bet365

Krönika: Fiskarpojkens väg till friheten

Alla har vi en spelare som vi tenderar till att favorisera framför de andra och glädjas något extra åt deras framgång, oavsett om vi gillar det eller inte. Det behöver inte alltid vara en spelare som tillhör det lag som ni själva sympatiserar till – alla förälskelser inte av den lyckliga sorten.
För er där ute som har lyssnat på Silly Season Sveriges Englandspodd, så har ni antagligen hört mig älta dennes namn upprepade gånger och hyllat honom över molnen för varje bollmottagning han har gjort. Nu när han på nytt har börjat komma upp i sin fulla potential så känner jag därför att det är dags, nu när folk antagligen är någorlunda intresserade av att ta ett skutt ner i min obehagligt mörka, ensamma och nördiga grop. Det har blivit dags för mig att berätta historien om Gylfi Sigurdsson, min favorit.

Mitt ute bland tomtarna, trollen, fiskebåtarna och vulkanaskan skedde det – där föddes han. På en infrusen ö vars signum blivit landets stora fiskeindustri, i den lilla staden med blott 15000 invånare fostrades en av nationens i dag allra största idrottsstjärnor. Den 8:e september 1989 i den lilla kuststaden Hafnarfjörður, strax söder om Reykjavik, föddes Gylfi Þór Sigurðsson. Hans far, likt många andra islänningar, jobbade under denna tid inom landets fiskeindustri och hade nyligen, tillsammans med ett par kamrater, startat upp ett eget båt och fiskeföretag – ett företag som han hoppades på att sonen en vacker dag skulle ta över. Men likt en motvillig, ettrig byracka drog han åt det andra hållet och fann sin egen väg.

Redan i tidig ålder upptäckte han fotbollen som sin stora passion och insåg snabbt att detta var vad han ville syssla med i livet. Då farsgubben hans även hade intressen inom sporten och framförallt inom favoritklubben Manchester United, så pushades han på för fullt och drömde om att en dag få bli den ”nya Ole Gunnar Solskjær”.
När han sedan fyllde treton år inleddes satsningen mot toppen på allvar då ha började lira för det lokala fotbollslaget FH (Fimleikafélag Hafnarfjarðar), men efter enbart ett år i klubben bytte han lag till Breiðablik UBK.
Men den lilla fotbollsnationen Island blev för liten för en pojke med stora drömmar, och som 15 åring prövade han sina vingar på okänd mark när han provspelade för storklubbarna Everton och Arsenal. Men trots att denna resa slutade med två tunga nej-besked så hamnade han slutligen, som 16-åring, hos Reading.

Efter tre år i Readings reservlag fick han inför säsongen 2007/08 slutligen ett A-lagskontrakt, men efter enbart två matcher lånades han ut till League 2-klubben Shrewsbury Town. Detta lån blev en succé och en nytändning för den då 19-årige islänningen, som redan i debuten satte sin första kasse för klubben. Men trots detta vände han bara när han kom tillbaka till Reading och lånades hastigt ut på ett nödlån till Crewe Alexandra, som sedan förlängdes till ett helsäsongslån.
* Anmärkningsvärt är att även här blev det mål i debuten.

Väl tillbaka i Reading kastades han snabbt in i hetluften efter att han i ligacupens första omgång, från 35 meter, satte ett snudd på fysiklagsbrytande mål i klubbens 5-1-seger mot Burton.
När säsongen sedan avslutades satt den unge islänningen på ett minst sagt häpnadsväckande facit, med 21 mål och 9 assists på 41 spelade matcher. Denna prestation belönades sedan med det ärofyllda priset säsongens spelare i Reading, säsongen 2009/10.
Utmed denna succé började allt fler storklubbar få upp ögonen för honom, men trots erbjudanden från klubbar så som Arsenal och favoritlaget Manchester United, valde han att signa för den tyska Bundesligaklubben 1899 Hoffenheim – en affär som drog in 6,5 miljoner pund till Reading och blev därmed klubbens dyraste spelarförsäljning någonsin.
Men väl i Tyskland blev det inte som förväntat. Den nya klubben satte höga krav på den enbart 20-åring Sigurdsson, och helt plötsligt var inte 10 mål och 3 assist nog på hans 32 matcher och den nästkommande säsongen lånades han ut till Premier League-nykomlingen Swansea.

Väl tillbaka på säker, brittisk mark – där han trivs som bäst – fann han på nytt den forna storformen och under det avslutande halvåret av säsongen 2011/12, bidrog han med 7 mål och 3 assists på 19 matcher.
Men trots att det var fotboll som han sysslade med följade det där eländiga fiskandet med honom vart han än gick, hur lite han än ville det.

”Fråga mig inte om fisket. Var jag än går får jag alltid frågor om det. Om vi spelar på bortaplan står det alltid om det i matchprogrammen, alltid fisk. Jag är bara en fotbollsspelare,” sa en frustrerad, 21-årig Sigurdsson till den engelska tidningen Daily Mail, i en intervju som trots allt skulle handla om hans framtid och val av klubb.

”Jag hör folk säga att jag skulle vara någon sorts ägare i pappas företag, och visst det är jag väl. Men det är trots allt min pappa som styr det. Han har varit fiskare nästan hela sitt liv. Vårt företag skulle kunna anställa tio eller rentav hundra nya arbetare och jag skulle inte märka någonting. Så mycket av en ägare är jag. Jag är verkligen inte insatt inom fiskebranschen.”

Ryktena gick på högvarv under den här epoken av hans liv och de klubbar som det trots allt snackades mest om var Liverpool, Tottenham och en permanent övergång till Swansea.
Antagligen hade han valt Swansea, vilket det även har skrivits en hel del om i engelsk media, men strax innan det var till att ske skrev klubbens dåvarande manager, Brendan Rodgers, för Liverpool. Detta sägs ha varit anledningen till affärens kollaps – och rätt som det var stod han där på White Hart Lane, med ett nytt kontrakt, för en ny klubb, i en ny stad.

I dag, lite mer än ett halvt år senare, så sitter vi nu med ett knappt halvfullt facit i handen och om något år eller två så lär detta lilla faktablad antagligen ha förvandlats till en bok.
Att förutspå en spelares framtid är nästan alltid en omöjlighet, ta Unitedfloppen Bebé som ett exempel. Men någonting säger mig att Sigurdsson inte är en Bebé – det ser man bara på honom. Någonting säger mig att vi om några år kommer att få se en lysande isländsk pojke på Old Traffords gröna matta, i Uniteds röda tröja, som sliter som ett djur och lever sin dröm. För det är väl trots allt det som fotbollen handlar om – drömmar? Att mot alla odds, från en byhåla på kall ö, komma upp ur intet och bli den nye Ole Gunnar Solskjær – att bli någon.

 

You must be logged in to post a comment Login

Leave a Reply