102 sekunder och en lugg

Och så var det den där jävla Champions. 12 ökenvandrings år utan svenskt deltagande kommer nu att bli tretton. Ändå fanns det en viss förhoppning innan start. Lapp på luckan i Sundets pärla, en positiv känsla och ett snabbt nyförvärv för att täcka den forwardsposition som man fick en vakans på förra veckan. Visst var det väl så att Celtic skulle vara en möjlig uppgift? Att Helsingborgs snabba och aggressiva hemmaspel skulle kunna störa det ganska stabbiga Celticlaget. Svaret på på båda frågorna var ja. Ändå står vi här med mössan i hand och undrar vad tusan det var som hände.

102 sekunder är så lång tid som det tar för genomsnittssvensken att borsta tänderna. Det är nästan så jag tror att det är så lång tid det tar att säga namnen Alfred Finnbogason och Snorre Sturlasson efter varandra. Efter igår så vet vi också att det är exakt så lång tid det tar att krossa en Champions Leaguedröm.

Christoffer Andersson satt efter matchen i studion hos DubbelOla och Erik ” I någon mån” Niva och förklarade att man var ”tokladdade” inför matchen, men att nervositeten smög sig på när domaren blåste igång. Den nervositeten(?) fick sitt katastrofala crescendo efter exakt 102 sekunder. Den grekiske anfallaren Giorgios Samaras, som rensades ut från Manchester City redan under Svennis tid, skickade in ett höstlöv som gick över hela backlinjen och medan den finske backen Jere Uronen valde fel i dilemmat mellan att fixa luggen och komma ut i press så hann den skånska drömmen ta sitt första steg mot total nedmontering. Det var liksom ridå redan där och då.

Man kan tjata till döddagar om orättvist resultat och att HIF hade fyra frilägen i första och ett större bollinnehav. ”At the end of the day” är det bollar i kassen som räknas. Den mentala hårdhet som svenskar ofta saknar i idrottssammanhang satte Celtic i förarsätet direkt och det kom sig HIF aldrig riktigt för att utmana på allvar. För om man ska skärskåda de chanser och friläge som HIF skapade så luktade det lite rädsla över vart och ett.

Hur pass olyckliga vi ska vara över att det nu blir Europa League istället för Champions League vet jag inte egentligen. Vi ska vara på det klara med att Celtic, med Champions Leaguemått mätt, är ett riktigt biralag som inte kommer att ta en enda poäng borta och knappt nån hemma heller. Ifjol så slapp Malmö, som väl var i min bok, undan förnedringen att åka till bl.a Santiago Bernabeu för att ställas mot Real Madrid. Även om man inte kan snacka bort de ekonomiska vinsterna med att spela Champions League så ska man ju ha en trupp som håller för att inte förnedras i samma turnering.

Europa League tror jag kan bli ganska lagom och målet måste väl någonstans vara att ta i alla fall lite fler poäng än Malmö gjorde ifjol för att visa att svensk fotboll minsann tagit ett kliv framåt och kanske till och med tillskansa sig lite värdefulla rankingpoäng.

Nu kan ju under som bekant ske, men om inte fotbollsguden ställer sig 120 %-igt i HIF:s ringhörna nästa vecka så kommer det att vara 102 sekunder och en lugg som krossade den svenska drömmen den här gången.