuel Pellegrini försvarade sin gamle Malaga-adept under presskonferensen och egentligen har han nog delvis rätt. Demichelis bör inte få bära hundhuvudet för det som hände, det borde den som tog ut honom i startelvan..

Den situationen i sig var nu inte det som kommer att fälla de blåa i detta dubbelmöte. En uddamålsförlust hemma går att vända och med ovanstående logik så är en avstängning av Demichelis ingen försvagning. Däremot är den lans som Dani Alves drev in i sidan på Manchester City, när han pricksköt in 2-0 bakom Joe Hart, det som gör att Pellegrinis mannar kommer att få fokusera på de tre kampanjer man är engagerade i på hemmaplan. Och det kan ju vara gott nog om man går rent där. City har fortfarande en bit att gå när det gäller internationellt spel. Det tog tre år innan man tog sig till slutspel och det kommer att ta fler innan man kommer förbi slutrundans första omgång.

Eftersom jag valde att fokusera på skeendena på Eastlands så har jag bara sett målen och vissa spelsekvenser från det som skedde i den andra åttondelen. En sak är dock säker och det är att den långe från Rosengård och hans anhang tänker bråka om det i år. Man pratar ofta om att PSG:s lagbygge inte är klart. Det får mig att ställa frågorna: Vad är ett lagbygge? Och kanske framförallt vem och vad bestämmer om ett lagbygge är klart? Man har världens kanske bästa mittförsvarare i Thiago Silva, två av världsfotbollens mest lovande innermittfältare i Matuidi och Verratti samt världens bästa renodlade anfallare( jag räknar vare sig Messi eller Ronaldo som renodlade strikers) i Zlatan. Utöver detta har man en uppsjö av internationella stjärnor. Man har sakta spelat ihop laget och 4-0 borta mot Bayer Leverkusen är inget annat än en mäktig styrkedemonstration.

Om Zlatan kommer att ro hem ”den där jävla champions” är ju kanske inte så troligt, men vad jag vill ha sagt är att man kan vara med och störa i princip alla lag. Över två matcher tror jag att man kan ge både Real Madrid och Barcelona en match, årets Dortmund skrämmer inte som fjolårets och lag som Atletico Madrid, Manchester United och Chelsea går definitivt att tala med. Ett lag som jag däremot tror skulle bli för tufft över 180 minuter är Bayern München. Men har man tur i lottningen så kanske det bara blir en match mot dem. Och om det skulle bli fallet så vet jag en svensk som skulle vara laddad. Zlatan hade garanterat gått genom berg för att stå där en vacker maj-kväll och lyfta bucklan mot skyn. Förmodligen en orimlig tanke, men är det någon som kan omvandla det orimliga till rimligt så är det Zlatan.

Ikväll går CL-njutningen vidare med nya matcher. Huvudfokus på Arsenal-Bayern, nya betraktelser kring det imorgon.