PSG-jippot och Thomas Dennerby

Under gårdagen var det alltså dags för det efterlängtade jippomötet mellan Paris Saint-Germain och vårt älskade Hammarby. En fotbollsmatch med större kommersiell uppumpning än Halloween; allt i ett desperat försöka att mjölka pengar ur oss supportrar och för att låta zlatanisterna få sola sig i sin store hjältes, för kvällen, aura av ren och skär arrogans. Det kändes nästan uppgjort. Sättet som Zlatan och de övriga PSG-spelarna lunkade runt på planen, utan att knappt anstränga sig till femtio procent, utstrålade en så skarp stråle av nonchalans att jag nästan var tvungen att bära solglasögon hemma i tv-soffan. Zlatan i all ära, jag kan inte förneka att jag själv älskar att se honom spela. Men för att beskriva gårdagens match får jag ta hjälpa av min vän och kollega Sebastian Pearson, i hans inlägg ”The Guard of Honour”, i Premier League-bloggen. ”Jag mår illa!”

Innan jag väcker för mycket känslor hos er, mina kära läsare, så tänkte jag lite smidigt försöka glida över till den andra punkten i det här inlägget – Hammarbys tränarbyte. Tidigare idag blev det alltså klart att Gregg Berhalter äntligen lämnar sin tränarpost i klubben. Efter sig lämnar han ett Hammarby som i nuläget befinner sig på en bitter åttondeplats i ligan, med tredje minst gjorda mål i hela serien. Även om Gregg kanske aldrig har varit min favorit så har han trots allt lagt grunden åt det lag som Thomas Dennerby nu får bygga vidare på. Så även om han har varit helt lojt och envisats med att limma fast Lallet på bänken, så får jag ändå passa på att tacka för det som han har gjort för klubben. Nu får vi bara hoppas att Dennerby kan fixa det sista lilla som behövs, nämligen anfallet.

Många av er tänker antagligen, precis som jag:
– En damtränare? Vad fan?”
Men underskatta inte. Thomas har varit med – inte bara när han plockat hem två SM-guld med Djurgårdens damlag – men dessutom som assisterande tränare till Sören Cratz under herrlagets guldår 2001. Thomas har någonting som Gregg saknade, någonting som behövs för att nå långt: Erfarenhet och vinstvana. Kalla mig galen, men jag tror på detta. Om inte så känner jag att jag inte har något val, just nu är det bara att hoppas och tro på Thomas och grabbarna. Vi har trots allt femton matcher kvar att spela.

Måste dock erkänna att Zlatan-Theorin-kramen var rätt charmig. Men tyvärr så väger inte den upp resten av vad jag såg.

Christian Sundqvist