Krönika: Ett (fotbolls)liv även efter semestern

Det är nu högtiden börjar för alla fotbollsälskare

Det finns perioder under året som känns mer eller mindre roliga. Fråga genomsnittssvensken hur han känner för novembermånad så får ni höra. Sommaren är naturligtvis den stora höjdpunkten för majoriteten av oss svenskar. Sol, bad, grillning,semester och massor tid att koppla av är ju inget som känns direkt påfrestande. Däremot är augusti med nystart på jobbet något som kan framkalla ångest även hos den coolaste. Det är då det gäller att hitta godbitarna som förlänger sommaren, som får en att vakna med ett leende på läpparna. Något som för undertecknad är oslagbart är starten på de europeiska storligorna. Efter en sommar då man, förutom Confederations Cup, varit i princip helt torrlagd på toppfotboll så drar nu de fem stora igång. Tyskland och Frankrike har redan börjat och England,Spanien och Italien står på tur.

Efter en sedvanligt skruvad Silly Season så står vi nu inför en fotbollshöst hetare än på länge. Kan Mourinho bli profet i sin egen ”hemstad”, kan Guardiola träna något annat lag än Barcelona och kommer Suarez att bli såld? Detta är tre av en mängd frågor som vi fotbollsälskare ställer oss? Svaren ligger framför oss i en fullspäckad fotbollssäsong, som dessutom avslutas med VM nästa sommar. Kan det bli bättre?

Malmö FF-AIK på Swedbank Stadion

Igår besökte jag det som får anses vara en absolut toppmatch, med svenska mått mätt då. Malmö FF-AIK på Swedbank Stadion. Jag har kompisar som är hardcorefans till båda lagen och som var förväntansfulla som barn på julafton. Själv har jag dock svårt att hetsa upp mig inför svensk seriefotboll och för mig är det inget mindre än en ren skandal att allsvenskan drar så pass mycket mer folk än de få internationella klubbmatcher(T.ex Elfsborg-Celtic) som vi får njuta av i Sverige. För att på något sätt rättfärdiga den tveksamt politiskt korrekta åsikten så får jag skylla på att jag blivit bortskämd genom att ha en aldrig sinande tillgång till europeisk fotboll på TV:n. Att jag dessutom har den ekonomiska möjligheten att kunna unna mig 2-3 fotbollsresor per säsong är naturligtvis ytterligare en starkt bidragande orsak till att jag gäspar lite smått när mina kompisar går ”bananas” över Martin Hanssons ”feldomslut” i matchen mellan Malmö och AIK.

Ser man till den kvalité som faktiskt fanns i gårdagens match så är jag förtjust i Malmös ytter Emil Forsberg, en irrationellt osvensk spelare som vågar göra det lite oväntade. Spelare av den typen behöver Sverige många fler av för att kunna konkurrera på längre sikt. I övrigt frapperas jag av att ett lag av Malmös kaliber har, i mina ögon sett, en ganska svag anfallsbesättning. Magnus Eriksson är en ganska begränsad anfallare med en svag förstatouch. Tokelo Rantie är fantastisk på det han är bra på, nämligen springa. Har man den snabbheten bör man dock ha en säkerhetsmarginal i löpningarna för att undvika offside. Utöver detta har man finlirarna på högerkanten Albornoz och Hamad, båda duktiga spelare, men som allt som oftast har näsa för att leta upp trånga ytor för att briljera med sin teknik. Båda dessa herrar skulle tjäna betydligt på att sätta mer fart på bollen. Hamad vill ju som bekant bli proffs och det kan han ju nog bli, men Hamads problem är att han är jämnbra på allt, men inte riktigt har någon spetsegenskap. Det ska bli intressant att se vad han väljer för klubb, han bör vara ganska noggrann i sitt val för att inte ruttna bort på någon bänk nånstans.

AIK har klassanfallaren Henok Goitom bredvid yrvädret Igboannanike. Den senare är en spelare av sorten ”Höga berg och djupa dalar”. Extremt bra när han är i form, men också fullständigt osynlig mellan varven.

Allsvenskan ser idag ut att vara ett race mellan de båda ”Skånegiganterna” , IFK Göteborg och AIK. Man ska däremot inte glömma bort Elfsborg som vid en vinst mot Göteborg i helgens västkustderby kan blanda sig i leken igen. Man har fortfarande den bästa och bredaste truppen, men kämpar mot ojämnheten och sitt svaga spel på naturgräs.

Mycket att se fram emot i höst som sagt och om jag ska slänga ut ett tips om hur det går i den liga som jag nyss deklarerat mitt ljumma intresse för så får det bli att Änglarna från Götet gör den vassaste hösten och står där med Lennart Johanssons pokal till hösten. Den som lever får se.

Nu ska jag fördjupa mig lite i de senaste turerna i Silly Season. Nästa gång hade jag tänkt grotta mer mig i tyska Bundesliga och avleverera ett tips om hur den kommer att sluta säsongen 2013/2014. Missa inte det!