Lidberg betraktar: ”Många frågor till blekt Uruguay”

Någonstans tror jag att den gamle svenske stjärnmittfältaren Stefan Schwarz satt och log och kände en viss upprättelse igår. Jag tror att det är få fotbollsintresserade svenskar som inte vet att denne tuffing en gång blev fullständigt förnedrad, bortkollrad och förbisprungen av en Costaricansk inhoppare vid namn Hernan Medford. Detta var 24 år sedan och Costa Rica vann över Sverige med 2-1 och medförde att bl.a Glenn Hysén i direktsänd TV deklarerade att han skulle bli dyngfull på midsommar.

Costa Rica har föralldel varit med i två VM sedan dess och har då på sex matcher lyckats vinna en och spela en oavgjord, men man har på inget sätt gjort ett avtryck som har berört någon annan än den mest inbitne Costaricanske fotbollssupportern. Förrän igår..

Vi tar det väl från början. Uruguay kom till VM som en av de största outsiders i turneringen. Med stjärnor som Cavani,Suarez och Forlán så ansågs man ha VM:s kanske allra bästa forwardsbesättning. Man har en backlinje med den på ångorna formtoppade Atleticobacken Diego Godin, den rutinerade Diego Lugano och den stabile Martin Caceres. Allting var upplagt för att Uruguay skulle pressa sig före antingen England eller Italien för att cruisa vidare i den brasilianska fotbollssommaren. Nu ser det ut som att man satt sig i ett läge där man måste besegra båda för att ens ta sig vidare.

Er notoriskt uselt tippande krönikör tippade i sin inledningskrönika att Uruguay ska ta sig till final, jodåmensåatt.. Nu är det i och för sig många lag som tagit sig vidare i VM trots att man förlorat den första matchen, men efter Uruguays svaga insats igår är det inte utan att man undrar hur det ska gå till. Mittfältet är Uruguays akilleshäl, man har inte alls den kreativitet och den kvalitet som behövs där för att vara med och utmana. Både Arevalo, men framförallt Gargano hade svårt att riktigt följa med när de Costaricanska mittfältarna initierade sambarytmer på mittplan. Lägger man därtill att chefen i försvaret ska vara den i West Bromwich sparsamt spelade Diego Lugano så förstod man att det skulle bli lite tungt. Med det mittfält som ”Celeste” förfogar över så är den här typen av matcher när man förväntas föra spelet värsta tänkbara scenariot. Man är i behov av ett rakare spel där man sätter bollen med snabba pass på Cavani/Forlán för att bygga spelet därifrån. Nu blev det alltför omständigt. Att Luis Suarez satt på bänken är ju också något som kom att spela en avgörande roll då Diego Forlán har passerat sitt zenit och Cavani inte besitter Suarez hysteriska form och förmåga att skapa någonting ur ingenting.

Costa Rica då? Jo, ett trevligt och habilt lag som spelade med hjärtat utanpå sina vita tröjor. En av få allsvenska spelare i den här VM-turneringen-Celso Borges-gjorde en stabil insats. Matchens stora lirare var ju ändå den snabbe anfallaren Joel Campbell. Han fick den rutinerade Lugano att se ut som den trötte Lugano, och han ställde tillräckligt många frågor till den Uruguayanska backlinjen för att få dem att uppgivet ta till fusk för att svara på dem. Man blev grinigare och grinigare efter hand och det kulminerade i Maxi Pereiras hjärnsläpp till utvisning på övertid.

Nu tror jag inte att Costa Rica kommer att klara sig vidare. De andra lagens kvalitéer kommer över tre matcher att vara utslagsgivande. Exempelvis så kommer att taktiskt slipat Italien inte att gå i samma fälla som Uruguay. Italienarna har efter sin vinst i ”djungelkampen” i Manaus satt sig i förarsätet i gruppen. Vinst i nästa runda mot Costa Rica gör att matchen mellan England och Uruguay kommer att få en riktig ödesstämpel över sig. Då tror jag inte att den engelska Liverpoolkvintetten med Johnson-Gerrard-Henderson-Sterling-Sturridge vill se sin lagkamrat Suarez på planen. Han om någon har ju nycklarna till att låsa upp engelska försvar. Det kanske blir så att vi får se Steven Gerrard stå och deklarera i direktsänd TV att HAN tänker bli dyngrak inom kort.

När det gäller den andra gruppen som spelade igår så ska jag erkänna att jag bara tittade med ett halvt öga på Colombia-Grekland och inget alls på Elfenbenskusten-Japan. Det lilla jag hann se av Colombia imponerade stort. Med fart,teknik och finess så imponerade de gulklädda. Mest imponerad blev jag av den tekniske yttern Cuadrado. Mycket av Colombianernas spel byggdes genom hans fart och kreativitet. Nu tror jag att Grekland tillhör de svagare lagen i detta slutspel och därför så känns det inte som någon riktig värdemätare. Däremot tror jag att man till slut kommer att vinna den här gruppen före Drogbakust..förlåt Elfenbenskusten. Detta skulle ge vid handen två åttondelar vid namn Elfenbenskusten-Italien samt Colombia-Uruguay/England. Mumma för fotbollssjälen helt enkelt.

Idag susar VM vidare med Frankrike-Honduras samt Schweiz-Ecuador. Vid första anblicken tycker jag att det ser ut som två europeiska segrar. Men då har vi inte räknat med min oförmåga att få till tipsen. Det faktum att allt kan ställas på ända snabbare än en kroat hinner säga sushibar gör ju att den här turneringens lovande start får snålvattnet att rinna till.

För att runda av det hela så tror jag alltså att Stefan Schwarz smålog när han drog sig mot sängen igår, med vetskapen att han nu har sällskap i klubben av de som blivit förlöjligade av Costaricaner i VM. Och vem vet, kanske marscherade den gamle halvtysken till sängen i marschfart, 1-2,1-2,1-2…