Krönika: Änglar finns dom?

Så här i OS-tider så flödar vårt patriotiska sinne över i en euforisk vi-mot-världenkänsla. Vi sitter framför TV:n och svär långa haranger över inkompetenta brottningsdomare, för höga hästhoppningshinder, dumma seglingskroater och inte minst det faktum att medaljer fördelas genom att mäta både centimetrar och tusendelar, två enheter som allt som oftast inte vill som vi svenskar. I just dessa fall har vi ju ändå snott åt oss en medalj alternativt en fjärdeplats, och hur neslig en fjärdeplats än är så är det i allt väsentligt en prestation i absolut världsklass som leder fram till en sådan.

Det finns en annan sida av det här med våra insatser i de olympiska spelen och det är de som antingen inte presterar och som inte kan tillstå att man inte hållit måttet. Det är för mycket snack om att man haft oflyt, inte nått upp till sin vanliga standard osv. Rekordet slog nog Frida Svensson i rodd när hon lade ut texten om hur perfekta förberedelserna varit, hur fin form hon var i och hur taggad hon hade varit. Att det sen gick åt skogen i själva tävlingen var en annan sak, och gällande det hade fröken Svensson inga svar. För hon var ju trots allt i toppslag? Kan det kanske helt enkelt bero på att hon inte var bättre, att hon inte räckte till?

Man kan dra parallellen till fotbollens allsvenska i allmänhet och kanske IFK Göteborg i synnerhet. Kan man inte bara rakryggat stå upp och säga: Vi duger inte, vi har inte de kvaliteter som behövs för att spela på den nivå som omgivningen förväntar sig av oss. Man tycker ju att man skulle kunna ha både den självinsikten och sjukdomsinsikten, men någonstans handlar det om ytan, fasaden. Att tappa ansiktet är något som vi människor generellt tycker är extremt jobbigt och att ställa sig upp och säga: Vi värvade fel spelare, vi har en tränare som inte klarar av att få ut max av våra spelare, är något som väldigt få ledare av idag klarar av att göra.

Änglarna drog igång den innevarande säsongen som favoriter till guldet. Man hade värvat en hel uppsjö spelare som, med allsvenska mått mätt, var sådana kvalitetsspelare att man skulle jogga hem guldet. Någonstans gick det hela snett.

Spelarna i sig är fortfarande i mångt och mycket de kvalitetsspelare som de var innan de värvades, men tjusningen med det är ju att de var kvalitetsspelare i den miljö de då befann sig. Och det är just utifrån de premisserna som Håkan Mild luftat lädret för att få dem till Glenn-land. Sanningen har visat sig vara den att de här spelarna inte alls fungerar tillsammans. Det är kunskaper i psykologi och dynamiska grupprocesser på en ganska blygsam nivå som krävs för att man ska inse att det kommer att kräva stora mängder jobb utöver det rent fotbollsmässiga för att få en sådan grupp att fungera.

Det säger sig självt att exempelvis Leo Messi inte skulle göra några 50 baljor om han spelade för, låt säga Real Betis. Därtill hade ju hans omgivning naturligtvis varit alltför svag. Vad som kanske inte är lika självklart är att det inte bara hade varit Messi som hade fått börja om från noll, utan hela Betis trupp. När man tillför, eller för den delen drar ifrån, människor från en grupp så sätts allting ur spel och alla ska hitta sin roll i allt det nya. Ta exempelvis Tobias Hysén som varit egen kung hos Änglarna under flera år. Helt plötsligt flyttade det in närmare halvdussinet nya kungar på Kamratgården och även om det säkerligen inte är hela sanningen till Tobbes miserabla säsong så är det klart att det påverkar.

Efter den mållösa drabbningen nu senast mot IFK Norrköping, där Peking för övrigt hade varit det klart bättre laget, så parkerar Änglarna femma från slutet med två platser ner till kvalplats. Om flyttfågeln Stahre ska kunna vända den här skutan på rätt köl så krävs det nog att sjukdomsinsikten infinner sig, och det snart. Att inte längre prata om att vi spelar bra, men bollen rullar inte vår väg och andra slitna klyschor är behandlingssteg ett.

Visst kan IFK Göteborg under perioder i matcherna spela en vacker fotboll, men nu har det gått 18 matcher och man har i princip inte ännu presterat den typ av fotboll under 90 raka minuter, så nu gäller det att man verkligen är ödmjuka inför uppgiften som har reducerats från guldjakt till att rädda nytt kontrakt. Man har ett beslut att fatta vilken väg man vill gå och vidhåller man att vi spelar bra och att man bara har otur, ja då kan den här hösten sluta illa.

Finns änglar? Tja, om de nu ska finnas ute på kamratgården så har vingarna under den här säsongen blivit ganska solkiga och nu ska denna brokiga samling fotbollsindivider försöka spela dem rena igen. Medan de sysslar med det får Håkan Mild och övriga värvningsansvariga sätta sig vid ritbordet i höst och fundera vad som gick fel. För den här satsningen tickar stora pengar och det är frågan om det finns några liknande summor att slänga in nästa säsong. Och likt roddens Frida Svensson så hjälps det inte att förutsättningarna och förberedelsen varit de bästa och att de har stora resurser. Det är vad man gör med de stora resurserna som räknas, så det så.