Dusan Djuric öppnar för Superettan och Halmstad

Efter att kontraktet med schweiziska Super League-laget Aarau gick ut i somras har Dusan Djuric letat efter en ny klubb, nu är han på väg tillbaka till Halmstads BK i Superettan.

2008 lämnade Dusan Djuric Halmstads BK för spel i Schweiz och FC Zürich. Efter fyra säsonger och över 115 ligamatcher i klubben flyttade han vidare till Frankrike där det blev en kort sejour innan en utlåning OB Odense stod klart. Det blev dock endast 2 ligamatcher i den danska ligan för Djuric som 2014 flyttade till Schweiziska högstaligan för spel i Aarau. Klubben blev i somras nedflyttad till andradivisionen vilket gjorde att Djuric lämnade och har stått utan kontrakt sen dess. Nu öppnar den före detta svenska landslagsmannen för en återkomst till Sverige efter att ha gjort ett par träningspass med HBK. Ett initiativ som han själv ska ha tagit.

– Vi får hoppas på att det blir något bra här. Det är lite stelt efter gårdagen, men det var ju även första gången jag körde ett helt träningspass på länge. Annars känns det bra, jag är hel och frisk, säger Djuric till Hallandsposten.

Spelaren hade som intention att spela utomlands under ett par säsonger till för att sen återvända hem till Sverige, men så blev inte fallet.

– Jag hade kunnat gå till andra klubbar, men valde att tacka nej eftersom det inte kändes rätt. Det som hände då står jag för och ångrar inget fast det inte gick som jag ville. Nu känner jag att jag är en i en fas i livet där jag vill göra något som jag själv verkligen vill. Jag tänker inte på pengarna. I Sverige är lönerna ganska lika om man undantar Malmö FF och för mig har det alltid varit Halmstad som gällt. Vi får hoppas på att det blir något bra här.

Under hösten har mittfältaren tränat själv men när januarifönstret stängde stod han fortfarande utan klubb, då började han tänka på att spela för HBK.

– Jag flyttade hem till Halmstad i somras och tyckte inte att det var lönt att skaffa en lägenhet för en eller två månader så därför bodde jag hos familjen. Där har jag blivit kvar. Sedan har jag tränat, tränat och tränat, mest styrka och löpning. Just nu är jag så trött på Galgberget att jag skulle kunna bränna ner alltihop. Jag har verkligen längtat efter att träna med klubben. Det har varit svårt att inte få spela och jag har saknat träningarna, matcherna, göra mål och lagsammanhållningen.

– Men det finns en del att ta igen. I dag var det första gången på länge som jag spelade elvamanna och jag kom helt i otakt. Jag hade problem med hur jag skulle stå och hur jag skulle springa – det var sånt som satt i ryggmärgen förut när man var inne i det.