Krönika: Till sist föll José Mourinho och hans framgångsrecept

Till sist föll José Mourinho och hans framgångsrecept

Idag blev det klart att Chelseas nya tränare inte längre är José Mourinho. Det kom knappast som en helt oväntad nyhet men avskedet är inte helt okomplicerat. Det finns miljoner frågor, hur kunde ett lag kollapsa så kort efter ett ligaguld? Hur kunde den store José Mourinho falla så djupt? Vad gick egentligen fel?

Innan vi besvarar dessa frågor förtjänar José Mourinhos fiaskosäsong att belysas med mer nyanserade vinklar. Till viss del skapade han en del problem för laget, men till viss del har spelartruppen verkligen ett enormt ansvar för denna genomusla säsong. Den portugisiske tränaren må vara känd för att han kan analysera motståndarna noggrannare än någon annan, eller besitter en enorm slughet på transfermarknaden som exempelvis vid värvningen av Willian och Pedro, men framförallt var han känd för att motivera hela laget. Han brukade skapa en ”vi mot världen”-känsla i sina klubbar. På det sättet kunde han ta ett fullt mediokert FC Porto till en Champions League-titel eller ett Inter som han också ledde till ett Champions League-guld. Men sedan gick han till Real Madrid.

När man vill måla upp en ”vi mot världen”-bild för sina spelare så menar han på att omvärlden är emot ”oss”, domarna, UEFA-pamparna, ja ungefär alla som inte tillhör laget. Men i en annan dimension har denna känsla en djup rot i att slå ifrån i underläge, det blir som att ”ingen i världen tror på oss men vi ska visa dem”, det funkade suveränt i ett Inter som inte var favoriter. Problemet i Real Madrid var att klubben aldrig är en underdog, det finns inte, det står i klubbens DNA att man vinner titlar utan att folk nödvändigtvis ska tappa hakan. När hans ”vi mot alla”-känsla fungerar som bäst så är spelarna beredda att dö för honom, fråga bara Zlatan Ibrahimovic, i ett sådant läge får Mourinho den auktoritet som han behöver.

Problem i omklädningsrum

Kort sagt gick det inte riktigt hem i Real Madrid, flera stjärnor med klubbikonen Iker Casillas i spetsen infann sig närmast i uppror mot portugisen. Visserligen kom resultaten hans väg ändå men det blev uppenbart att han inte trivdes i klubben. Det ryktades om en återkomst till Chelsea, och så blev det. José Mourinho sa på sin presskonferens att han nu var ”The happy one”, han var glad att vara tillbaka i en klubb som uppskattade honom vilket också var en hint om att han inte kände sig uppskattad under tiden i Spanien.

Lite mer än två år har gått sedan Mourinho deklarerade att han var ”The happy one” och han har nu fått sparken. Problemen i omklädningsrummet fortsatte även i Chelsea. Det började egentligen i säsongens premiärmatch mot Swansea City, Eden Hazard rullade runt i gräset efter en tackling och tog sig för benet. Inte något vidare konstigt tolkade klubbläkarna Eva Carneiro och John Fern det som om belgaren behövde behandling. Det fick Mourinho att gå i taket och inför alla åskådare skällde han ut framförallt Eva, det såg verkligen inte snyggt ut. Sedan gick han ut i media och för den som förväntade sig en ursäkt från portugisen så blev det sannerligen en chock, han gick nämligen ut och kallade de för ”naiva” och att de ”måste kunna läsa spelet”. En i ärlighetens namn helt onödig konflikt som skapade negativa vibbar.

Därefter kom allt annat negativt som på beställning, Ivanovic spelade genomuselt, detsamma går att säga om Hazard. En av få som presterade var Willian men det räcker verkligen inte. Om man ska tro José Mourinho själv så blev han förrådd i hans sista match, en 2-1 förlust mot Leicester City, det är svårt att inte dra slutsatsen av att spelarna helt enkelt struntade i hans taktiska plan vilket fick honom att känna så. Men nu är det klart att Mourinho tvingas lämna, ännu en Chelseasejour avslutad men denna gång med ett tråkigare avslut.

Efterträdare måste leverera direkt

Så vad ska Chelseas ägare Roman Abramovich göra nu? Han ska hitta en ersättare som måste leverera direkt samt se till att spelartruppen verkligen skärper sig. Om inte näste manager rycker upp Chelsea så går det att på allvar att diskutera om en eventuell bottenstrid. Säsongsutvecklingen har redan varit så pass illa att det är orimligt att tala om ett ligaguld eller att de skulle vara favoriter till topp fyra placeringar. Den nya tränaren bör fokusera på att bara ta så många poäng som möjligt och få en respektabel placering i ligan. Men återigen, det finns en uppenbar risk att en ny tränare inte kan lösa problemen klubben står inför. Det är sant att Mourinho haft en hel del att göra med fiaskot, men långt ifrån allt, de problemen kvarstår ju för efterträdaren att lösa.

Oavsett hur illa det ser ut nu för Chelsea så skulle jag bli förvånad om klubben dras in i en bottenstrid. Med tanke på den trupp man har att tillgå borde det inte gå men bevisligen kan man inte vara så säker. Vad gäller Mourinhos framtid så tror jag han inte kommer vara ett dugg orolig. Som vi tidigare rapporterade om ryktas det att hans fallskärm på £10 miljoner aktiverades när kontraktet med Chelsea revs upp. Han är fortfarande ”ung”, enbart 52 år gammal. Han kommer att växa med den här erfarenheten och bli en ännu bättre tränare men för en annan klubb. Dock tror jag det dröjer innan portugisen hoppar på ett nytt tränaruppdrag.

Nu väntar ett par viktiga dagar för Londonklubben som redan i övermorgon ställs mot Sunderland FC. Det kommer sannerligen inte vara en säsongsavgörande match men det kommer ändå bli en viktig indikation på om det går att vända skutan i tid.