OFFICIELLT: Pablo Piñones-Arce lämnar Hammarby

Officiellt: Inte förlängt för Pablo Piñones-Arce med Hammarby

Efter sju år under två sejour tackar Pablo Piñones-Arce för sig och lämnar den grönvita klubben, och det är en sentimental 34-åring som säger adjö.

Pablo Piñones-Arce kom till Hammarby och Söderstadion för 14 år sen, då var han 20 år och fick endast spela en match, så här säger han om den första matchen i klubben.

– Undra om det inte var borta mot Carlstad United någon gång på hösten 2001. Jag kom inte ihåg hur det gick, men det var den enda match jag fick spela det året, säger han till hammarbys officiella hemsida i en intervju

Säger Tumbasonen som då återvände till Sverige efter en tid som ungdomsproffs i Italien och Venezia där han spelade två säsonger. En och en halv månad senare kunde Hammarby bärga sitt första och hittills enda SM-guld.

– Det var väldigt häftigt att vara med i truppen, men jag kände mig inte så särskilt delaktig, även om det var en jäkla häftig upplevelse, berättar Pablo om den där hösten för 14 år sedan.

Tävlingsdebuterade 2002

Året efter guldet skulle Piñones-Arce få tävlingsdebutera under Anders Lindroth och det blev ingen trevlig säsong då klubben kämpade för överlevnad i Allsvenskan. Tillslut klarade man sig och året därpå var han en av förgrundsfigurerna i det lag som till slut landade på andra plats i Allsvenskan.

– Jag kände förtroende från Anders och Thom (Åhlund) och jag fick spela mer och mer. Jag hade en fin utvecklingskurva och gjorde ett bra år och fick åka med som reserv på januariturnén med landslaget. Jag fick inte spela så mycket men det var en upplevelse det också.

– Det var kul, för det var den mest framgångsrika perioden i klubbens historia, när vi hade Anders Linderoth. Visst, 2002 var inget bra år, men efter var vi med och slogs om topplaceringarna i stort sett varje år, för vi hade ett så pass bra lag då, berättar Pablo.

Nekade kontraktsförlängning

2006 skulle Piñones-Arce göra sin sista säsong i klubben i den första sejouren, även om han hade en förlängning i tankarna..

– Det var turer fram och tillbaka. Först ville inte klubben ha kvar mig, sedan avslutade laget säsongen bra och även jag hade en stark avslutning personligen. Då var det snack om att ha kvar mig, men så blev det inte. Jag fick ett förslag som jag inte tyckte var fair, och jag valde att tacka nej till det. När det blir en sådan situation är det oftast spelaren som ställs i dålig dager. Det är så den här branschen funkar, men det finns andra faktorer än de ekonomiska när man förhandlar om kontrakt, som vem som har rätt att säga upp det och så vidare. Man måste också kunna känna ett visst mått av trygghet för spelare, förklarar Pablo.

Pablo lämnade alltså det Hammarby som slutade på tredje plats 2006, men han var inte ensam om att gå vidare. Totalt lämnade elva spelare, ett stort tapp som  skulle bli svårt att helt täcka upp. Det återspeglade sig i tabellplaceringarna efterföljande säsonger – sjua 2007, nia 2008 och så kom nedflyttningen till Superettan 2009.

”Fansen är bäst i Skandinavien”

Enligt honom själv var flytten till Tele2 Arena ingen större skillnad, då han menar att fansen alltid varit där. Det har dock gett klubben nya möjligheter.

– Det har alltid varit stort, vi har i stort sett alltid fyllt vår arena. Med den nya arenan har man fått helt andra möjligheter att växa och den har förstås varit nyttig för klubben. Jag tar av mig hatten för fansen, det har bara vuxit för varje match, och det här finns ingen annanstans i Skandinavien. Ibland måste man få ställa sig upp och slå sig för bröstet, och de ska känna en stor stolthet för det de har åstadkommit, och ta vara på det. Det är oerhört stort.

Piñones-Arce berättar att han vill fortsätta karriären som fotbollsspelare och jobba med något projekt.

– Det som har lockat mig har varit projekt. Ska jag fortsätta spela fotboll ska det vara en klubb som har ett tydligt mål, som har en plan för att uppnå målet och har en plan för hur man ska använda sig av mig. Som spelare i Sverige lever man absolut ett bra liv, men man tjänar inte så pass mycket att man kan leva på pengarna efter att karriären är över. Så för mig handlar allt inte om den ekonomiska biten, utan mycket om projektet – hur långt kan vi nå med de resurser vi har och hur ska vi gå till väga. Det är intressant för mig. Men vad som händer nu vet jag inte, säger han.