Lidberg betraktar: En fantastisk slutoktett i världens vackraste klubbturnering

I dessa, av krigsrubriker färgade, svenska fotbollstider så är det nåt fräscht och spännande att faktiskt inse att det inte är någon lögn och första aprillur att det är kvartsfinaldags i den vackraste av tävlingar. Turneringen som aldrig säger nej, Champions League.

När man nu dukar upp de sista åtta lagen så inser man snabbt att det är mången god dag sedan ett sådant starkt kvartsfinalfält såg dagens ljus. En snabb efterforskning ger vid handen att under de senaste sju åren har exempelvis lag som Malaga, Apoel, Bordeaux, CSKA Moskva och Fenerbahce letat sig in i kvartsfinalrundan. Detta är ett snabbt urval, och även om det lag som är värda all respekt så kändes det nog både då och nu som att dessa lag hade nått sin maxnivå vid det aktuella tillfället.

Nu säger vän av ordning att årets Manchester United inte är något att hänga i granen och vem kan säga emot det? Däremot är det ett lag och en förening som är så traditions och framgångstyngd att det är svårt att ifrågasätta deras plats. De vann sin grupp tämligen komfortabelt och lyckades dessutom på ett storstilat sätt vända, efter att ha varit i rejäl brygga, mot Olympiakos.

Ett annat lag som man, om man vill vara mosträvig, kan invända emot som ett riktigt storlag är naturligtvis Atletico Madrid. Men deras framfart och metamorfosartade utveckling under den kloke argentinaren Diego Simeone saknar i mångt och mycket motstycke under senare år. En klubb som under en herrans många år(läs Jesus Gil-eran) var en klubb som var symptomatisk med inre stridigheter, tränarbyten och regelrätt kaos är i år på väg att bli det Borussia Dortmund var under fjolårssäsongen, en uppstudsig nykomling med en ”Do-or-die” attityd i varje givet ögonblick.

 Jag har sedan jag någon gång vid millennieskiftet såg dem live i Las Palmas när de faktiskt var nere i segundan och vände följt klubben med ett visst intresse för att det funnits ett skimmer av uppgiven bohemkaraktär över klubben. Trots en överraskande La Liga titel under Radomir Antic på 90-talet så var det inte förrän efter den excentriske presidenten Gils bortgång som man började få in lite stabilitet i klubben. Man har under det senaste decenniet börjat tänka mer långsiktigt, både när det gäller värvningar och managertillsättningar. Detta ha lett till att klubben idag med råge har tagit över Valencias roll som den klubb som i någon mån har kunnat skaka de stora elefanterna i Spanien. I år har man tom en klart realistisk chans att nå titeln.

De övriga sex lagen som nått de slutgiltiga åtta känns mera självklara. Zlatans PSG har tagit nya kliv och det känns inte alls märkligt att den långe från Rosengård för andra säsongen i rad får leda huvudstadsklubben i deras kvartsfinalkampanj. Borussia Dortmund har tappat i slagkraft efter att först Götze försvunnit och när det senare stod klart att Lewandowski kommer att lämna klubben var det som att klubbens nationella kamp mot Bayern München fullständigt tappade luften. I kvartsfinalen mot Real Madrid är man långt ifrån favorit, men man ska ha klart för sig att klubben ifjol spelade samma Madrid av banan under 180 minuter.

Mourinho och hans Chelsea ställs mot hans gamla Inter-adept Zlatan och även om man gjorde ett magnifikt magplask mot Crystal Palace i helgen måste Chelsea ändå gälla som knapp favorit i det mötet.

Kvällens bataljer då? Det läskigt underpresterande Manchester United ställs mot det fullfjädrade vrålåket från Bayern. Kan bara gå på ett sätt säger ni? Mjoo, över två matcher tror jag definitivt att Bayern kommer att gå vidare. Att de kommer bli exempelvis två gånger 4-0 är däremot bara att glömma. Manchester United har ju fullständigt dukat under i ligan. Lita på att de kommer att plocka fram allt de kan av det där lilla extra de inte visat i ligan. Men räcker? Nej, det gör det inte.

Spanienderbyt mellan Atletico Madrid har sedan lottningen känts oviss med viss fördel Atletico. Efter Barca(läs Messis) vändning i El Clasico så kände jag att pendeln svängde tillbaka igen. Därpå ådrog sig Barcas målvakt Valdes en skada som gör att han inte bara missar matchen utan även sommarens VM. När jag då slutligen bestämt mig för att det trots allt lutar åt en Atleticosemifinal  så nås jag av rapporter att Atleticos forward Diego Costa dras med skadebesvär.. Det är mer besvärligt att tippa utgången här än det är att hitta en bengal på en allsvensk ”fotbollssupporter”, och det vill ju inte säga lite.

 Pressar ni mig på två tips så blir det 2-1 i båda matcherna, och då till Bayern, respektive Barcelona. Imorgon ser vi vad de tipsen var värda..