Krönika: Inte bra för varumärket ”Stockholmsderby”

bet365

Krönika: Inte bra för varumärket ”Stockholmsderby”

Det var upplagt för en sprakande match, det var derby igen, lagen låg intill varandra i tabellen och ena laget hade precis bytt tränare inför matchen. Men det blev inte direkt något vulkanutbrott och skyhögt tempo.

Det började som det alltid gör nuförtiden, spelarna kommer in, bengaler tänds, arenan fylls med rök, matchen skjuts upp och inledningen blir något svår att följa i TV-soffan (andra derbyn jag sett på plats har det varit halvtaskig sikt också). Men idag orkar jag inte dra igång bengaltjafset så vi går direkt på tifot. AIKs tifo väckte inget speciellt i mig, men Djurgårdens fick mig att haja till. På banderollen skrev DIF inget hån mot AIK, inte heller något påhejande till Blåränderna eller annat tjafs, de skrev bara ett enda ord: Vinn!

Pelle Olsson och hans mannar var piskade att vinna, supportrarna lindade inte direkt in uppmaningen i sockervadd, de ville verkligen bara se en vinst efter de otaliga segerlösa möten man haft med AIK. Å andra sidan fanns en annan tränare som också behövde vinst, nytillträdde Rikard Norling. Sättet hans föregångare sparkades på rörde upp många känslor och en brakförlust i återkomsten är det sista Norling skulle behöva. Han var piskad att vinna matchen för att vinna tid och få en inledning fylld av arbetsro.

Man tjuvar inte i ett derby

Matchen drar igång och det börjar lite hackig. Sakta men säkert tog AIK över bollinnehavet och fick en tidig frispark i ett bra läge. Stefan Ishizaki steg fram och slog bollen i den bortre stolpen och gör mål. Fin frispark men jag vågar säga att det var minst lika mycket en målvaktstavla. Den rutinerade Kenneth Höie satt på bänken till förmån för den yngre målvakten Hampus Nilsson, han begick ett förbjudet misstag, han chansade håll på en frispark.
Av en outgrundlig anledning valde han i skottögonblicket att ta ett steg mot den främre stolpen för att ögonblicket senare ändra riktning och dyka mot den bortre. Bollen gick hela tiden mot den bortre, varför Hampus inte bara stod rätt placera, väntade in skottögonblicket och därefter välde riktning kan jag inte förstå. Man tjuvar inte som målvakt i ett derby.

I den andra gjorde AIK ett till mål på en fast situation, denna gång på en hörna som Haukur Hauksson nickade in. Thats basically it, mycket mer än de där två fasta situationerna var det inte. Eller jo, Mathias Ranegie hade ett glasklart läge, men han hade händerna i fickorna, visslade lite på en gungande reagge-låt och duttade till bollen lite lagom. Det var ett torftigt och gränsfall till nonchalant skott, i ett derby bombar man in bollar med alla kroppsdelar, man blöder och svettas i derbyn. Det här är inte bra för varumärket ”Stockholmsderby”.

Nog om att Djurgården var dåliga, AIK var inte särskilt super de heller. Men man gjorde sina mål, utnyttjade Djurgårdens svagheter i fasta situationer och häll undan i försvarsspelet på ett bra sätt (även om Sam Johnson ställde till problem för AIK). Allmänt kändes matchen platt, tråkig och någonstans i minut 70 började jag dagdrömma framtill minut 89 då jag vaknade till. Det var lite av en tidsreva, jag kan faktiskt inte komma på något utmärkande från denna match annat än hur ironisk Djurgårdsbanderollen ”Vinn!” blev efter denna platta insats. Det var länge sedan en kisspaus kändes så lämpligt mitt under ett Stockholmsderby men så var det idag, förhoppningsvis var detta en enskild incident och vi bjuds på sprakande tillställningar i de derbyn som återstår i år.

You must be logged in to post a comment Login

Leave a Reply