Abono numero uno – och en amatör

Hola och Bienvenidos!

Har under den senaste tiden varit på plats på flertalet matcher i Spanien. Både när det gäller la Liga och Copa del Rey men även Champions League.

Den första matchen där jag var på plats var Atlético de Madrid mot FC Porto den 11:e december. Minusgraderna var inte att leka med, speciellt inte när floden Manzanares rinner precis bredvid och pressläktaren är längst upp. Flera lager av kläder fick åka på, men det var helt klart värt det. Fingrarna hade nästan fryst till is redan i halvlek och det skulle inte bli bättre när det var 45 minuter till att stå ut i. Som tur var spelades det en underhållande match nere på planen.

  Atlético vann matchen med 2-0 efter mål av Raúl García och Diego Costa. Men det var inte det som var det mest minnesvärda. Det var självklart FC Portos oförmåga, eller skall jag kalla det otur när det gäller att göra mål. Paulo Fonsecas lag hade fyra ramträffar plus en missad straff som Atléticos andremålvakt Daniel Aranzubia räddade. På tal om Aranzubia är det ganska starkt att gå in i sin Champions League-debut som 34-åring och rädda en straff. Inte bara det, han var även stabil hela matchen igenom. Rutin är oftast det bästa man kan ha.

———-

Vistelsen i Madrid bjöd på flera händelser. Allt från möte med storstjärnor/legender till tapas-ätande, och en j*vla förkylning. Men det hindrade mig inte att utforska Madrids utkanter och framför allt Vallecas.

Lördagen den 14:e december mötte Rayo Vallecano Granada hemma på Campo de Fútbol de Vallecas.

Så här ser det ut förresten. Bakom läktaren på arenan där det inte finns några åskådarplatser. Endast en vägg, sen finns det två röda lägenheter bakom. Helt normalt, iallafall för folket i Vallecas.

  Matchen sågs från läktaren då Rayo Vallecano har väldigt bra stämning på sina matcher. Sedan är pressläktaren på arenan inget att hänga i granen enligt vad mina kollegor har sagt. Det är helt enkelt en stol bland de andra åskådarna. Det finns heller ingen plats att ha sin dator på. Och Wi-Fi? inte det heller!

  Innan matchen började träffade jag på en gammal man. Han kom fram till mig och började fråga vart jag och och min medresande kom ifrån. Vi berättade att vi kom ifrån Sverige och att vi gärna ville se Rayo då vi gillar all spansk fotboll. Pedro, som var 92 år gammal berättade att han är den första ”abonon” (medlemmen/årskortsinnehavaren) i Rayo Vallecano. Från början var han nummer 22 men efter att flera medlemmar gått bort eller valt att inte förlänga var Pedro den som haft sitt kort längst. Han berättade för mig hur de ett par veckor tidigare hade hyllat honom inför matchen mot Espanyol (1-4). Pedro fick då gå in tillsammans med spelarna och ta emot publikens hyllingar. Detta var väldigt stort för den gamle mannen då han lyste upp när han berättade om alla händelser han varit med om i sitt 92-åriga liv. När vi berättade om Rayos rykte i Sverige blev han väldigt glad och började bli ännu mer hetsig.

  Han berättade hur soldaterna hade varit inne på planen under Francos tid som diktator och hur Rayo var ’barriots’, eller områdets lag. Han menade på att det var något mer speciellt, mer familjärt än de stora lagen från Madrid, Atlético Madrid och Real Madrid. De förstnämnda beskrev han som hela stadens lag medans Real Madrid nämnde han som ett lag för världen, inget för Madridfolket. Pedros kärlek till Rayo var näst intill obeskrivlig och han slutade inte prata förräns att matchen drog igång.

Pedro, 92 år

  Matchen i sig var ingen trevlig historia för fansen i Vallecas då man förlorade med 0-2 och fick även en spelare utvisad på grund av filmning, som var felaktig. Man kände negativiteten och ångesten i luften. Rayo var bra med i matchen tills dess att Granada gjorde 0-1 genom Rico, sedan slarvade man bort näst intill varje anfall man fick.

Matchen på Campo de Fútbol de Vallecas var ingen rolig tillställning, i alla fall inte för Rayos supportrar och när Granada gjorde 0-2 genom Riki började de flesta att gå hem medans Pedro satt kvar. Han gick inte förräns det att domaren blåste av och väl då gick han med tunga steg ut från arenan.

———-

Dagen efter fick det bli ett återbesök på Estadio Vicente Calderón när Atlético tog emot Valencia. Ett Valencia med Miroslav Djukic som tränare som inte nått upp till de förväntningar de hade på sig inför säsongen. Denna gången var det varmare men trots det var det fortfarande ruskigt kallt. Nej Madrid är inget solparadis i december men vad gör det när det finns massor av fotboll att kolla på?

  Den första halvleken var väldigt tråkig då Valencia stängde igen totalt och det skulle dröja tills minut 60 innan det första målet kom. Det var Diego Costa som gjorde det och målet var viktigt för matchen. Valencia bjöd upp till dans, i alla fall mer än i första halvlek och trots att gästerna hade en målchans på hela matchen kändes det som att det var en tight match. TIllslut kunde Atlético vinna med 3-0 efter att Raúl García gjort 2-0 och Diego Costa gjort det sista målet för kvällen. tillika hans andra.

  Efter matchen blev det snack med bland annat Mathieu, Miranda och Gabi varav de två sistnämnda var aningen gladare än fransmannen. Spelarna fick ge sin syn på matchen och gladast var framför allt Gabi som tyckte att laget gjorde en heroisk insats i den andra halvleken. Det blev även lite Champions League-snack om Muntari, favoriterna och annat.

———-

Det skulle bli en match till innan flyget gick. Det var Atlético de Madrid mot Sant Andreu i Copa del Rey. Det jag kan säga är att det roligaste hände utanför planen då matchen i sig var väldigt betydelselös i och med att Atlético hade med sig 4-0 från det första mötet. Matchen slutade 2-1 i Atléticos favör efter att Alderweireld avgjort med matchen sista touch.

På presskonferensen var det glada miner från båda tränarna då Sant Andreus tränare Paco Salinas var väldigt stolt över sitt lags insats och att han fick chansen att möta Atlético, ett lag som han kunde väldigt mycket om historiskt sätt. När Atléticos tränare Diego Simeone hade äntrat podiet fick en kvinnlig journalist från radiokanalen Cadena Cope ett ovanligt svar. Gemma Santos som hon heter började att ställa en fråga men under frågan avbryter Simeone henne och säger ’vad fin röst du har’. Santos svarade tillbaka direkt att ’du har en väldigt fin frisyr’. Alla i pressalen började skratta då Simeone ofta fått pikar om att klippa bort sin ’backslick’

Efter presskonferensen kom Alderweireld, Hector och Carlos Ramos till ’Zona Mixta’ för att ge sin syn på matchen och Hector var den som var mest glad. 18-årige Hector som gjorde sin debut i A-laget hade inte varit på planen i mer än två minuter förrän han lyckades göra mål. Hector som kom från Las Palmas inför säsongen spelar till vardags i Atléticos B-lag och har en väldigt ljus framför framför sig.

  När jag var på väg hem möttes jag och en journalistkollega av en Sant Andreu-spelare. Han frågade lite halvnervöst om han kunde få våra biljetter och våra statistikpapper från matchen, och visst fick han det!

Hasta luego och Feliz navidad!